Livets toppar och dalar

Ore: jag håller på dina argument i matdiskussionen. Är det din syster el hennes barn som har övervikt? Att ge barn kräm till "middag" (om jag förstod saken rätt så var det middag som diskuterades?) ger väl bara griniga barn. Sockernivån åker hiss i blodet...
Vi brukar laga lite extra och ta rester till Moa de gånger som hon inte äter samtidigt med oss, det är ganska enkelt så behöver man inte laga mat extra till henne. Själv mår jag som bäst av två lagade mål mat om dagen, annars blir jag håglös och energilös.

Oupsie: beklagar de tråkiga nyheterna om din morbror.

Koko: låter bra att gå tillsammans till terapeuten. Min erfarenhet är att det bara kan bli bättre av det. Hoppas du kan övertala din sambo till det. Kram!

Vickan: gluten kan du introducera med en gång - ge Trollet lite smörgåsrån att suga på redan nu. Det rådet fick jag av min BM. Det är tydligen lite gluten i dem.

Nenne: är det MAMMALEDIG nu då?! Tror jag missat att kommentera dramatiken kring Nancy - vilken tur att det fanns en Snigel i tråden!

Apropå sniglar så har vi fått ett grymmesnigelmedel från en kompis (finns inte att köpa i Sverige), det verkar funka. Vi hade lite sniglar innan vi strödde ut det men sedan dess har jag bara sett två st på flera veckor. Man kanske skulle starta en import av det till Sverige?

PB: jodå det finns gott om humlor, spindlar, tusenfotingar, flugor och myggor Medlet äts av sniglarna och får dem att torka ut och skrumpna ihop. Det är inte farligt för andra djur el barn.

Jag fick mess från Piggelin igår men såg det först halv tolv på kvällen när våra gäster gått. Gick bara in här för att se vad Snorkis skrivit men kunde inte få fram ngt vettigt i skrift. Jag har också haft svårt att somna och faktiskt sovit jättedåligt. När man själv har haft ett barn i magen och varit rädd för just ngt sådant här, så är det obeskrivligt vad man känner...

Idag känns livet väldigt sorgligt och jag har tänkt på Snorkis hela morgonen; hur hon måste föda fram barnet, hur hon sitter där på BB och håller barnet i famnen... Näe, det går inte att fatta. Har faktiskt gråten i halsen. Trots att vi aldrig har träffats så har man ju följt hennes graviditet (nu skriver jag som om hon själv inte läser här för jag antar att hon inte orkar det, så förlåt Snorkis om du ändå skulle titta in). Vi hade ju alla laddat för Snorkisens bebis ankomst - och så blir det såhär.

Det är så tungt, jag fattar inte hur man överlever en sådan här grej...?

Jag håller med BS - det känns som om det drabbat ngn i familjen. Det var ju "vår" trådbebis...

Vickan: sitter "badvakt" till Moa just nu men pengar kommer från mig ikväll. Tack för att du är grym och fixar!!!

Jag tänkte precis som Oms att ingen kan förstå helt och fullt som inte har upplevt samma sak. Men som jag också sa så är man ändå fruktansvärt berörd om man själv har fött barn, alla har säkert burit på samma rädsla att ngt ska hända i "sista stund". Iaf jag kände mig aldrig helt säker på att hela graviditeten skulle gå bra. Inte så att man tänkte på det hela tiden men tanken flög förbi då och då tills man snabbt tryckte bort den.

En i min mammagrupp hade en mäklare som varit med om detta, de förlorade sitt barn i v39/40 någonting. Det han tyckte var värst var att befinna sig på BB och höra de andra friska bebisarna skrika

Det enda som kan lindra lite är att prata med andra som varit med om samma sak (tänker på mitt eget MA). Själv tänker jag att jag hellre aldrig mer blir gravid än råkar ut för samma sak...

Men herregud vad vanligt det ändå verkar vara!!! Var och varannan här inne känner ngn som råkat ut för detta. Jag som i min enfald trodde att det var ganska ovanligt ändå...

Vickan: har överfört pengarna och tycker att din idé om text och bukett är helt strålande! Återigen tack för att du fixar, uppskattas!

Sweet: läste länken och jag har en gråtklump i halsen...

Telis: den måste ha krupit under toasitsen, det är ju en spalt där.

PB: vad kul att få reda på mer om huset och trädgården. Roligt med oväntade besök och tur att det gick bra med getingboet.

En sak jag funderat på ett tag: om man gör en ivf via landstinget fast man betalar (pga att första ivf:en via landstinget lyckades så att detta nu är ett syskonförsök) - får man tillbaka pengarna om försöket misslyckas? Det påstår i vart fall min svägerska. Jag tycker det låter helt fantastiskt att de får tillbaka pengarna om försöket misslyckas men undrar om hon verkligen har fattat rätt? De gör det i Falun.

Telis: första ivf:en (som resulterade i Moas kusin) gick via landstinget. Denna gång måste de betala men iom att de får tillbaka pengarna om det misslyckas så känns det väl görbart...

lunagarden: jag har missat att gratta dig till RUL!

Välkomna ni som är nya förresten!!!

ore: herregud!