Nej September! Jag trodde verkligen det skulle gå vägen nu Usch vad ledsen jag blir för er skull! Vet inte vad jag ska skriva mer än att det är j-t orättvist! Hoppas ni kan få någon klarhet i vad som gick snett nu. *bamsekramar*
Själv sitter jag och väntar på maken ska somna så jag kan gå och lägga mig och tända lampan, han fick jätteont i huvudet bara sådär och blev själv rädd, så jag ringde sjukvårdsupplysningen och de ville att vi skulle höra av oss om en timme om det inte blivit något bättre. Han duschade efter det och jag satt utanför hela tiden och grinade, blä, jag är hyperkänslig nu när jag är gravid och min största skräck är att maken ska dö. Börjar grina bara jag skriver det. Har sprungit och kollat till honom med jämna mellanrum, han verkar må lite bättre nu.
Annars har jag gjort min första vecka på nya jobbet nu och är så där lagom krossad som man ska vara. Jag kan INTE rekommendera att byta jobb i 7:e månaden, det är tufft. I måndags gick vi ju mest runt och kollade och hälsade på folk och jag får så ont i kroppen, och man vill ju inte säga ursäkta jag måste sätta mig ner en stund, så man biter ju ihop. För att inte tala om hur mosig min hjärna är och hur trött jag blir. Hmm, jag är inte i mitt esse om man säger så. Men det känns iaf otroligt bra och jag tror att jag har hittat rätt
Var hos BM på besök igår och alla värden var jättebra så jag kommer troligtvis inte behöva äta järntabletter, superskönt. Hjärtljuden var denna gång 135. SF-måttet var exakt medel även nu, varför tjatar alla om att jag är så stor då? och ser jätteförvånade ut när jag säger att vi ska ha i slutet av juli? När magen uppenbarligen är helt normal!!! *morrar*