I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Nä...kom faktiskt själv på det för bara en kort stund sen.....

Ja jo....vi satte oss o pratade....tillfället kunde varit bättre valt för Busan ville ha min totala uppmärksamhet o var lita lätt gnällig......
Men vi pratade igenom allt jag skrivit o maken inser o förstår nu att han måste prioritera MIG nu...busan kan han ju rimligtsvis inte prioritera mer än han redan gör.....

Han höll så klart inte med mig i allt....tyckte inte det var roligt att få ett mastodont mail med grej på grej där han kände att jag "anklagade" honom....(suck) fastän jag mer än en gång tryckte på att jag mkt väl hade skrivit "jag känner att"  "jag blir ledsen"
O verkligen försökt inte skuldbelägga som det är så lätt att göra.....

Men vi pratade igenom o jag erkände (ojojoj) att jag osså bidragit en del till situationen då maken mer eller mindre fått dra ur mig svar o så....dvs knappt svarat på tilltal.
Ni som har träffat mig o känt mig ett tag vet ju...ehhh att jag pratar mer än gärna. (underdrift eller? )
Pluss att hela situationen med syrran har varit jobbig o krävt en hel del energi o tid....

Men då maken har reagerat som han gjort o inte lyssnat "riktigt"/förstått vad jag menat utan blivit sur då han förutsatt att jag var sur för att han slet på huset men istället var ledsen...........jag unvek diskussioner/samtalsämnen för att jag visste vart det skulle landa o jag inte orkade gråta mer......
o vi inte har pratat ordentligt på väldigt länge....prata om vad som ska göras till helgen o mat o Bella osv....DET har vi gjort....men känslolivet o det där lilla extra som iallafall JAG behöver.....DET har vi inte hunnit med sen sommaren innan Busans födelse o husbyggets start..... o det är rätt länge nu...

Men ja....jag tror o känner det som att vi har kommit ytterligare en bit på vägen tillbaka till varandra o det känns bra. :-9

Det är VÄLDIGT förvirrande faktiskt....för det verkar verkligen som att alla klinikerna gör olika....kanske FÖR ATT förvirra....nåja då har de lyckats med mig iallafall

*poackpoack....pickar med näsan på tangentbordet o sprätter lite med foten*



Jag är trött som ett ösregn....för Busan lekte ångvält mellan maken o mig i natt....o jag kan inte i skrivande stund komma på något som är mer irriterande än en skitunge som kör 360 graders snurrar var 5 minut!
*zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz*

Soooon veeeery soooooon!

*kakkka kakkkaaaaa....skrållar för full hals*

Åhh lilla blompojken, stackaren! *kommer med en varm vattenflaska att ha vid fötterna*

Ja preciiiiiis! Speciellt när de är arga o slår på en....alltså busan.....maken gör INTE det....har liiiite svårt att hålla mig för skratt när hon fajtas i sömnen!

Preciiiiiis! Jag känner mig som en hackig skiva för jag säger precis så.....jag säger inte att det ÄR så....bara att jag upplever det.....suck!

Ja jag har verkligen allvarligt tänkt ringa till en familjeterapeut....o det blir nästa steg....för jag VET att vi kan kommunicera......vi ska bara hitta tillbaka....o gör vi inte det tämligen snart....så ska jag ringa terapeuten!

Hur hemskt det än låter...så är det så skönt att höra att fler inte har "felfri kommunikation"
Har en kanon bok hemma...."håll kärleken levande"...häfte på ca 100 sidor....lagom med bilder i osså!
O där skriver författaren i början lite om varför vissa går på skilda håll osv.....o varför vissa förhållande håller.....o något som fastnade hos mig var:
I de förhållanden söm höll så hade man inställningen ATT man skulle fortsätta tillsammans....no matter what. O den inställningen gjorde mkt!

Naaaaaaw va gullig hon är!