Tantvarning del 8

Just det!

Nehej, detta går inte! Nu får det vara färdigsuttet. Vi har osågad ved och oklippt gräsmatta, oplanterad Magnolia och en massa annat därute i trädgården. Och det ska bli 25 grader varmt ute sa de på väderrapporten igår. Bäst jag ser till att komma ut. Ikväll ska vi åka ända till Västervik för sonen spelar match (klockan 19 en vardag och över 7 mil härifrån... )

Ha en bra dag alla!

Oh, puss till Lilla karamellen uppe i norr! Gullgumman!

Och puss till lilla Julle! Det är verkligen helt magiskt att få se sin bebis på den där skärmen!

Aleta, jag trodde nog din mamma var ett säkert kort...
Tänkte på er igår när jag såg att två (!) av Rohododendrons knoppar är på väg att veckla ut sig här.

Cantaton, lycka till på spelningarna!

EGO:

Nu har jag, efter ett väldigt väntande och testande sent omsider och ÄNTLIGEN fått glad gubbe på stickan vilket möjliggör starten av FET, alltså upptiningsförsök och -om eskimån i frysen klarar upptiningen-återförande av detta härdade embryo.
Måndag är dagen D och den då vi nervöst kommer att sitta i bilen på väg upp mot kliniken och hoppas att vid 11-tiden få positivt telefonbesked och att vi kan köra vidare. Blir det negativa besked så får vi ju vända och åka hem igen.

Vi gör så att vi chansar och åker istället för att spara embryot till nästa dag. Sambon har nämligen ett "glidarpass" på måndagen som han redan hade lyckats byta bort och är därmed ledig. Hans tisdagspass är däremot ingen intresserad av, så han tyckte att måndagen är ju ändå helt uppslukad av "hur går det hur går det" så vi kan lika väl sitta i bilen och undra och skiter det sig kan vi vända och sätta oss och tröstäta på en hamnkrog i Västervik eller så.

Nu, mina vänner är det fritt fram att starta tumhållningar, förböner och fruktsamhetsdanser i helt valfria kombinationer...

Kjell, . Haha åja, nog tror jag du har snappat upp ett och annat på andra områden i tillvron förutom bilarna och sporten... Du är ju inte bara man, du är ju exempelvis präst, Ullaredsproffs och kattutställare också! För att bara nämna något.

Och jag är djupt tacksam för allt stöd jag har av dig och er allihop!

Morning!
Nu drar vi uppåt jag och sambon. Får vi vända så lär ni märka det i eftermiddag. Annars är vi inte hemma igen förrän till kvällen.
Seså lilla Eskimå, dags att visa färg och livskraft....

En annan nervös sak är att sonen ska vara kvar hemma. Han går ju i skolan och kommer inte hem förrän vid 13.30. Vi har hyrt film, han kan fixa mellis själv, grannen har järnkoll på honom, han har alla nummer i telefonen och är inte rädd etc, men JAG gillar inte att vi är ute på vägarna båda två utan honom. Jag kan inte låta bli att snudda vid tanken "tänk om..." och då skär det i hela bröstet på mig av ren ångest, bara vid tanken. Så: käre gode Gud, ingen olycka idag!

Heloise: Världens finaste glödlampa, märk väl!

Helloooo tanterna!

Vi är hemma. Och vi är hemma med vår egen bil-tack och lov!
Det var en kontakt till bränslepumpen som legat ochärgat ihop och därför fick sagda pump ingen ström när det väl var tillräckligt kasst. Då hjälper det föga att man har nytankat. Jag känner mig lite teknisk och stolt över att jag sa när frågan om vad som hände kom"jo, det var som att någon bara drog ur kontakten", när det nu var precis det som hände kan man säga. Annars brukar jag stirra på vederbörande och säga"jag är florist, du är bilmek-YOU figure it out please!"

