Ni som gifter er i kyrkan- kommer eran pappa "överlämna" er?
Okej. Här kommer mina motiv. Jag och min pappa har en jättebra relation och jag ser det som en så fin sak att han går bredvid mig in i kyrkan. Det är inget han har bett mig om, eller önskat. Men när jag frågade så gick han med på det, inga konstigheter alls. Vi har knappt pratat om det. Det är min bild som jag alltid har haft i huvudet som speglar att jag önskar att ha det så. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kom i från hollywood-filmerna (som någon påpekade). Fram tills några veckor sedan visste jag inte ens att det kanske inte var okej i svenska kyrkan. Lite dumt, men ändå inte. Har inte varit på så många bröllop och går nästintill aldrig till kyrkan. Anledningen till att vi har valt att gifta oss i en kyrka är att vi tycker att det är en så mäktig och framför allt en fin plats. Har alltid tyckt att det är en speciell känsla att kliva in i en kyrka, trots att jag inte är särskilt troende.
Ska kanske nämna hur nervös jag kommer att vara! Tänk om jag svimmar eller snubblar. Hur skönt är det inte att ha någon som går bredvid då? Eftersom min fästman kommer att stå där framme vid sin bestman så blir mitt alternativ att gå in ensam, om jag inte får ha min far bredvid. Vill inte att min fästman ser mig innan vigseln och för honom kommer det vara ett speciellt ögonblick när jag kliver in i kyrkan :) Efter vigseln går vi ut på vår väg som gifta!
Detta har alltså absolut inget med att min pappa äger, tvingar eller vill bli av med mig, att göra. Jag och min kille har bott ihop i 2.5 år, utan att det har stört någon alls (?!). Känner mig lite löjlig över förklara att den sk. brudöverlämningen inte har något med att jag är förtryckt att göra. Ser inte ens sambandet mellan förtryckt och brudöverlämning. Även fast jag nu är medveten om vad det står för i historian. Men jag har en helt egen syn på det. Eftersom det har en helt annan betydelse för mig.
Får jag ett nej av prästen så kommer jag att acceptera det, kommer alltså inte gå in här och skriva ett argt inlägg. Utan då är det som det är.
Hoppas ni förstår lite grann av hur jag tänker på det här. Ser der inte så allvarligt, utan bara som en enkel önskan.