*dubbelkollar mobilen* -Inget sms från Bruttan...
Shit, nu är det spännande!
Den där metoden ni pratar om måste vara den sk 5-minutersmetoden. Den går ut på att man sätter ungen i sin säng efter kvällsrutiner och alltihop. Så säeger man lugnt, "nu ska du sova, godnatt" och går därifrån. Ungen skriker och man härdar ut. Går tillbaka var 5:e minut och säger luuuuugnt och säkert samma sak. Man varnas för att göra detta ensam och uppmanas att inte ge upp. Det påstås kunna ta uppemot en halvtimma den första kvällen, dsedna ska det minska ner för varje kväll och inom en vecka sover ens barn på fem minuter.
Nu kan jag ju säga att iofs verkade typ alla andra i mammagruppen köra denna metod med framgång, MEN INTE JAG!
Fy FAAAAAAAAN!!! Det är mina värsta kvällar EVER som mamma och det tog ingen jävla haltimma, utan när min stackars pojke skrikit sig blå i TRE timmar den första kvällen, stängde jag in mig i badrummet, ringde min sambo(jo jag körde hela grejejn själv, min sambo jobbade ju natt). Storgråtande hulkadde jag i telfonen: SÄG att jag inte är en dålig mamma!!!!!
Jag höll på med det där i uppåt en vecka men han skrek inte i fem minuter utan minst en kvart. Jag sket sedan i den förbannade jävla skitmetoden.
Min son har sovit i vår säng. Förmodligen ses det som slöhet och bekvämlighet i dagens uppfostringsklimat, dä man älskar att snacka rutiner och sova egen säng och att det är duktigt att fixa det tidigt.
Jag tror min son - om han kunnat säga det, mer körde på urtidsmänniskometoden. Dvs bebis och litet barn så nära mamma och pappa som möjligt för då är man trygg mot nattens faror.
inte fan var det bekvämt, det kan jag ju konstatera. Men jag kan också se att hans egen säng haft större och större del av hans nätter vartefter tiden gåt. Och visst händer det än att han kommer uppkrypandes till oss en liten mysig stund, men utvecklingen har klart varit åt det normala hållet.
Jag är sämst av alla i världen på tips i detta ämne alltså.