Vi fick tillbringa en ofrivillig natt hos sväronen. Jag tror de i hemlighet är lite glada att bilen pajade, för de tycker att vi aldrig kommer dit. Skönt att få i sig mat och slippa ta in på hotell men guuuuuuuuuuuuuuud vilket jäkla väntande hela dagen igår! Varje gång vi ringde så skulle vi "återkomma klockan ditten och datten". Halv två blev det slut på mitt tålamod och jag sa att klockan tre måste vi agera och då måste planen för vad vi gör om de inte kan fixa bilen idag vara klar. Sedan gick vi till handelsträdgården och jag fick ha lite terapi bland växterna.

När de ringde hade de hittat och fixat felet och vi kunde få skjuts till verkstaden och åka hem. Men jäklar vad det kändes som en evighet att köra hem.
Jo, för hemma hade vi ju vår lilla pojk. Ungefär HUR dåligt samvete tror ni jag haft för att vi lämnade honom ensam i måndags? Han som skulle vara själv i några timmar bara...
Hur som helst har han varit stencool och när vi kom hem igårkväll satt han inne hos grannen och spelade spel. Han sa när jag nattade honom "mamma, pappa säger att du varit orolig? Det behöver du aldrig mer vara. Jag tyckte bara det var roligt. Jag tycker ni ska åka bort fler gånger"

Så summan av kardemumman är väl att vi får vara glada att vi inte small med den där älgen som klev upp på vägen just när vi kom åkande på förmiddagen på väg upp till CvL Det hade varit värre. Och att bilen inte la av på ditvägen också. Det var stressigt nog ändå, för det var hästtransporter, husvagnar och en jävla cirkus ute på den slingriga och kameratäta 55:an, vilket gjorde att resan upp tog väldigt mycket längre tid an vi räknat med. Vi kom in på CvL exakt kl 14.02 och vår tid var ju kl 14. Jag hatar sånt!

Well, embryot klarade sig fast lite tilltufsat. Det hade tappat en av sina fyra celler, vilket tydligen är mycket vanligt. Det minskar graviditetschansen med ca 5% sa läkaren, men det är ändå en god chans.
Och det innebär inte att det kommer att fattas kroppsdelar på barnet ifall det lyckas. Eftersom cellerna "bara är på stancellsstadiet än"

Denna resa var dock så jäkla sjuk att från det att vi stod högst upp på bron och insåg att vår bil inte ville åka längre, till nu i skrivande stund, så har jag knappt tänkt på att vi fått tillbaka ett embryo och allt vad det innebär. Jag är bara helt slut i skallen och kroppen. Och glad att jag är hemma....

Ja han är cool min pojk. Och min granne är underbar! Jag är mycket glad att jag hade pratat ordentligt med henne om att han skulle vara ensam hemma!
Och hon sa att jag inte skulle tänka att jag var en oansvarig mamam för det var jag inte alls det sa hon bestämt.
Iallafall så är jag väldigt glad över att vi lever i mobiltelefonens tidevarv måste jag säga. För tänk er samma händelse, ingen telefon och kanske kilometervis att gå till ett hus för att låna telefon osv....Nu ringde vi båda för fullt i varsin telefon när skiten hade träffat fläkten så att säga. Jag ringde sonen, grannen och sonens klasskompis. Sambon ringde bärgaren och sväronen.

Mitt i alltihop kom en bil bakom oss och stannade och sa:
"här kan ni inte stå, det kommer en massa hästar här snart!"
"Ja, nu kan vi inte flytta oss, för bilen är död och går inte att putta uppför som du kanske förstår, vi stod på bron nyss och eftersom det nu är broöppning så är vi rätt glada att vi kunde rulla baklänges av bron och in här på sidovägen."
"Jamen ni måste putta undan den"
"vart då? nerför backen till småbåtshamnen och ner i vattnet kanske?"...sa vi inte men tänkte...

http://www.fof.se/tidning/2007/5/har-faster-agget

Att det ens lir NÅGRA barn öht här på planeten!
Min förundran växer...