Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Här är det full arbetsdag, och jag har ett möte som varar tills kl. 16, så det finns ingen möjlighet att flexa ut. Fast jag har skoj här också, så det är helt ok.

AM - vad trist att middagen belv inställd. Skönt iallafall att det inte är pga att någon i din familj blivit dålig.

Lappis - det börjar ju ta sig med antalet gäster till din fest nu.

På söndag ska vi ha födelsedagsbrunch för Piff & Puff. Mycket folk blir det; 16 vuxna och 4 barn. Måste handla någon mer födelsedagspresent till de små liven också; ska försöka få tag i några snygga jeans tänkte jag. I övrigt blir det en rejäl laddning med delar till BRIOs träjärnväg.

Vilken effektiv dag det har varit i Casa Tinga idag. Förmiddagen ägnades åt att sätta in en massa grejer i den ena klädkammaren däruppe, som nu inretts som förråd med massor av hyllor. Jag älskar verkligen att få röja upp och få ordning. Ett rejält vinställ fick också plats, så nu ska bara förrådet fyllas på lite.

Under Piff & Puffs middagslur storstädade maken och jag huset, inklusive kalkfläcksborttagning i badrummet, rejäl rengöring av tvättstugan, osv.

På eftermiddagen drog vi iväg på en liten shoppingtur och köpte bl a jeans och gummistövlar till Piff & Puff. Tack och lov att POP har en jeansmodell som heter Slim, så att Piff & Puff slipper ha brallor som fladdrar alltför mycket kring benen.

Ikväll har vi satt en klocka på vägen, hängt ett par tavlor och fixat lite annat småplock, så nu är vi redo att bli invaderade för födelsedagsfirande imorgon. Det är en sån underbar känsla att sitta här i lugn och ro nu, och veta att allt är perfekt i ordning för morgondagen. Matinköpen gjordes igår kväll, så det var hur lugnt och skönt som helst i affären. Det enda som ska inhandlas imorgon är nybakat bröd från stenugnsbageriet här i stan.

BS - haha, jag skrattade gått åt historien om Iris som ville rida på den bruna hästen. Kan tro att det var frustrerande för dig som förälder, men för mig var det bara kul.

God morgon! Lite sliten efter intensivt födelsedagsfirande igår, men det blev en lyckad dag, så det är det värt. Vi åt inomhus, men på eftermiddagen var vi ute i trädgården en stund. Så skönt det är när det inte behövs mer än en T-shirt (ja, och så byxor förstås , men jag tänkte mest temperaturmässigt).

Telis - man kan alltid lita på mig!

Många som har varit flitiga i helgen, ser jag.

Ore - kul att tävlandet gick bra. Till helgen ska jag springa en stafett med några i familjen och några kompisar. Som tur är, är det bara för nöjes skull, så inga resultatkrav. Isåfall hade jag nog inte fått vara med.

Nähä, nu är det hög tid att komma igång med lite jobb. Ska gå tidigt idag, men tyvärr inte för något kul, utan för att ta Piff på lungröntgen.

AM - det är en uppföljning av den lungröntgen som gjordes i samband med att vi skrevs ut från Neo. Piff har uppvisat visa tendenser till lätt förkylningsastma (inget särskilt besvärligt), så nu ville doktorn för säkerhets skull kolla lungorna med en röntgen.

Det finns ingen engagerad tårtbagare i släkten, som kan tänka sig att fixa Hektors tårta? Vi har turen att ha flera "hobbybagare" i bekantskapskretsen och när de inte ska fixa resten av kalaset brukar de tycka att det är kul att fixa med en tårta. Hos oss stod min pappa för tårtorna igår.

PB - jag instämmer med föregående talare; klart att du inte ska hålla käften och klart att du ska få en massa kramar när du mår risigt. Dessutom tycker även jag att det vore fantastiskt kul om du kom på champagnepicknicken i juni.

Jag förstår precis din känsla när det gäller kläderna i storlek 36. Före graviditeten hade jag också gått upp några kg, som gjorde att jag inte kunde ha de kläder jag tidigare hade haft. Det känns på något sätt som att man ger upp sig själv och den man skulle vilja vara, när man sorterar bort de kläder man önskar att man kunde ha haft, men samtidigt får man försöka acceptera att det är tidens gång, och att man inte för alltid kan vara så smal som man (kanske) var som tonåring.

Många kramar!

Nu har vi satt sond på Piff igen. I mitten av förra veckan började det raskt gå utför, men vi förhalade sondsättningen tills idag, så att vi skulle slippa födelsedagsbilder med sond. Usch, så himla uppgiven jag känner mig; knappt arg eller ledsen. Jag fattar inte hur det kunde vända så himla snabbt heller; för en vecka sen satt vi och åt pasta tillsammans, men nu klöks han nästan så fort han får in något i munnen och klöks han inte stoppar han hela munnen full och spottar sen ut maten, utan att svälja ett dugg.

Jag vet att ni kommer att säga att om det kunde gå snabbt utför så kan det vända snabbt igen, och det tror jag, men däremot tror jag att det kommer att dröja länge tills den vändningen kommer. Som det är nu, är det fyra månader sen han var sondfri senast och nu var han sondfri 10 dagar (borde egentligen max varit 8, med tanke på hur han ätit på slutet). Med den här "förbättringstakten" kommer han att vara pensionär innan han blir sondfri och jag kommer att vara död.

Jag trodde att det var mest i skånskan vi hade diftonger. Även Puff säger nämligen maaauuka. (Piff säger förstås inte det. )

PB - skönt att det känns bättre idag.

Lappis - presentkort på någon topprestaurang som ni vill testa?