Förstår att hon har haft, och har det tufft. Det är tufft nog att vara ensamstående mamma, även när man har ett friskt barn - här talar jag av egen erfarenhet, skilde mig från mina barns far när de var 3 och 4 år...
Men man lär sig av allt 
Ledsen att höra, mrs B 
Vi har så härligt väder, så det känns synd att sitta här 
Måste dock in då och då och fylla på lillemans mage, så då kikar jag in hos er
Skönt att du passerat de "kritiska" veckorna nu
Mitt illamående och den grymma tröttheten har alltid släppt efter vecka 12, håller tummarna för att du slipper den också snart!
Kikki - Stackars dig som mår så illa hela tiden, är det första bebisen?
Vi väntar en flicka
(har flicka 14 år, pojke 13 år, pojke 8 mån)
Hehe, då ligger jag lite efter dig än så länge
Skönt att du inte mått illa med de andra iallafall
Nenne - jag blir så glad varje gång jag ser din avatar 
Haha, det gör ni rätt i
Hej, här är en nykomling som vinkar tillbaka
Kikki - underbar historia om flyttgubben
Piggelin - vilken vecka är du i? Jag är i tjugonde, men ser snart ut som i vecka tjugofem-tjugosju 
Porschez - jag har gått över tiden med alla mina tre :-8
Nenne - kul att köpa blöjor, heja, heja, heja!!!
Oms - jag känner ju inte till din dotters problematik, men även om barnen ska vara delaktiga i alla beslut, så är det ju i slutändan de vuxna som ska bestämma.
Om ni har professionellt stöd bör ni be dem om hjälp om hur ni ska kunna prata med er dotter om detta så att hon på bästa sätt är redo för den stora förändring det är att få ännu ett syskon.
Hur reagerar hon när ni gör något hon inte är med på?
Livet består av ju ideligen av förändringar, stora som små.
Vill gärna höra hur det går för er.
