Hjälp mig - skall jag ta hans namn?

Det sitter nog mer i honom än i hans "norrländska vänner". Att ta hustruns efternamn är precis lika vanligt här som där.....

Däremot gillar retstickor att reta folk som reagerar på retsamhet. Om han struntar i retet så slutar de.

Jonck var mindre snyggt. Behåll ditt eget!

Behåll ditt eget du, det kommer vi göra för båda har tagna namn, dubbelnamn blir för långt för oss.

Tack alla för era svar - det har verkligen hjälpt.

Jag tog upp det med honom förra helgen och bad honom att sätta sig in i situationen att byta namn - jag har ju tänkt på detta i månader och gått och väntat på att jag nog skulle vänja mig vid mitt framtida namn och att det skulle kännas bättre efter ett tag. Men det har det ju inte gjort. Så jag bad honom att känna efter själv hur viktigt det verkligen är för honom, att tänka längre än den förta impulsiva "det är klart att jag heter som jag heter, det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra!" och om han kanske ändå kan tänka sig något annat alternativ: mitt namn, dubbelnamn, nåt annat släktnamn eller hitta på ett gemensamt nytt namn. Han blev överraskad att jag tog upp det igen (hade nog trott att mina månaders betänketid skulle falla positivt ut för honom), blev nog rätt stött och var inte precis positivt inställd till det hela.
Jag gav honom tid och frågade först igen i fredags. Då sa han att han inte hade haft tid att tänka något alls. Eeeh?!
I lördags tog jag upp det igen, och vägrade ge upp förrän han talade om VARFÖR han inte kan tänka sig att byta. Och vad fick jag fram? Tradition och... ja... mindervärdighetskomplex. Suck... Blev nästan bråk och jättejobbig stämning.
Igår pratade vi om det igen och nu kunde vi verkligen prata. För att göra en lång historia något kortare sa han tillslut att han kaaanske kunde tänka sig att behålla sitt namn men ta mitt namn som mellannamn. Och barnen då (de framtida)? ville jag veta. De kunde få heta som jag, sa han, så är mitt namn vårt familjenamn.
Men han sa att det är inte allt säkert ännu, han måste få tänka vidare på det. Fast till min stora förtjusning tog han fram papper och penna och började träna den nya namnteckningen, med sitt nya dubbelnamn. Så det ser bra ut, eller hur!

Jag blir så glad! Jag får (förhoppningsvis) heta som jag heter, våra framtida barn får heta som jag, och han har dubbelnamn. Det är väl en bra lösning!

Håll tummarna för mig nu att det blir så! (tar nog ett par veckor innan han har bestämt sig helt)

Ja, det låter ju inte omöjligt i alla fall Låter som en bra lösning!

Hoppas det slutgiltiga beslutet också kommer att kännas bra oavsett vilket det blir

Jag och min sambo har så vanliga efternamn som möjligt. Hade gärna bytt till något häftigare men då min sambo är egen företagare och hans namn är etablerat i branschen blir det svårt för honom att byta. Dessutom är han den enda killen i familjen och de andra har bytt namn, han känner nog också att han vill föra namnet vidare. Jag kommer att ta hans namn eftersom mitt är såååå vanligt. Så för mig spelar det ingen roll. Hade nog haft svårare om jag hade hetat något ovanligt... Men jag förstår dilemmat som kan uppstå...

Jag är också egenföretagare med mitt namn som varumärke. Känner precis som din sambo i den frågan. Jag kommer inte att byta namn, och det vet min sambo. Nu är vi inte på gång att gifta oss, men i och med att han känt till detta i ett par år redan börjar han alltmer överväga att så småningom ta mitt namn Än så länge har ingen i min "generation" gift sig, då jag är äldst. Men i generationen pappa och hans syskon finns bara en kvinna - min faster. Hon behöll vårt namn. Till och med farmor behöll namnet när hon skilde sig från farfar och så småningom gifte om sig. Vårt namn byter man helt enkelt inte bort, haha. Det är så att mina farbröder redan pikar min sambo om att han väl är medveten om att han så småningom kommer att byta namn.

nu har jag inte lusläst tråden så du kanske redan fått detta tipset. Men vi var i lite samma situation, jag kunde tänka mig att byta, men inte till hans, och han ville absolut inte ha mitt, och trivdes med det han hade. Men vi letade igenom släktena och hittade ett namn vi båda fastnade för, personligare än att hitta på ett nytt, och vi får båda byta

http://brollopstorget.se/Forum-1-76/m3789949.html

Han byter innan och jag tar det vid vigseln vi vill ju heta namnet som nygifta, inte hålla på och krångla med att byta då. Men vi skickade in till PRV så att han kommer bara heta det nya namnet i en månad eller så innan, så vi byter ju nästan samtidigt

När det sedan har gått igenom så kan B ansöka om att få A:s efternamn och ta sitt eget efternamn som mellannamn.

MEN! Som det också står i tråden som Aleta länkade till så kan barnen aldrig ärva mellannamn!

Vi tar hans mammas namn. Jag vill inte behålla mitt, det har jag gift mig till vid ett tidigare tillfälle. Och jag vill inte heta hans namn (inte så kul), så jag föreslog hans mammas namn. Påminner om det namn min pappa hade innan han bytte.

Däremot vill min blivande ha kvar sitt efternamn som mellannamn, han är egen företagare och känd i branschen.

Hej igen allihop,

nu är det klart, han har bestämt sig. Det blir mitt efternamn för båda och så behåller han sitt som mellannamn.

Känns bra! Jättebra faktiskt. Och skönt att ha tagit ett beslut, såhär 4 veckor före bröllopet :)

Tack för hjälpen igen, och era ärliga åsikter - det hjälpte mig verkligen!