Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Möte på G alldeles strax, men jag återkommer!

Kul att jag kan överraska lite

Hej igen!

Ledsen för eventuella blåmärken & chockskador som jag orskade i förmiddags Hihi, var ju riktigt roligt att gå in & "skrälla lite" - Nenne, din fråga kom väldigt lämpligt där

Faktum är att mannen & jag började svänga i våra "ett eller två barns"-funderingar i höstas, men vi valde att ligga väldigt lågt med det, eftersom vi fortfarande var lite osäkra själva på det. Bestämde oss iaf för att våga hoppa, men ville fortfarande ligga lågt med det utåt, eftersom vi inte visste om det skulle funka & det kändes mindre stressande att det bara var vi själva som visste vilka planer/funderingar vi hade. Sen plussade jag i början av mars & de två första veckorna var ganska omtumlande, men sen har vi landat mer & mer i det. Planerade först att göra KUB, precis som med Amanda, men ism inskrivningssamtalet så nämnde BM att sannolikheten för dåligt resultat var väldigt stor pga min ålder, & då hade vi ju ändå bestämt oss för att göra fvp om det behövdes. Så BM's förslag var att skippa KUB för att slippa några veckor av eventuell oro (pga förmodat dåligt KUB-resultat) & gå direkt på fvp, så fick vi veta svart på vitt hur det låg till.
Gjorde fvp för drygt två veckor sen & fick resultatet fyra dagar senare. Allt var normalt & vi kände att vi kunde andas ut & börja göra det officiellt.
Kändes självklart lite oroligt med fvp & missfallsrisken, men när jag pratade med min syster & svägerska, som båda gjort det & har massor med bekanta som också gjort det (& allt gått bra), så försvann mkt av oron. Fram tills bara för 5-6 (eller 7?) år sen fanns ju inte KUB-möjligheten ngn annanstans i Sverige än i Sthlm, så då var fvp enda alternativet & då var det det man gjorde liksom. Tydligen är det så ang missfallsrisken att bara man passerat 15 fulla veckor gott & väl, så minskar missfallsrisken väldigt mkt, så det var detta tillsammans med systers & svägerskans lugnande inverkan, som jag kunde luta mig tillbaka mot & känna mig hyfsat lugn.  

Så imorgon är det dags för RUL & snart är jag halvvägs! (tror att jag är 18+ några dgr, får ju veta mer exakt imorgon)

Så det är lite därför vi passar på med barnfri lyxweekend i Malmö & en vecka (alla tre) på Rivieran. Lär ju liksom bli en paus där ett tag sen. Har lite fiunderingar så småningom på att göra en längre resa genom att utnyttja föräldradagar för båda barnen samtidigt, men inga konkreta planer ännu, bara tankar.

TACK för alla grattis förresten - vad söta ni är

MSW, du undrade ju hur jag mår - var frukstansvärt trött i mars-april, trodde det berodde på all stress på jobbet & sömnlösa nätter (som kom sig av stressen), men nu i efterhand så inser jag att det nog var en kombo & omställningen i kroppen som också spökade.
Har känt lite rörelser sista två veckorna (tror jag att det är iaf) & det känns lite coolt. Första perioden känns mer som en transportsträcka denna gången. Har inte mått illa denna gång heller, möjligen lite tendenser vid några tillfällen, men motade bort det mha massa frukt på skrivbordet på jobbet. Har känt mig lite tröttare igen nu senaste dagarna, så jag gissar att det är dags för järntabletter, men nästa koll hos BM är inte förrän i lustet av juli - det är verkligen färre kontroller nu jämfört med Amanda. Så jag får väl ringa & kolla med dem om de vill att jag ska komma in & lämna blodprov eller om jag kan gå till apoteket direkt & shoppa det jag behöver.

Nenne - jag var ju inne första gången på jättelänge häromveckan, & då hade vi inte resultatet ännu
...och mannen & jag hade bestämt att vi skulle ligga lågt tills dess att vi visste resultatet - men jag ska ärligt erkänna att veckorna mellan det tidiga UL som vi fick göra i slutet av april & fram tills att vi fick fvp-resultatet häromveckan - de var rätt tuffa. Höll nästan på att spricka (både kroppsligt & mentalt )

Sen visste jag inte riktigt hur jag skulle lägga fram det heller - här syns jag inte på flera månader & så hoppar jag bara in a´la "Tadaaaah, här är jag, och jag är gravid" & så är ni flera som kämpar som djur för att få till det - kändes liksom inte heller riktigt OK.
Så när du ställde din fråga idag, Nenne, om hur är det annars i livet, så kändes det som att rätt tillfälle dök upp

Nenne Liiite tidigare hade jag nog tänkt säga det, letade nog lite efter rätt tilltälle, & vips var det där nu idag!
Våra familjer blev jättepaffa & jätteglada när de fick reda på det - de trodde liksom ni att vi skulle förbli tre i vår familj

PB, det är det som är lite lustigt - ca två veckor efter beräknat BF är det Amandas treårsdag. Jag har alltid fnissat lite åt folk som lyckas få barn dagarna intill varandra med ett par-tre års mellanrum, & så hmanr vi där nu. Fast i vårt fall var det ju rena turen att det blev så, det tog ju ett tag innan det tog liksom...

