Blir GALEN på vissa i släkten....

Jag har flyttat och har bröllopet på nya orten, om än inte så långt som du. Har dock inte stött på några liknande reaktioner, bara från sambon mormor som bor ungefär en mil härifrån (!!) men inte från min släkt.

Jag tycker du ska skicka inbjudningar till alla du vill ha med på ert bröllop, inkl mormor och morfar. Som sagt är det lång tid kvar och jag tror säkert att de vill vara med på sitt barnbarns bröllop! :)

Med tanke på att det är långt att resa och hotellövernattning är ett måste kan det ju kanske vara idé att avsäga sig presenter från långväga gäster. Deras närvaro blir deras present! :)

Kolla upp billiga övernattnings alternativ själv och kom med förslag så gorde min hon bor långt ifrån alla hon och det var bara ett par stycken som tackade nej. Bjud också in i god tid så folk hinner spara ihop pengar. Kolla även om ni kan ordna med gratis övertnattningar, några kan kanske bo hos er, era vänner kanske har möjlighet att låna ut en extrasäng eller soffa.

När min sambo fyllde 30 bjöd vi in långväga gäster som vi vet har dålig ekonomi, hans mamma som sitter i rullstol bodde hos min mamma i hennes gästrum, Vi hade båda sofforna samt nästan hela golvet fullt med sovsäcks campare.

Föreslå även som du själv sa att folk som inte orkar köra kanske kan åka med folk som kan.

Hoppas allt löser sig till det bästa

/kramar

Vi är båda från samma trakter men har en del långväga gäster som får bos hos oss, mina föräldrar och mannens mamma. Finns det hjärterum så finns det stjörterum har vi sagt :)

vi har fått 8 nej hittills, av anledningen att det är för långt bla.. vi trodde verkligen att alla skulle tacka ja..

vi gifter oss 40 mil från den stad jag är uppväxt i och där vi idag bor...

Jag skulle åka världen över för ett bröllop (iaf för en när & kär släkting eller vän), men det är ju prioriteringar man har. Får hoppas att de ni håller som mest kära kan närvara på er stora dag!

Vi bor visserligen på den plats, i södra Finland, där vi är uppvuxna så närmsta släkten och en del vänner bor här. Men min sambo har släkt i Sverige och runt om i Finland; alla kommer. Dessutom studerade vi båda på en ort 45 mil härifrån och en del studikompisar är bjudna och kommer. De som tackat nej har alla gjort det av andra orsaker. Dock har jag en kompis i Spanien som inte kan komma pga avståndet och jobbet. Vi sover bröllopsnatten på hotell och kan därför inkvartera många i vårt hus och en del hos vänner/släkt. Andra tar in på hotell.

Oftast är avståndet inget hinder. Ha festen där ni tycker det blir bäst för er. Men bjud alla du vill ha med, det är upp till dem att tacka nej. Portot är inte så dyrt, kan ju bli sura miner annars.

Jadu... Vi bjöd in i väldigt god tid (samt skvallrade muntligt ett knappt år innan) för att folk skulle ha möjlighet att boka tåg etc tidigt för att få bra pris. Vi har prel.bokat boenden som kostar 500 kr natt per fyrbäddsstuga, vilket ger 125 kr /pers om man är fyra. Vi tycker det är billigt och lämpligt.

Ändå säger vissa att det är svårt att få ihop det ekonomiskt. Då vet jag inte längre vad man ska göra.. Vi har släkt över stora delar av landet så det blir lite resande. Men men... Vi tyckte vi hade fixat goda förutsättningar för att folk skulle kunna komma om de ville, men tar man inte tag i saken på en gång som gäst så får man skylla sig själv...

Vad ska man säga liksom... 

Min m2b har sin familj 30 mil bort och en del av dem kommer nog inte, men jag har sagt honom att om de inte vill dela denna dag med honom så måste de inte. Inget man tvingar på någon direkt och man ser snabbt vilka som verkligen ställer upp och är en familj och inte. Sen så sade min mamma att hon nog måste jobba då på min dag och hon bor i samma stad. Vill de komma så vill de, vill de inte så vill de inte. Klart man blir ledsen och besviken, men man får iaf veta vilka som verkligen är där för en.

