Plocka undan efter tonårsbarn?

Förlåt TS men jag retar mig så på att han blev arg på DIG för att det inte var inplockat... :(

Det känns som om det var OK för barnen att låta det ligga framme men inte OK för dig... (trots att du egentligen hade plockat in ditt egna).

Du har helt rätt, äldste sonen skall i dagarna mönstra till försvaret och jag HOPPAS att de vill ha honom! Det gör dem gott att komma dit man inte själv bestämmer.

Håller med, fast jag tycker nog det gäller tjejer också :) 

TS, din sambo gör pojkarna en enorm björntjänst, men det har du ju redan förstått ser jag. Jag tycker ABSOLUT ni ska sätta er ner och ha familjerådslag, där ni alla kommer överens om vad som är rimligt. Med tanke på att de inte gjort någonting alls än, kanske målen inte kan vara så högt ställda till en början, men se till att vinkla det så att det handlar om kunskaper de måste skaffa sig innan de kan bo själva i framtiden.

För att svara på frågan, vi äter nästan alltid tillsammans och då hjälps alla åt att plocka undan, men annars så är det den som är sist kvar som plockar bort och städar upp (t.ex. efter helgfrukostar när alla vaknar olika tid).

Min 7-åring ställer också in efter sig själv i diskmaskinen och hjälper till med sådant vi ber honom om (typ samma saker som dina kids, leathergirl) Att han glömmer någongång är OK - han är trots allt sju. Hemma hos oss är det inte OK att någon lämnar vare sig mat eller stök när han/hon har käkat; don't get it - Dadda med barn som är gymnasiestora och att du dessutom ska få skit för det? Mycket, mycket märkligt agerande av din gubbe.

Om man lyssnar på "vår" 18-åring och hans kompisar verkar de mest vara intresserade av jobb där man får komma och gå som man vill och gärna ha hög lön. De har dissat sommarjobb som kommunen arrangerade för att det var mycket jobb för lien peng. Istället har de inga sommarjobb alls, men jag och min sambo har gjort klart för honom (och det har vi gjort hela tiden) att han inte kan räkna med extrapengar från oss under sommaren. Det hade varit en annan sak om han verkligen försökt men ändå inte lyckats (det är ju inte så lätt att få sommarjobb men om man inte försöker och dessutom är kräsen underlättar det inte precis).

Kileane, visst borde det gälla tjejer också. Att mamam sa sådär tycker jag visar på hur det mer självklart var "förr" då flickor förväntades lära sig bli bra husmödrar typ.
Men nu har ju utvecklingen blivit att INGET barn ska behöva göra något alls -vare sig hemma eller när de väl börjar jobba, känns det som ibland iallafall. Som när jag tagit emot praktikanter i butiken osv.

Min väninna som är lärare lyssnade för en tid sedan på ett föredrag av en man som talade om hur vi fostrat en hel generation som är alltigenom luststyrd. Dvs"men jag har ingen lust med det" är för dem ett helt giltigt argument att slippa-i alla sammanhang.

Jag funderar mycket på det här och tror att bla hastigheten som allt går i påverkar. Man behöver inte strävsamt spara i åratal till resa/bröllop/renovering/cykel eller vad det nu är-man tar det på krediten eller lånar lite till på huset.
Internet och mobiltelefoni ger omedelbara svar=snabb tillfredställelse. Att inte få ett svar på sms eller mail inom en kort stund skapar omedelbart irritation.
Finns det inget att se på ena kanalen kan man alltid byta till en annan etc etc. 

Någonstans har också synen på barn förändrats väldigt mycket under de senaste decennierna. Och våra egna förväntningar på vad ett liv kan tänkas innehålla också.
Jag tycker det är väldigt intressant att fundera över. Inte minst eftersom det nu är jag och alla andra med barn som håller på att fostra en ny generation. Det finns alla anledning att tänka på både det ena och andra i sammanhanget. 

Sebastiana

Vi är fullt medvetna om att värnplikten avskaffas men det är väl i år 1 juli som de nya reglerna kommer att börja användas? (Därav den stora slutövningen som vi haft här i skåne i en hel månad)
Vår son elitidrottare och tränar vid 9 tillfälle i veckan plus idrottsgymnasium så han hoppas på att försvaret vill ha honom då han ser det som en språngbräda in i yrkeslivet.

Vi har tur här, snart 18-årige sonen har redan 3 somrar bakom sig med sommarjobb på ett och samma ställe, och i år så har han efter att ha frågat flera gånger fått ett annat jobb i en helt annan bransch. Han vet att jobbar han inte så blir det inga pengar heller (ett mega datorpaket, en moped och en stor platt-tv är väl vad pengarna hittills gått till).
Den yngre sonen klipper gräs, och tjänar faktiskt rätt bra om man jämför med storebrorsan.

Passionsblomman: Du skriver så klokt, håller helt med dig.

Jag är inte så gammal själv (26 år) och därmed en del av den bortskämda 80-talist generationen, som blir beskylld för att vara lat och bara vilja ha en massa saker. Det ligger nog en hel del i detdär med att vilja ha omedelbar tillfredsställelse, har sett måååånga exempel i min egen bekantskapskrets. Te.x. bröllop, hus, barn, fin bil, utlandssemester innan man fyllt 25, trots att man inte har något jobb och inte riktigt råd.

Föredrar själv att ta det lugnt, arbeta lite mindre, ha lite mindre pengar att röra sig med men bo billigt och hinna göra sånt jag tycker om också :) Men nu gick jag visst off-topic.

Tycker det är riktigt trist att se så många unga som växer upp med inställningen att man ska bara få utan motprestation, jobben (och pengarna) ska ramla över en, utbildningen kan man skolka eller slappa sig igenom och det som betyder mest är att JAG får som JAG vill...det tråkiga kan ju någon annan göra.

Jag är övertygad om att föräldrarna bara vill sina barn väl, och vill ge dem allt de kan, men istället gör de sina barn en riktig björntjänst när de inte förbereder dem på livetsom vuxen - där den viktigaste läxan enligt mig är; livet är inte alltid rättvist och ja, det är tråkigt ibland. Deal with it.

Sluta curla. Det hjälper väl ingen.

Att diska och städa och jobba för lönen är kanske inte alltid roligt men sånt är livet. Acceptera det!

Kräv mer av dem!

Oj, själv hade jag aldrig vågat lämna mat och skit framme när jag var så pass gammal som 16. Möjligtvis att jag kunde gnälla på lillsyrran som oftare kom undan för "hon är ju mycket yngre". Men lämnade jag kvar disk i diskhon (vi hade diskmaskin) eller smulor på bordet blev mamma riktigt arg. Delvis för att hon var ensamstående med 6 barn (varav 4 tonåringar) och delvis för att vi ofta fick problem med myror! Så det var inte bara att det var stökigt utan det blev ju ohyra om man inte torkade av bordet efter sig.

Barn mår bra av att hjälpa till hemma, hur ska de annars klara sig sen??