Så OM jag skulle gå över tiden så KAN det krocka (i gbg får man ju gå upp till tre veckor över tiden fortfarande). Fast Amanda kom två dgr före utsatt datum, så jag hoppas att det upprepas med numero två.

Ooops, kom precis på att jag ska vara på ett tryckeri om typ max tio minuter, som ligger minst en kvarts bilväg bort.  Hej på er!

Hej hej,

 nu håller väl alla på att ladda inför midsommar, men jag tänkte att jag hoppar in & skriver lite när jag för en gång skull har en stund över! Hysteriskt här sen vi kom hem från semestern i Frankrike eftersom Amanda åkt på vattkoppor. Trodde att det var rätt lindirgt först, men i lördags slog det till ordentligt & det landade antagligen på långt över hundra prickar. Men nu är hon iaf på bättringsvägen, skönt!

Fast midsommar blir extremt lugnt - var bjudna på fest hos vänner, men eftersom A smittar fortfarande, så är vi ju knappast välkomna Så vi får mysa på eget håll istället, lite trist, men vad fasen, sen är det gjort & hon får det aldrig igen. Vår söta dagmamma var orolig för mig om jag haft det själv, eftersom det kan bli missbildningar på fostret fram till vecka 20 & det är ju precis där i krokarna som jag är. Men lyckades luska ut att jag åkte på det 1975, så då kunde man andas ut igen.

Visste ju redan innan Frankrike att det skulle bli hysteriskt på jobbet de fyra veckorna mellan resan & tills den riktiga semestern börjar, nu med vabbande, så blir det ju inte mindre stressande precis. Men vi har löst det genom att jag jobbar järnet förmiddagar 7-12, åker hem & avlöser mannen & kan sen fortsätta ett par timmar till på em/kvällen. Blir mer effektivt så än om man skulle vabba varannan dag.

Men nu idag på em har jag bestämt mig för att strunta i att koppla upp mig & jobba, det är ju trots allt midsommar imorgon. Hoppas på att mannen inte behöver sitta till sju idag med. Jaja, sen har vi ju iaf långhelg, äevn om jag nog måste klämma in ett par timmars jobb ngn av dagarna.

Jaja, nog om detta.

Alla kramar i världen till PB - fy, vad ledsen jag blev att det sket sig även för er Fasen vilken dålig statistik det är på ivf'er här i tråden, verkligen sååå himla sorgligt.

Oupsie - grattis till plusset! Vill minnas att det var lite oväntat/chockartat för Kängu också, när hon blev gravid. Hoppas ni har det bra på semestern, har lite dålig koll på vart ni är, mer än att jg insåg att det var rätt stor tidsskillnad.

Snorkis - vilken TUR att det inte var ngn fara, även jag fick skrämselhicka av läsningen innan jag förstod att det gått väl.

Såg lite bilder  galleriet från trådträffen - kul! Tänkte på er flera ggr där under dagen!

Hmmm, var det ngt mer... minns inte riktigt just nu

Telis - jag avundas inte Televinkens extremtidiga morgonvanor, hoppas att det ändrar sig så småningom.

Veckan på rivieran var guld, vi hade en underbar vecka med sol, bad, värme, underbar mat & kuskade runt i de små bergsbyarna & kuststäderna.

Hade hyrbil & väl där är det ju inga långa avstånd, men det kändes aningen scary att ha Amanda i en framåtvänd bilstol (som visserligen såg sprillans ny ut). Det är väl nästan bara i Sverige som verkligen rekommenderas stenhårt att barn ska åka bakåtvänt fram till fyra års ålder - i de flesta  andra länder i Europa verkar de byta de direkt från babyskyddet till framåtvänd barnstol, bakåtvända verkar knappt finnas. Nu gick ju allt bra, men jag är glad att vi inte smällde, för det ÄR ju verkligen farligare när de är så små fortfarande. Sen är jag ju onekligen aningen miljöskadad pga mitt jobb också...

Men perfekt med alla småstäder/byar nästan helt utan bilar - Amanda kunde springa omrking som hon ville nästan - lite skillnad mot Paris i höstas Men man lär sig!

