Snorkis: det är kanske först när du själv har en levande bebis i famnen som du kan se andra bebisar och magar utan att känna så här? Nästa graviditet kommer antagligen att vara ett helvete av oro, tyvärr. Men förhoppningsvis kan vården hantera det och ge dig extra stöd, extra kontroller kanske.
Snorkis: tack för kramen, den värmde! 
Jag har alltid varit "Tomas tvivlaren" hela min uppväxt och fått höra att "men var inte så negativ". Det är ju en skyddsmekanism, man tror att man kan förbereda sig på katastrofer vilket ju är helt hål i huvudet. Så rent logiskt vet jag att det är bättre att njuta medan man kan, för man blir lika ledsen för katastrofer, även om man försökt förbereda sig. Dessutom är det ofta så att katastrofen som inträffar (om den inträffar) ofta är en helt annan än den man förberett sig för. Suck. Det är som maken säger: "ibland kastar livet omkring en som en vante och det är bara att hänga med".
Snorkis: nej jag är realist och tror tyvärr inte att specialkontroller kan lindra din oro. Visst, du kanske kan få springa på extra kontroller säg varje vecka, men mkt kan ju hända däremellan (tänker säkert din hjärna).
I mitt fall var jag orolig för MA redan när Moa fanns i magen pga jag hade så lite gravkänningar. Jag mådde inte illa, det syntes ingen mage förrän ganska sent (jag hade ganska liten mage hela grav) mm. När jag luftade min oro med BM sa hon att "ja men du vet MA är så otrooooligt ovanligt så det är inget du behöver fundera på". Hon sa en annan sak som faktiskt hjälpte, "för varje vecka som går så är det säkrare än förra veckan".
Andra grav som ledde till MA, så tänkte jag just så. Jag kände mig visserligen inte gravid men mensen kom ju aldrig (=inget missfall) och "varje vecka är säkrare än...". Att sedan få veta i v10 att det förmodligen slutat leva i v5 var... obeskrivligt jobbigt.
Så det ironiska var att det jag oroade mig för första graviditeten var precis vad som hände andra gången - fast det var så otroooligt ovanligt.
Men konstigt nog har jag kunnat hålla oron i schack rätt hyfsat ändå denna gång. Jag har blivit lite mer fatalist. Händer det så händer det typ. Jag kan inte göra ngt åt det, mer än att säkra att det inte har dött redan i v5.
Inget av det här hjälper ju dig och din oro vid nästa graviditet. Men ibland tänker jag att hela livet är en risk och man kan ju inte undvika allt för det är samma sak som att sluta leva. (Men den tanken hjälper inte alltid heller.)
Snorkis: jag vet inte riktigt om jag gör rätt nu men... Hur gammal skulle S ha varit nu? Ca 3 mån?
Sept: vilken puckad kommentar!
Sept: jag tycker inte du ska avstå under tiden som du väntar på utredning. Tänk om det är ett guldägg som ploppar? Som i vårt fall; här har jag testat med äl-stickor sedan ett år tillbaka nästan och inte en enda träff (iaf inget plus). Men så mitt i den avbrutna FET:en (vi avbröt på torsdagen och på fre fick jag äntligen böj 5 dgr sent) så var det tydligen ett guldägg - iaf guldigt nog för att vilja stanna och kunna utveckla ett hjärta mm. Jag har tänkt tanken att om vi gjort FET så hade vi inte vetat om det var eskimån el mitt vanliga som gjort det (jag hade nog trott på eskimån i så fall).
Snorkis: jag förstår att du känner att du är nära gränsen för det gör du för att du har hämningar, som vi alla har fått under vår uppfostran. Vissa saker "säger man bara inte". Men jag tycker inte att du ÄR nära gränsen. Och att ha svarta tankar är en del av att vara människa, vi har en hjärna som är kapabel till mkt... Jag tror det riktigt farliga är om man stänger inne de svarta tankarna och aldrig vågar yppa dem.
Snorkis: lilla fina S, snart 3 månader. Usch, man får verkligen gråten i halsen...
Parnassia: stort grattis till jobbet! Bra lön och börja i januari låter väl alldeles strålande!
Telis: alltså 4 intervjuer! Det har jag aldrig varit med om... Kan de inte slanta upp lite mer då 
Lappis: köplats 59 - hurra igen!
Varför är det så omöjligt att få en hög lön då?
Tänker tex på en av mina tjejkompisar som jobbade som teamledare på Ericsson (numera är hon gruppchef). Hon hade en i sitt team som var exakt lika gammal, med exakt lika lång erfarenhet, men han hade ingen avslutad examen (de hade samma utb.nivå men han saknade några poäng så han kunde inte plocka ut examensbeviset). Han hade dock flera tusen mer än henne i lön! Fast hon hade högre befattning och mer ansvar pga att hon var hans teamledare. Anledningen var att han hade kommit från Ericsson i Skövde och där haft en högre lön och då kunde de inte sänka hans lön när han började i Göteborg.
Men de kunde ju ha höjt hennes... Sånt gör mig så förbannad!
Så, varför skulle inte du Telis kunna få en högre lön än de andra i företaget? 
Telis: hoppas du inte tycker jag är för jobbig nu...
Själv har jag en lön jag i princip är nöjd med - det är bara det att mina manliga kollegor (som har samma ansvar) har mer.... 
Råkar jag veta från Ratzit då när det var öppet för allmänheten att kolla. Lite surt. Men det är ju det sk penistillägget och det får man ju lov att ha respekt för *ironisk*
