Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

funkar inte sidfoten alls längre??

nehee?

Hur skaffar man nya vänner? Byta jobb är en grej, men det är ju inte så lätt.. Fritidsintressen? Ja det är ju gymmet och där börjar ju bekanta mig med några, även om de kanske ännu mindre har samma intresse som mig och gå ut och dansa halva nätterna? Finns det inget BT för singlar??

Det tråkigaste med mina nuvarande vänner är att det är de som tydligne tröttnat på att gå ut, tidigare var vi ju alltid ute, minst en gång i veckan.. Nu minns jag inte ens när det hände sist, och ikväll när jag försökt dra ihop ett gäng så... misslyckas jag...

Ska på semester med dessa vänner nu på fredag och en vecka fram. Undra hur det kommer sluta? Laga egen mat och gå och lägga oss klockan nio? haha jag skrattar själv åt min bitterhet just nu...

Tack, nu mår jag bättre när jag återingen för spy ut mig lite skitsnack

får se det positiva i det hela, har städat hela längeheten för att det skulle komma folk. Men när de inte kommer blir det inte tillstökad igen

ore - ska du till Viskans trakter nu, på det stora orienteringstävlingarna?

Om det jag kännde tidigare ikväll, så kan jag säga att det bara var början, är redan hemma ikväll och mina känslor är bara en stor röra just nu... vet inte vart jag ska ta vägen? Kanske borde prata med mina s.k. vänner och säga vad jag tycker och känner? när tydligen de inte vågar??  brukar känns mig ensam när jag går och lägger mig, men det går inte ens att jämföra med idag, halv, sårad, ensam och bara så sviken...

Jätte fina ord Sweet, tack! Jag tror att det var först igår som jag verkligen kännde att vi har växt ifrån varandra. Eller först igår som jag insåg att jag måste acceptera att jag för första gången inte är på samma ställe i livet som dom är... Vi är fyra stycken som varit vänner nu i tio år. Vi har gått igenom mycket men alltid varit vi i grund och botten. Mitt största problem är att jag inte har mycket vänner utanför dessa tjejer. Vilket de andra har...

En tjej, hon som skulle komma hem till mig igår kväll men som glömt bort att hon hade tvättid så hon hann inte komma till mig innan spelningen. Hon är den tjejen som jag hängt ihop mest med de senaste två åren. Hon skaffade pojkvän för ca ett år sedan, hon sa själv då att hon ALDRIG skulle bli en sån tjej som bara hängde ihop med sin kille och inte umgicks med sina vänner. Nu har det blivit så ändå... Jag klandrar henne inte, jag stör mig inte på de som är kära och vill umgås med sinpojkvän, jag tycer bara det är gulligt och fint! Men då ska man stå för det! Det gör hon inte... Jag skulle accepterat det. OM hon sa nånting till mig... Samma sak igår, hade hon bara sagt till mig att de bara ville se spelningen och inte ha en helkväll så att jag också hade varit intsälld på det så hade det inte gjort nånting. Jag hade självklart varit besviken, men ändå inställd på det...
 Nu fick jag bli besviken, flera ggr under kvällen igår istället.

Bs - ja det är verkligen svårt att hitta nya vänner, jag är lite blyg och har svårt att vara öppen och pratsam mot folk jag inte känner så väl. Ibland funderar jag på vad som krävs, byta jobb? Det försöker jag ju, men inte det lättaste. Eller ibland funderar jag t.o.m. på att börja ett nytt liv. Flytta nån annastans, börja plugga och bara börja om. Men jag trvis ju här så jag vill inte flytta... Tror inte jag skulle våga heller...

Hattis - missade ditt inlägg nr 2. Hur länge har du blödit nu? eller inte blödit? Hur lång tid är normalt efter ett missfall för kroppen att bli "återstäld"

Förstår att det måste vara tungt, när man känslomässigt lyckas bearbeta när inte kroppen gör det...

Vickan- jag kommer ju från den större staden, har bara bott där jag bor nu i drygt ett år. Flyttade för att jag inte trivdes där, så flytta dit är nog inte ett bra allternativ..

Känner mig så arg och sur och tvär idag, så jag vill inget annat än ligga hemma och tjura. Har varit och fikat hemma hos mamma, nu tvättar jag och ska packa inför en semester som jag helt plötsligt inte vill åka på Tänker tom. strunt i träningen bara för att jag inte orkar vara artig mot min vän som jag känner mig sviken av. Barnsligt I know, men vi har ju tid på oss att vara trevliga då vi ska umgås 24/7 i nio dagar från och med imorgon...

men mina problem är ganska små. Skulle åka på hur många tråkiga semestrar som helst, bara det betydde att vår PB skulle bli med barn

och just det, Grattis på namnsdagen till den/de som vill ta åt sig

och till mitt framtida barn. Om jag nångång kommer att få en dotter (och barnets pappa tycker som jag) så ska hon heta Madeleine...

Innan jag glömmer - Snorkis vad spännande att det närmar sig, då har den nog kommit en trådbebis till världen när jag är tillbaka från semestern. Jag ska ta med mig datorn men är inte säker på att jag kommer få någon BT tid. Skulle bli så svårt att förklara för vännerna vad JAG av alla människor hänger här för

Tack återigen alla för era snälla ord! Blir alldeles tårögd.. Har varit hemma hos mamma och pratat ut idag, och kommt fram till följande: att vi inte är på samma väglängd längre. och jag måste acceptera det, och så måste jag sluta se det som att jag "halkar efter" bara för att det är de som har gått vidare och jag som står kvar. Om ni förstår vad jag menar? Vem vet, en dag kanske de är singlar igen? eller nåt annat? Snorkis - osynk med vännerna är ett uttryck jag verkligen gillade. Tror jag kan använda det under semestern, låter lite bättre än säga att vi glidit ifrån varandra..

Summan av allt är att jag nog kommer få en bra semeset trotts allt. Ska bara inte vänta mig att det är som våra vanliga semestrar, som faktiskt varit helt galna och ska definitivt vara glada att vi fortfarande åker på semester tillsammans varje år. Vem vet, nästa år kanske de bara ska åka på familjesemestrar och inte har tid över för kompisresa..

Jag tror att vi alltid kommer vara vänner, men som ni klokt har sagt, inte umgås lika mycket och lika tajta under perioder i livet när man är osynkade, gör nog bara extra int eftersom jag inte har någon annan vän att vara synkad med

Och Vickan TACK jag träffas gärna

Ni är så underbara här inne! Tack tack tack för era uppmuntrande, peppande och otroligt kloka ord.