Heloise, sjukskriva dig kan du ju faktiskt göra alladeles själv i de första sju dagarna. Skriv ryggont eller vad som helst.
Samtidigt bokar du läkartid till den 7:e dagen och kollar helt enkelt då ifall de sjukskriver eller ej.
Gå dit HELT osminkad och se så trött och eländig ut som det faktiskt känns.. Sitt inte där och var stark, för då fattar de inte.
Alltså, hur är man funtad i kolan om man tycker att det här är ett bra sätt att protestera?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/minkar-for-atta-miljoner-utslappta_5446285.svd
Jättebra för faunan i området. Verkligen.
Solde, boklistor! Det var seriöst. Hoppas ni får lägenheten förresten. Den låter ju onekligen som att bra ställe för er.
Daa, HEJJA!
Okej tjejer, nu jäklar händer det saker här. Panzer råkade posta detta i den andra tråden, så jag kopierar det hit:
Ok, snabb uppdatering.
Inatt klockan 01.00 gick vattnet, tre månader för tidigt. H är på väg till akademiska, jag är bara hemma och packar och tar en snabb dusch innan jag åker efter ambulansen med bilen. De kommer försöka få bäbisen att stanna i bo så länge det går men sedan blir det snitt (dvs någon gång under veckan).
Hade jag varit religiös hade jag sagt att det är dags att börja be nu, ska försöka uppdatera er genom blommis.
Andbeyond, självklart! Panzer sa ju att han uppdaterar via mig, och självfallet för jag vidare.
Fy bubblan! Det här var inte vad vi menade med attt Heloise skulle sluta jobba....
Ninnis! Där är du ju! Hur är läget med dig? Hur har ni haft det?
Ingis, HEJJA syrran! Och styrkekramar till dig också!
Ninnis, jag börjar spraya på onsdag, så jag ska sedan vänta på ny blödning innan det blir sprutstart. Nio äggblåsor hade jag med och det var "alldeles lagom" sa de på kliniken. Man vill ha ett tiotal att "spela med" men inte så många att det blir överstimulering.
Förresten Ninnis, du borde ha ett meddelande på din telefonsvarare.
Uppdatering från Panzer:
Snitt idag eller imorgon, troligtvis.
Flamman, å vad det upptar ens hjärta när barnen säger sådant som går rakt in genom alla försvar man har. Det tar verkligen längst in.
Jag tror det klokaste du kan göra är att låta henne prata ur sig alla olika saker hon bär på. För jag tror att mycket handlar om att hon sorterar känslor och pratar hon så bearbetar hon dem också.
Den åldern är en tid då man har börjat fatta lite om döden, men förstår vad det egentligen är, gör man inte förrän uppåt tolvårsåldern, var det en barnpsykolog som sa.
Jag tror hon bearbetar sig själv, sin existens, vad hon har, sin plats på jorden och hur allt hänger samman och hela livets stora gåta just nu.
Och är det som det är just nu med kompisen så ligger "jag har INGA kompisar" väldigt nära till hands. Världen är ganska svart/vit när man är barn. Antingen är det bra, eller så är det skit.
Dessutom verkar din dotter vara av den reflekternade sorten-en sådan som jag själv känner igen mig i. Då är det viktigt attt man får stöd i allaa tankar och både bejakas i att man tänker och att det är positivt, men att man inte lämnas för ensam med tankar som då blir grubblerier.
Det där med Lilla Tonåren stämmer för övrigt.
Min chef hade en åttaårig dotter när vi jobbade ihop. De hade ett rent helsicke den tiden, med totalkonflikter ofta ofta. Jag tror att är mna så strak i den frigörelsedelen redan då, så behöver den nog inte bli lika galet stark igen vid de riktiga tonåren.