Hmm, om jag skulle gå ut i solen igen? Satt ute med en kopp kaffe, men det blev nästan för varmt Om inte annat så är det dags att väcka lilla damen ur hennes skönhetssömn.

Om jag inte kikar in igen, ha en underbar midsommar allihopa!

Hej på er,

hoppas ni alla haft en skön helg - vad härligt att man kunnat vara ute så mkt, det är man ju inte bortskämd med på midsomrar precis...

Här blev midsommar ännu mindre än vad vi ursprungligen tänkt oss (pga A's vattkoppor). I torsdags åkte min pappa på en stroke & fick åka m ambulans till lasarettet. Många skräckens tankar som for genom huvudet i torsdags kväll, natt & fredag morgon. Det är på tok för tidigt för honom att kasta in handduken. Visste nästan ingenting om stroke fram tills nu, men efter lite läsning på nätet så vet jag lite mera nu. Hälsade på tillsammans med mamma på midsommarafton & intrycket är att han verkar ha sluppit undan med blotta förskräckelsen, dvs väldigt lindrigt. Han verkade lite "glömmen" & fick leta efter orden en del, men när jag pratade med honom igår & idag, så verkade han nästan som vanligt igen. Puh!! Nu under helgen var det bara jourläkare, så först imorgon får han träffa specialisterna, så vi hoppas att få veta mer då.

Så vi hoppas hoppas att detta bara var lindrigt, men om inte annat så var det definitivt en väckarklocka för dem att de måste titta på annat boende (bor i stort tvåvåningshus med källare &  därtill jättestor tomt) , mamma behöver lära sig vissa grejor som bara pappa kan osv.

Usch, livet kan verkligen ändras från en sekund till en annan, men nu verkar vi trots allt ha haft turen på vår sida denna gång. Men man vet ju inte hur det går nästa gång, om det nu blir en sån, men jag gissar att risken ökat.

Som sagt - hoppas att ni andra haft det bra!

Tinga - vad kul med Normandie - ska skriva lite i restråden till veckan, om tiden finns!

Hej hej,

 försöker hänga med någorlunda i det ni skriver, men det är så attans mkt på jobbet, så jag är förvisad att läsa ikapp på kvällstid... Naturligtvis körde det dessutom ihop sig med en massa bilder idag, som blivit stoppade, som i sin tur gör att vi inte lan leverera som planerat i projektet - irriterande! Jaja, det är ju jobb & detta är helt "out of my control", så då är det egtnligen ingen idé att stressa upp sig.

Tack för alla snälla ord om min pappa Han fick komma hem från sjukhuset idag & förutom att han inte bör jobba de närmaste månaderna & inte köra bil den närmaste månaden, så ska han fortsätta leva som han gör idag.  Läkaren tyckte det var ett mirakel hur han var/mådde idag i förhållande till i torsdags, så han har verkligen haft turen på sin sida. Känns som om han verkligen lyssnar på läkaren också, dvs inte ngn strutsvariant. Skönt för oss i familjen.  Vickan, vad skönt att din pappa repat sig också!

Telis - majskrokar smakar frigolit, precis som Tinga sa! Minns att jag smakade på typ en, men tyckte de smakade bedrövligt

Porchez, det är ju så klart att det var ett Carrie-citat med Mr Right Now - det förklarar ju liksom varför jag tyckte det var så himla bra! Gött med lite hångel på midsommar, sånt mår man bra av!

Lappis - stort lycka till med hembesöket imorgon, gött att det rör på sig i processen för er!

Snaily - var rädd om dig när du jobbar så mkt, du har en till att tänka på - som min mamma förmanade mig senast i fredags...

Rabarber är en favorit här med - brukar alltid få från min mamma & fylla frysen. Har gjort rabarberkräm ett par ggr den senaste tiden jag med, yummie!

Det var säkert ngt mera som jag skulle kommentera... Ja just det bröllopsresor pratade ni om. Mannen & jag brukar säga mellan varven att vår Sydafrika-resa 2006 (då vi förlovade oss) - det blev vår bröllopsresa i förskott, ett år senare kom ju Amanda & vi har fortfarande inte kommit till skott att gifta oss
Men Lappis - jag blir så full i skratt, när mannen & jag väl kommer till skott, så har vi funderingar på att åka till just Amalfikusten för en långhelg/knapp vecka eller liknande. Lämna barn(en!) hemma & åka iväg på tu man hand. Snacka om att vi har samma smak Fick senaste RES häromdagen, då var det ett reportage om just Amalfikusten & jag blev ännu mer sugen. Var ju där för runt tio år sen, men bara en dag & tillsammans med brorsan. Sen dess har det funnits där i bakhuvudet, att återvända med Mannen med stort M

Telis - lät supermysigt att åka på Göta Kanal - & väldigt mkt ni!

Kram & godnatt på er!