Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

... Och nu ikappläst några sidor. Tänkt att graviditeten avstannade så sent! Hoppas att ni får den utredning ni vill ha September (och någon sorts förklaring). Kram igen.

Du skrev att ni hade berättat för flera personer den här gången. Jag har funderat en del på det där att berätta. Att vi försöker är inte något jag har för avsikt att säga men om jag blir gravid så funderar jag på att till skillnad från förra gången ändå berätta tidigt och förklara lite hur det har varit med tidiga mf och besvärligt MA. Så att folk kan ta lite hänsyn, förstår om man är trött, nervös eller grubblandes och att man slipper smussel med tider hos BM, hitta konstiga ursäkter för att inte dricka alkhol etc. Det kanske skulle vara skönt ändå? Att det inte alltid blir barn är ju också en del av livet och om fler berättade så kanske det inte skulle kännas som om man måste vara den där perfekta människan som fixar allt inklusive bli gravid på ett halvt försök.

Kram Hattis, att vi är så mänga som åker på detta elände.

Oj Snorkis, hoppas att det är bra med maken! Sa de något mer på sjukvårdsupplysningen? Förstår att det inte är så lätt att sova.

Hm angående att berätta igen, min gyn filosoferade kring att på t ex min arbetsplats så är det säkert en stor andel kvinnor som har fått ma eller flera mf. Det är så mycket vanligare än vad man kan tro. Inte tröstande i sig, men jag hoppas att det innebär att det TILL SLUT ordnar sig (och det gör det ju, frågan är bara hur).

Hattis, jag har tänkt på detta också. När jag berättade nu sade jag till alla att vi har ett dåligt track record på sådana saker, vilket jag är glad för nu. Däremot att berätta supertidigt, nej då kommer jag känna för mycket krav tror jag.

Hattis - Jag pratade med dem först, men jag var ju lite halvskärrad och visste ju inte exakt hur han kände sig så hon ville prata med maken själv. Han sa bara att vi skulle ringa igen om det inte var bättre om en timme, men hon verkade fråga ut honom ordentligt iaf om tecken på att något var allvarligt fel. Han mår inte illa och han är inte stel i nacken och synen är ok. Jag blev ju rädd att han fått en lättare hjärnblödning. Han sa sist när jag pratade med honom att det kändes mer som en vanlig huvudvärk nu, hoppas han säger sanningen och inte försöker hålla mig lugn. Var nyss in till honom igen och han verkar ha somnat och han andas!

Ska lägga mig nu ocks så jag kan hålla bättre koll på honom.

Kram på er!

Jo, makens alla vänner har fått MF med sina tvår eller treor nyligen så att det är vanligare än man tror börjar han förstå också.

Usch Snorkis, kram till dig också.

Alltså, det är mycket möjligt at makens vänner haft MF tidigare, men då snackade de inte om det. Nu snackar de, vilket jag hoppas speglar en attitydförändring.

Kram Snorkis!

September - där ser man. Kan ju bero på att vi kanske är lite äldre *suckar tungt*