Plocka undan efter tonårsbarn?

När jag vad ca 10år gammal fick jag lära mig/börja med; stryka mina egna kläder(utom det mest avancerade) städa huset tillsammans en gång i veckan tillsammans med familjen, sortera tvätt och tvätta mina egna kläder(och pappas) När jag var 12-13år fick jag matansvar att hitta på och laga mat till hela familjen en dag i veckan, självklart ingick det att diska efter sig.

Mina kompisar hade ungefär samma ansvar och regler hemma så det kändes bara naturligt att alla hjälps åt att städa och stryka sina egna kläder.

Min make hade ungefär samma service som TS tonårskillar, han har bristande kunskaper inom städning och tvättning. Jag är osäker på om han vet hur hans strykjärn fungerar. Jag tror man gör de en björntjänst genom att "vara snäll" dessutom tror jag att den de kommer bosätta sig med och leva livet tillsammans med uppskattar om de kan plocka undan efter sig själva, städa, tvätta, stryka mm.

Naturligtvis kan jag byta däck på bilen, laga punka på cykeln, snickra enklare saker, bygga ihop möbler (mest ikea)  byta proppar, mm

Sebastiana, om din sambo fostrat sina söner genom att curla dem på det här sättet har han redan gjrot dem en rejäl björntjänst. Det är inte barn vi talar om här. Den ena är myndig och hans pappa har inte ens försörjningsansvar för honom längre. han ska i egentligen klara av att stå på egna ben i alla avseenden vid det här laget. Han får gifta sig, rösta bli pappa själv etc etc. Vem som helst med vanlig normalbegåvning hör att det är helt orimligt att han inte sköter något av de vanliga vardagssysslorna i ert hem.

Den yngre brorsan borde ha fått så mycket hjälp ut i vuxenvärlden att han redan var en del av det gemensamma hushållsarbetet på ett HELT annat sätt. Det är så man lär sig saker så man klarar av dem själv när det på allvar är ens egna ansvar.

Det din man sysslar med är komplett idioti för att säga det rent ut och det är bland det värsta man kan göra för att hindra både självständighet och jämlikhet. VILL han fostra fram två rediga mansgrisar av monumentala mått eller hade han hellre velat forma två kapabla och handlingskraftiga vuxna män värdiga att vara en del av ett framtida hem och en annan familj än den de bor i nu? Män som kan hantera vardagstillvaron precis som han själv.

I vårt hem hade det verkligen inte varit OK att få skäll för att ngn tallrik stod kvar i ngn timme. (Självklart ska mat plockas in så att den inte blir dålig). 

Haha, du skulle väl kunna skälla på honom - Varför plockar inte han efter sina barn
Men jag antar att det bara skapar onödigt tjaffs. 

Det intressanta är att jag gör väldigt lite hemma. Vi är alltså inte jämställda eftersom min BM gör det mesta (och det mesta som han gör har med killarna att göra - de tränar tre dagar i veckan = mycket tvätt - veckostädning och helgmatlagning delar vi på). Jag borde naturligtvis ta mitt ansvar och ta en del av det min BM gör nu. Men en del av det han gör tycker jag inte att han ska göra, t.ex plocka undan efter killarna på sättet jag beskrivit tidigare.

Som sagt vi lever inte jämställt, han gör det mesta, men eftersom han "curlar" sina barn på det sätt han gör kommer de inte att bli jämställda trots att de sett att det inte är så att kvinnan som gör allt hemma. Lite paradoxalt alltså.

Jag tycker synd om sönernas blivande flickvänner/sambos/fruar... de lär ju få stå ut att sköta all markservice åt dem eftersom de inte fått lära sig hemifrån. För att inte tala om hur snuskigt de kommer vara i deras studentlägenheter/ungkarlslyor i framtiden.

Har de ingen skam i kroppen själva? När de är så vuxna så borde de åtminstone skämmas för att inte hjälpa till.... Jag minns även din tråd om att din sambo antydde att du ville göra hans barn arvslösa genom att vilja ha del av huset eller hur det var.

Jag tycker det låter som att han har en väldigt snedvriden bild av hur man bör vara som förälder till nästan vuxna barn (kanske var han själv väldigt "bortglömd"?) och även hur man beter sig mot den man ska dela sitt liv med men som inte har blodsband eller regelrätt ansvar för hans barn...

Herregud.

Mina barn är 7 och 4 och de kan plocka undan efter sig själv,städa,tvätta med hjälp,diska med hjälp,baka och laga mat med hjälp.

Säg du till din sambo att hans söner är lite väl gamla för att inte göra sådant själv.

Jag har alltid vuxit upp med att man äter tillsammans och väntar tillsa alla är klara. Sen plockar vi undan tillsammans.  Då har du också möjlighet att på ett naturligsätt be dem plocka undan om de försöker "smita". Den ska han såklart inte bli arg på dig.

Lycka till!

Petig kanske men visst har man försörjningsansvar så länge de går i gymnasiet och endast uppbär studiebidrag? Alltså i praktiken till de fyller 20 OM de går i skolan och inte kan få studielån, vilket man inte får förrän man  är 20 år.
Att sen ungarna är är totalt bortskämda och att pappan behöver tänka över sitt beteende är väl självklart!

Ja, så stora ungar borde kunna plocka undan efter sig. Och att nån som inte ens ätit med dem ska plocka efter dem är inte OK. Tror ni behöver utforma en gemensam standard med pojkarna involverade och delansvariga.

Ja, det har du nog rätt i när jag tänker efter. Men det är ju såklart förutsatt att man faktiskt studerar då.
Hur som helst så är det skandal att en 18-åring sitter på arslet hemma och blir duttad med som vore det ett hjälplöst spädbarn. Jag blir vansinnig på sådant.

Min mamma brukade förr säga "Det borde vara lag på att alla pojkar måste bo hemifrån minst två år innan de fick flytta ihop med en tjej."
Det är när man hör sådana här exempel som man förstår vad det är hon menar.