Flamman, jag vet att du vet. Det är därför jag törs säga det. Och du är en sådan kämpe som inte ger dig i allt detta. Att nystandet börjat är SÅ viktigt-inte minst för dig och DIN sinnesfrid och hälsa.
Att sortera ut vad som är vad är ju skitsvårt! Jag hoppas ni får alla rätta verktugen för att det ska klarna så långt det är möjligt, och att även din make ser det som nödvändigt och eftersträvansvärt att komma vidare.
Nu ska vi kolla på Sagan Om Ringen i Casa Passion. 
Kikar väl in sedan, när son och sambo åkt till träningen.
Tell me about it!
Ha inga krav på dig själv om några prestationer de här dagarna! Och planera INGET efter ÄP! (jag min idiot, trodde att vi typ skulle gå och fika efteråt-jomen tjena!)
Fråga:
När diskmaskinsreparatörsgubben äntligen bytt den trasiga pumpen på maskinen (igår)
-är det inte lite dumt att det nu rinner ut vatten under maskinen? 
(vilket det inte gjorde förut, det var att maskinen inte diskade färdigt som var problemet)
*trött*
Ja, särskilt eftersom det är fucking lördag och de inte svarar på firman (såklart) och jag därmed inte når honom förrän måndag -och då lär han ju vara precis lika efter, försenad och fullbokad som hela den här månaden som redan gått. och han kommer garanterat att sätta oss sist i kön.
Åh, jag blir irriterad bara jag tänker på hela grejen.
Flamman, är kalaset idag?
Åh, men då kanske febern hinner sjunka. Och kanske det går att trycka i hennePanodil så hon orkar vara med en stund?
nej, kanske inte världens bästa upplägg...men jag förstår verkligen hur gärna hon vill vara med. Och barns temp KAN ju faktiskt normaliseras väldigt snabbt ändå! Bädda ner henne med order att vila så kanske det går ner!
Aleta, åh, jaså du har också sådana ställen? "bra ställen" heter de här.
När man flyttar så hittar man en förvånansvärd massa ställen man inte begriper vem som har kommit på...
Heloise, 
Underbart att se dig i tråden och underbart att det går framåt för lillstumpan.
Jag ser det som jättebra att du gråter! Jo för då kommer en del av allt du har inom dig ut, så du slipper samla en massa känsloslagg. Du har ju gått igenom en chock av inte så små mått (för att underdriva å det grövsta) och nu kommer reaktionerna. Jag vore betydligt mer bekymrad ifall du skulle reagerat med tystnad och apati. För så kan det också bli, när livet liksom överfaller en.
Förresten så ingår det för många av oss en period av sprutande tårar, rinnande tårar, översvämmde ögon och hjärtats tårar, som varar från det att mjölken rinner till och fram till...
...tja, än så länge sisådär barnets tioårsålder och gissningsvis är där inget egentligt slut.
Som om någon opererat in ett sprinklersystem och ställt in det på "aktiveras vid minsta tecken på emotionell beröring".
Bruttan, ja jag veeeet, jag sa ju "än så länge". Jag har inga som helst förväntningar på att det ska stängas av så länge jag lever och andas. 
Tänk bara hur man kommer att vara den dag ens egna barn ringer från förlossningen! Herregud...
Fasen! jag kan inte sitta här med er som jag vill, för det gör för ont i ryggen.
Har vankat runt på en mycket stilla promenad i mina MBT-skor i förhoppning om förbättring. Sambon förljde tom med.
