Word...
En stor fet bamsekram från en medsyster!
Tillväxtperiod??? Om du tror att han är hungrig på natten så ignorera mitt förra matinlägg. För oss funkade det att mata som idioter på dagen (och Moa blev rejält rultig på kuppen).
Nenne. tack! Vi har haft det super! Varmt varmt (34 i skuggan), sol sol sol (nä vänta, vi såg nog ETT moln på hela veckan och det var litet), goooood mat och gott lokalt vin (vem visste att det finns gott grekiskt vin?). Moa har lärt sig simma litegrann (sådär några meter) 
och utvecklats enormt i poolkantshoppande. Blir nog en blivande Ulrika Knape av henne 
Hon har iaf ärvt sin mors badsälsegenskaper hehe.
Sept: ett stort fett jäkla grattis. Ja jag vågar skriva det, för det kan väl inte gå snett hur många gånger som helst... Jag förstår att du är försiktig och kanske lite nervös men låt mig glädjas åt dig (i brist på egna plus)! 
På vår resa nu fick vi kontakt med en annan familj med en jämnårig dotter som tyckte att Moa var en förträfflig pool-medhopperska Mamman i den familjen var gravid med nästa barn och jag förstod väl eg från början att det inte gått så lätt iom att deras dotter nu var nästan 3,5 år. De flesta väntar ju inte så länge mellan barnen om de får välja. Iaf, sista kvällen fick vi en jättegod oxfilé men hon glömde säga till att hon behövde ha den genomstekt (vi satt och pratade och glömde bort det helt enkelt). Hon kunde knappt äta ngt av köttet - som verkligen var helt perfekt stekt om man bara inte var gravid - så jag rådde henne att fråga om de kunde steka på köttet lite till. Hon sa då att "egentligen ska man väl inte vara nojig men jag vill nog inte riskera ngt" och berättade sedan att hon haft åtminstone ett missfall emellan första och andra grav. Och med min nuvarande erfarenhet så förstår jag henne helt. Jag var betydligt mer avslappnad under min första grav (fast jag skulle ändå inte ha ätit rött kött). Så jag håller helt med!!!
MOAHAHAHHAAAAAAAAAAAA
Telis: inte så nypippad då jag fick tant förra veckan - japp, vältajmat.
Cicci: oooohhhh, vill jättejättegärna ha besök! Hör av dig gumman!
Jag älskar att ha barn och skulle så jättegärna ha ett till (inga yllestrumpor behövs här inte ) men visst är det jobbigt i perioder. Och jag vet att vi har en rätt jobbig period framför oss med riktigt trots. Men sammantaget är det underbart och livet skulle kännas rätt bra tomt utan Moa.
Om det inte kändes så jobbigt för dig så var det ju rätt för er. För mig hade det känts överjäveljobbigt - jag behöver likt Telis min nattsömn. Jag menar inte att det är fel att mata på natten - jag menar att det var fel för mig.
lunagarden: eftersom Telis uttryckligen frågade vad vi tyckte, skrev jag vad jag tyckte - inte vad hon måste göra. Det var mer en åsikt än ett råd. Hoppas att alla greppade den skillnaden...
PB: jag känner igen mig i allt du skriver. Jag har ju inte försökt lika länge som du men nu har vi försökt få till ett syskon i 1,5 år så det är ju ett tag ändå... Jag är helt övertygad om att det inte blir ngt syskon till Moa vilket faktiskt är en sorg i mitt liv. Och att umgås med en gravid i en vecka var ganska jobbigt faktiskt - det var en ständig påminnelse om vad jag går miste om. Men jag försöker tänka att det nog var bra bearbetning - det går inte att undkomma tankarna på det.
Jag har nästan inte tänkt på FET alls för jag tror inte att det kommer att resultera i ngt annat än minus så jag har inte slösat så mkt energi att tänka på det. Det kändes som att bästa chansen var på färskförsöket i juni men eftersom det sket sig... Men nu närmar FET sig och då kommer tankarna. Jag börjar få ångest över deppigheten som kommer att bli det enda resultatet. Blä.
Jag har bestämt mig för att gå och prata med någon efter FET-försöket - försöka komma till rätta med mina känslor av sorg och få hjälp att bearbeta dem. Just nu känns det nämligen bara som att mina tankar går runt i cirklar och jag kommer ingenvart med det.
Jag ser samtidigt allt som jag har i mitt liv som är bra; maken och Moa, resten av familj och vänner, boende, jobb, resor, ... Det känns som det perfekta livet - bara det inte vore för det där mörka molnet som hänger över alltihop. Och så kan man ju inte ha det.
