I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans
Nä...kom faktiskt själv på det för bara en kort stund sen.....
Ja jo....vi satte oss o pratade....tillfället kunde varit bättre valt för Busan ville ha min totala uppmärksamhet o var lita lätt gnällig......
Men vi pratade igenom allt jag skrivit o maken inser o förstår nu att han måste prioritera MIG nu...busan kan han ju rimligtsvis inte prioritera mer än han redan gör.....
Han höll så klart inte med mig i allt....tyckte inte det var roligt att få ett mastodont mail med grej på grej där han kände att jag "anklagade" honom....(suck) fastän jag mer än en gång tryckte på att jag mkt väl hade skrivit "jag känner att" "jag blir ledsen"
O verkligen försökt inte skuldbelägga som det är så lätt att göra.....
Men vi pratade igenom o jag erkände (ojojoj) att jag osså bidragit en del till situationen då maken mer eller mindre fått dra ur mig svar o så....dvs knappt svarat på tilltal.
Ni som har träffat mig o känt mig ett tag vet ju...ehhh att jag pratar mer än gärna. (underdrift eller? )
Pluss att hela situationen med syrran har varit jobbig o krävt en hel del energi o tid....
Men då maken har reagerat som han gjort o inte lyssnat "riktigt"/förstått vad jag menat utan blivit sur då han förutsatt att jag var sur för att han slet på huset men istället var ledsen...........jag unvek diskussioner/samtalsämnen för att jag visste vart det skulle landa o jag inte orkade gråta mer......
o vi inte har pratat ordentligt på väldigt länge....prata om vad som ska göras till helgen o mat o Bella osv....DET har vi gjort....men känslolivet o det där lilla extra som iallafall JAG behöver.....DET har vi inte hunnit med sen sommaren innan Busans födelse o husbyggets start..... o det är rätt länge nu...
Men ja....jag tror o känner det som att vi har kommit ytterligare en bit på vägen tillbaka till varandra o det känns bra. :-9