• Tinga

    Livets toppar och dalar

    passionsblomman skrev 2010-09-03 13:11:19 följande:


    Jo, kommer du ihåg att jag sa till dig när jag stod och kikade på dina lekande guldklimpar, att "det är ju HELT otroligt att man kan födas så himla tidigt och så bli så himla "normal" och fin som de är" (ungefär så)Och att du sa "jo, och det tänker vi ju på hela tiden och är jättetacksamma för, men ibland så räcker inte det , i det här mathelvetet"

    För det första så har jag sedan dess velat förklara att jag själv inte ens satte min kommentar i relation till ätandet öht.Utan bara till att man inte riktigt kan fatta hur det går att rädda livet på så små bebisar, som egentligen ska vara kvar i magen i tre MÅNADER till.Dina pojkar är de första barn jag träffat som är födda så mycket för tidigt (som jag vet om då) och jag är helt tagen av hur jättefina de är på alla sätt.Iallafall, den insikten om det fantastiska i deras historia, och er tacksamhet och glädje över dem, försvinner ju inte för att mathelvetet är en verklighet-det också. Och mathelvetet kan inte hanteras bara genom att ni "ju ska vra glada ett de iallafall inte är utvecklingsstörda" eller "ni har ju åtminstone barn" eller vad som helst för andra varianter.

    Det enda som hjälper i mathelvetet är ju att de börjar äta, och fram till dess måste nu ju få känna allt ni känner och få stöd där ni är och precis med hur ni mår.Och att som du sa, få ösa förbehållslöst så man får UT en del av allt man har i den där slaskhinken som Mugglan beskrev. Det räddar nog livet på en ibland. Så man inte dör drunkningsdöden i skitvatten menar jag.

    passionsblomman skrev 2010-09-03 13:11:19 följande:


    Jo, kommer du ihåg att jag sa till dig när jag stod och kikade på dina lekande guldklimpar, att "det är ju HELT otroligt att man kan födas så himla tidigt och så bli så himla "normal" och fin som de är" (ungefär så)Och att du sa "jo, och det tänker vi ju på hela tiden och är jättetacksamma för, men ibland så räcker inte det , i det här mathelvetet"

    För det första så har jag sedan dess velat förklara att jag själv inte ens satte min kommentar i relation till ätandet öht.Utan bara till att man inte riktigt kan fatta hur det går att rädda livet på så små bebisar, som egentligen ska vara kvar i magen i tre MÅNADER till.Dina pojkar är de första barn jag träffat som är födda så mycket för tidigt (som jag vet om då) och jag är helt tagen av hur jättefina de är på alla sätt.Iallafall, den insikten om det fantastiska i deras historia, och er tacksamhet och glädje över dem, försvinner ju inte för att mathelvetet är en verklighet-det också. Och mathelvetet kan inte hanteras bara genom att ni "ju ska vra glada ett de iallafall inte är utvecklingsstörda" eller "ni har ju åtminstone barn" eller vad som helst för andra varianter.

    Det enda som hjälper i mathelvetet är ju att de börjar äta, och fram till dess måste nu ju få känna allt ni känner och få stöd där ni är och precis med hur ni mår.Och att som du sa, få ösa förbehållslöst så man får UT en del av allt man har i den där slaskhinken som Mugglan beskrev. Det räddar nog livet på en ibland. Så man inte dör drunkningsdöden i skitvatten menar jag.

    Anledningen till att jag sade det där om att det inte räcker med att de är fina "i största allmänhet" när man är nere i en matsvacka är för att många säger till oss, som något slags tröst just det att de är så fina och att vi ska vara glada för det. Du träffar verkligen huvudet på spiken i det du skriver sen, om att mathelvetet inte kan hanteras bara genom att glädja sig åt att det andra är normalt.

    Och din sista kommentar är bara bäst; fy fan för att dö drunkningsdöden i skitvatten.

    PB - du är verkligen min idol när det kommer till att uttrycka sig fantastiskt!

    muggles skrev 2010-09-03 13:17:07 följande:
    PB: det har jag också tänkt på - att Tinga i mångt och mycket är i samma sits med sitt mathelvete.

    Som ni pratade om tidigare är det ju svårt att sörja något som inte är avslutat, som du som fortfarande försöker bli gravid. Det kan ju hända att du blir det, men det vet man inte, så man vet liksom inte om man ska sörja eller fortsätta hoppas. För min del handlar det ju om att jag inte vet hur länge vi ska vara i den här sitsen. Hade man haft ett svar hade det ju varit mycket lättare att sörja och sen gå vidare. Sen är det klart att det fortsatt skulle vara jobbigt även om man hade ett datum, för man skulle ju ändå vara begränsad här och nu, men då hade man iallafall vetat hur länge till man behöver vara stark.