Vi ska gifta oss i min hemstad, min blivande kommer från en annan stad och vi bor i en tredje. Så hur vi än gör kommer folk att få resa, vissa så långt som 100 mil... Vi skickar ut inbjudningarna nästa vecka, ca ett halvår innan, vi har styrt upp rabatt på ett hotell och gjort en hemsida med all info om resor och boende. Mer kan vi inte göra känns det som. Blir säkert en del som tackar nej pga resan men som sagt, hur vi än gör så får folk resa...

Vi har flyttat 55 mil! Vi ska ha bröllopet på orten där vi bor. Verkar som om det är de som bara ska åka från Stockholm till Uppsala som tycker att det är krångligast...

Glömde säga att vi tog reda på var det är billigt att övernatta, taxikostnader och erbjöd oss att hyra buss!

Jag har flyttat 120 mil hemifrån men kommer att ha bröllopet i min gamla födelsestad. Däremot är vi lite oroliga för vad min BM:s släkt/vänner kommer att säga. De kommer att få flyga ner med byte i Stockholm och sedan en liten tågresa på 1 timme. Alternativet hade varit att vi gjort tvärtom. Hur vi är gör kommer hälften av gästerna att behöva resa så långt. Jag har några äldre släktingar samt några vänner med små barn. Dessa gäster skulle definitivt inte kunna komma om vi hade bröllopet i Norrland. Dessutom känner jag mig inte hemma här uppe.

Jag tycker numera inte alls det känns långt att åka dessa 120 mil (flyger för det mesta, kommer väl att åka tåg någon gång när bottniabanan blir klar) så för mig känns 60 mil inte farligt alls, men om man inte är van att åka långt är det ganska mycket.

Om du verkligen VET att de inte tänker komma behöver du ju inte bjuda dem. Om de undrar senare kan du säga att de ju redan sagt att de inte kan komma och att du därför tyckte att det var onödigt att skicka inbjudan.

Det kan hända att de konstrar nu, för att på något sätt göra en markering, och att de i slutändan ändå kommer. Det vet inte jag eftersom jag inte känner dem.

Klart att det är trist när folk som står en nära inte kan komma, men man vet aldrig riktigt hur andra har det med ekonomi och annat i livet. Hur nära vänner man är så kan det finnas sånt man inte vet om varandra. Det kan vara sånt som de vill hålla för sig själva och det behöver inte betyda att man inte är vänner utan bara att vissa saker alltid är privat helt enkelt.Och även om brudparet ordnar billigt boende eller om gästerna kan sova nånstans gratis så kostar ju själv resan också och så presenter och kanske kläder man ska köpa. Jag tror att många inte vill berätta hur dålig ekonomi dom har, man kanske skäms. Och man kan ju ha annat i sitt liv som hindrar, man kan ha problem på nåt sätt med sig själv, med sjukdomar eller i sin relation om man är ihop md någon. det behöver ju inte vara jätteallvarliga sjukdomarn eller stora hemska problem utan "bara" sånt som livet slänger åt en ibland.Jag tror att man som brud ibland glömmer bort att ens bröllop är stort för en själv och ens blivande man men för andra är det inte lika stort och inte lika "viktigt". Det behöver inte betyda att man är bridezilla eller att ens nära och kära inte bryr sig. Jag menar INTE att TS eller ni andra är bridezilla men jag tycker att ni ska försöka släppa er besvikelse.

Jag tror inte att man ska ta jätte-illa upp som brudpar om folk tackar nej. Självklart FÅR man tycka att det är trist och man kan såklart bli besviken och ledsen men jag tror inte att man ska "döma" sina gäster så hårt. Jag skulle också bli besviken men samtidigt försöka att inte ta det jättehårt och försöka släppa min besvikelse.

Tack alla för era svar! Jag har funderat lite och pratat med min BM och kommit fram till att jag SKA bjuda in mina morföräldrar trots att de har sagt att de inte ska komma. Jag känner att jag inte vill lägga mig på hennes nivå - utan jag bjuder in och sen är det deras sak att tacka nej.

Vad beträffande boende så har vi förbokat rum på hotellet där vi ska ha festen och kommer även skicka ut förslag på billigare boende i inbjudan. Sen är det som sagt upp till folk om de vill komma och vara delaktiga på vår dag. :o)