BS: jag har en hemnet-bevakning sedan gammalt på lgh i vårt gamla område och så dök det upp en fin lgh där. Det var länge sedan det länkades till just lgh i tråden det erkänner jag - jag tänkte nog mer lite allmänt att lgh brukar vara mer piffade i Hufvudstaden än här men att denna var fin.
PB: jäkla skit med gulkroppshormonet! Onekligen verkar det skumt men bra att de styr upp det. Bra att du bokade gyntid!
Lappis: jag tittar ofta på hemnet-annonser för att få inredningsinspiration - tyvärr är det ju ofta rätt likformat (och jag själv har trillat i samma fälla 
). Iaf så spanar jag på hemnet i helt fel syfte - vi ska aldrig någonsin mer flytta har jag bestämt (inte förrän de bär ut mig ur huset in på ålderdomshemmet).
Tinga: 'klödda'?! Aldrig hört men förstår precis vad det betyder 
Oms: vilket intressant föredrag!
Oupsie: ja det var jag som frågade för ett tag sedan. Jag tycker mig läsa lite mellan raderna att du känner dig deppig över att du är gravid nu när du eg hellre ville ha ett jobb först? Tycker jag låter helt naturligt! Ibland gör livet lite som det vill med en. Min man brukar säga att man inte kan planera allt för sedan kommer livet och slänger en som en vante åt ett annat håll och det är bara att hänga med. Det är här jag tycker att mindfulness är så intressant för teorin med det är att det är när verkligheten inte stämmer överens med våra föreställningar/drömmar/planer som vi mår dåligt. Det är när vi sprattlar emot och inte accepterar verkligheten som den är, som vi blir deppiga. Jag hoppas att psykologen kommer att kunna få dig att acceptera att det är så här nu. Det är precis det jag själv kämpar med fast på mitt håll.
Varning för extrem-ego nu då:
Det var BRA hos min terapeut! Jag grät en hel del och insåg att jag inte alls har kommit över mitt MA för ett år sedan. Hon förklarade det med att det kan vara svårt att komma över en sorg som är "abstrakt". Hon menade att jag egentligen har förlorat ett barn (nu hoppas jag att ingen drar parallellen till Snorkis och blir upprörd här) el iaf tanken och föreställningen om ett barn och en familj som kunde blivit. Men eftersom barnet vi förlorade inte gick att hålla i och jag inte har hjälp av några "ritualer" såsom begravning, en grav att gå till etc, så blir det svårt att bearbeta sorgen. Likadant med vår sekundära barnlöshet (som det så fint heter), den är abstrakt och svår att bearbeta. Den är dessutom inte definitiv såsom en del andra sorger kan vara. Vi vet inte helt säkert att vi inte kan få ett barn till vilket håller hoppet uppe vilket gör att sorgen inte går att bearbeta och "bli klar med". Jag grät floder vilket var skönt och jag skrattade samtidigt högt flera gånger åt mig själv och mina tankar - satt där och skrattade samtidigt som tårarna rann. Det kändes som att hälla ut en hink med skitigt vatten och bli ren igen (fast det finns några hinkar till att hiva ut).
Hon menade också att jag inte ska banka på mig själv för att jag har den här sorgen. Enl henne säger de i Polen (där hon nog kommer ifrån) att "man har 10 fingrar men det gör ändå ont när man skadar ett finger". Dvs man kan ha väldigt mkt fint i sitt liv men man kan samtidigt ha en sorg och det är ok. Jag tror tyvärr att i vårt samhälle finns det en föreställning om att man ska vara så "lyckad" och glad hela tiden, man ska inte gå runt och bära på sorgen och vara en deppig människa - el om man gör det och är det så är man inte lika "lyckad". Och det sätter käppar i hjulet, iaf för mig. Jag har nog utan att vara medveten om det gått in i den fällan.
Mitt mål är iaf att lära mig leva med den här sorgen och att inte bli bitter och jag tror att jag kommer att lyckas mha av min psykopat.
Känner mig rutten som skrev det där med begravning och grav i samband med mf men jag hoppas att Snorkis inte läser och blir upprörd 
Det låter som att det vore lättare om jag hade fått ett dött barn som jag kunde ha hållit i, en grav att gå till osv. Det inte alls så jag menar. Jag påpekade faktiskt för psykopaten att jag har en "bekant" som råkat ut för det och att det hade varit MYCKET värre.
Hattis: hur är din äl normalt, har du flytningar och aladåber och så? Jag har med tiden fått klart för mig att mina flytningar kommer nästan en vecka innan äl, aladåben ca 4 dgr innan och när flytningarna minskar igen - då kommer äl. Så jag behöver inte använda så många stickor nu för tiden... Är du helt torr i musen fortfarande så är det nog ett tag kvar. Men du kan ju använda stickorna för att lära dig din kropp. Det kan vara så att du får en förskjuten äl om du hade ett tidigt mf förra cykeln.
Oupsie: när man anställer folk så är min erfarenhet att man går väldigt mkt på magkänsla och om det "klickar" mellan den som söker och chefen. Man kan ha alla kvalifikationer och meriterna är helt rätt men om det inte klickar personlighetsmässigt så blir det oftast ingen anställning. Kan det vara så i ditt fall? Detta betyder ju inte att det är dig det är fel på, bara att du förmodligen ändå inte hade kunnat jobba ihop på ett bra sätt med den chefen, så det kanske var lika bra att du inte fick det där jobbet?
Lappis: ja det kändes väldigt skönt.
MSW: ja det är ju få som går igenom hela livet utan att mötas av en el annan katastrof. Många kämpar med att hantera allt själv el trycka undan det i ett mörkt hörn av själen och ignorera smärtan. Men man kan lära sig otroligt mkt om sig själv och sina reaktioner genom att jobba sig igenom en sorg tillsammans med ett proffs, och det är ju aldrig negativt.
Melon: det är viktigt att man klickar med sin psykolog/terapeut. Jag rekommenderade "min" till en väninna till mig men de klickade inte alls, så hon blev inte nöjd utan bytte. Medan jag däremot har otrolig hjälp av henne. Så om man inte känner att det hjälper el är bra, ska man byta.
Kanske att tankar från din barndom dök upp när du själv blev mamma och att de gamla såren revs upp? Ganska vanligt tror jag. Speciellt om man haft en komplicerad relation tex till sin mamma så kan det bli svårt att hitta sin egen mammaidentitet.
FL saknar mig tydligen Känns ju bra att de saknar mig och har koll på att jag inte varit inne på ett tag hehe
AM: psykoterapi vad det nu innebär. Eg skulle jag vilja lära mig mer om mindfulness också (jag är väldigt inspirerad av Anette Utterbäck som besvarar läsarfrågor i GP www.utterback.eu/Mindfulness.htm). Har länkat till henne förut så ursäkta tjatet.