    Jag kanske ska berätta lite om hur det gick på besöket hos doktorn också? Det överhängande hotet om knapp är borta , åtminstone så länge Piff äter så pass som han gör nu! (Visst har vi redan korkat upp champagnen? ) Det är ju på intet sätt faran över för alltid, men just nu är det ändå ett OK läge. Piff hade gått upp ett par hekto på tre veckor, så nu pekade vågen äntligen åt rätt håll, även utan sondmatning. Vi har fått en uppföljningstid om tre månader, så ingen kontrollvägning under tiden, vilket också känns som ett gott tecken.

    Jag grät som en tok på mötet, när jag förstod att det absolut inte var tal om någon knapp nu, och nu känns det skönt att det är helg snart, så att jag kan få gå hem och smälta det här beskedet i lugn och ro.

  • Tinga

    Äsch, vad konstigt det blev med citaten. Hoppas att ni fattar vad jag menar ändå.

    Och allihop - tack för alla hållna tummar; de gjorde verkligen susen!

  • Tinga

    Vickan - jag förstår precis vad du vill säga.

    PB - du är för söt! Om det är Piff du firar får du gärna knäcka några bärs; bara du inte bjuder på mig!

  • Tinga

    Tydligen var varken doktorn eller dietisten särskilt optimistiska inför "utan-sond-försöket", så de var verkligen glatt överraskade över att det gått så pass bra som det gjort. Återigen; tack och lov att vi slapp knapp, vilket nog var närmare än vi trodde.

  • Tinga

    Nä, nu måste jag försöka jobba lite också; hela förmiddagen gick ju åt till läkarbesöket.

  • Tinga

    Linvand - välkommen hit!

    Klockarbol - stort grattis till inträdet i det äkta ståndet! Accepterar verkligen Svenska Kyrkan att en av deras anställa lever i synd i 23 år?

    Telis - håller tummarna stenhårt för dig idag!

    Muggles - vilken gullig dagistant! Förstår att du är stolt över Moa.


    Koko - kul att du är tillbaka igen. Hur känns det att ha börjat jobba igen?


    Vilket fantastiskt väder det har varit den här helgen. Vi har varit ute och njutit varenda tillgänglig sekund, för det känns som att rätt som det är är den "riktiga" hösten här med ösregn och mörker, så då kan man hellre vara inne då, med gott samvete dessutom.

  • Tinga

    Vickan - om Trollet klarar sig med vanlig mat och flaskmat är det ju inget problem för honom att du inte är där (ur amningssynpunkt, vill säga . För att hålla produktionen igång kan du ju pumpa ur brösten när du är borta, så kan ni gå tillbaka till amning igen efter helgen.

  • Tinga

    September - vad skönt att din kropp verkar vara på banan igen. Hoppas innerligt att ni ska slippa fler mf, men hittills har det ju varit en fåfäng önskan.

  • Tinga

    Just det, ja - Smint; grattis till det väntade syskonet!

  • Tinga

    Hattis - trägen vinner! Fast visst är det segt att lägga paket efter paket med stickor bakom sig, utan att något händer. Själv har jag också långa cykler, och dessutom med kort lutealfas, så när jag testade med stickor var det också en seg väntan.


    Telis - men hur bra kändes det då? Den frågan ställer ju alltid sportjournalister till folk som tagit medalj eller gjort en storartad insats - lika irriterande varje gång. Vad ska man svara liksom - "det kändes 7.3"? Är detta ett jobb du vill ha, eller bara ett "så länge"?


    Pratade med en kollega idag, som berättade att hennes två barn, knappt tre respektive ett år gamla, båda kommit till genom ivf, för hennes man hade haft testikelcancer, inte bara en utan två gånger. Enligt diverse undersökningar är han konstaterat steril. Följaktligen har de inte skyddat sig och för ett par veckor sen upptäckte de att hon är gravid. I 17:e veckan! Hon hade känt sig konstig, men absolut inte satt det i samband med en graviditet, eftersom det inte skulle kunna ske. Barnet är beräknat till januari, så då kommer de att ha en treåring, en 15-månaders och en nyfödd. Snacka om chock att tro att man är steril, och så helt plötsligt är partnern halvvägs in i en graviditet!

Svar på tråden Livets toppar och dalar