Tack förresten för alla sympatier! 
Det känns verkligen otroligt deprimerande med Piffs raska tillbakagång; nu vet jag inte alls vad vi ska göra. Man kan ju inte hoppas på att han ska ha magsjuka var tredje vecka (för att sen komma igång med ätandet efter det, som han gjorde den här gången).
Muggles – shit, jag tyckte det var nyss som ni påbörjade utredning och så är det redan dags för sprutstart! 
Mamma Mia; jag hänger inte alls med! 
Om tränar på att sticka nu, så tränar jag på att hålla tummarna.
Här har ni förresten en sträng mamma till; jag har heller inte tålamod till en massa lirkande, utan passar det inte så blir jag sträng/arg. Gnäll är också det värsta jag vet, och att Puff skriker efter nappen så fort något går honom emot det minsta lilla. Häromdagen bestämde jag mig för att ta strid, och då stod han och skrek efter nappen i en halvtimme. 
Då gäller det att uppmana kraft till att stå ut med gapandet.
Lappis – vad gött att ni klickar så bra med soctanten som utreder er! Det måste ju vara ett jättesteg mot att bli godkända när personkemin stämmer så bra. Kan tänka mig att du känner dig tom efter en sejour med henne; vet hur jag brukar känna mig när jag varit hos psykologen. Det var ju goda nyheter att hon jobbar hela sommaren också; inget där som stoppar upp processen. Kul!
BS – välkommen i 2-barnsmammaklubben! Skickar kramar, för jag vet precis hur kämpigt det kan vara med två barn.
Snaily – vad kul att du är inskriven nu! 
Fast jösses vad trött man kan bli på den där snurran barnmorskorna envisas med att använda – hallå; välkomna till 2010-talet! Överlag förundras jag över hur korkade vissa experter är – jag läste en gynspalt i en veckotidning, där det var en som ställde lite frågor om oregelbunden mens. Gynekologen svarade att det enda man kan vara helt säker på är att ÄL alltid är 14 dagar efter senaste mensens första dag. Jo tjena; det är ju den perioden som brukar variera, normalt sett har man ju relativt stabilt värde på lutealfasens antal dagar. Och hon skulle vara expert! 
(Ojsan, här gick jag visst igång. )
Koko – oj, det där lät lite väl dramatiskt för att vara trevligt! Hoppas att allt slutar lyckligt för båda killarna, och att det stannar vid några blåmärken. Kram!
Nenne - åh, vad jag känner igen mig i det där med att i motgångar prövas vännerna. Vet inte hur många gånger under de senaste två åren som jag blivit besviken på "vänner" som inte hört av sig, när vi haft det jobbigt. De har ju dessutom vetat om vad som var kämpigt för oss, så de har absolut inte haft någon anledning att tro att vi bara "struntade" i att höra av oss. Jag tror att det de flesta gånger handlar om att folk är rädda för att prata om det som är jobbigt, och därför "ursäktar" de sig med att den som mår dåligt säkert hört av sig om han/hon velat prata, men när den som mår dåligt inte hör av sig tänker de att det är säkert för att han/hon inte vill prata, och därför kan de sopa sitt dåliga samvete under mattan. För egen del har jag svårt att se att de relationerna kan bli det de en gång var, och jag tycker att du är jättestark om du klarar av det. Många kramar!
Det som iallafall är positivt i det här (om jag nu får ha fräckheten att säga så ) är att du nu kan komma på tråddejten den 12:e juni, så att vi får se din fina mage och glädjas åt den.
EA - så fint ni bor! Klipper du gräsmattan med nagelsax, eller? ;-?
Nenne - precis, ett mail är ju nog för att visa att man tänker på någon, samtidigt, som man "slipper" ringa ett jobbigt samtal. Det viktiga är inte hur man hör av sig, utan att man faktiskt gör det på något sätt. Att dessutom skuldbelägga den som redan mår dåligt är ju riktigt ruttet.
Snorkis - de föddes i v. 27+0.
Häromdagen sade jag till maken att tänk om man kunde slippa att ha (små)barn och då direkt på barnbarn istället, så att man hade sluppit allt tjafs och bara kunde gjort det roliga.
Jag tog mig friheten att inboxa dig.
Är den ett bättre inköp än dina Mullbär?
