Jag har valt att inte skriva om det i tråden utan inboxa trådisarna löpande istället. Om jag tar mig samman och lyckas göra en lång historia kort så kanske jag inboxar dig endera dagen 
Jag insåg att man nog inte är så anonym på ett öppet forum som man kanske tror, därför valde jag att vara lite diskret med det mest privata.
& # 9 8 2 9 ; = ♥
Blommis, det låter jättegott! *sparar*
Hur är det med Mulle? Har du någon kontakt med henne?
Oh, hjärtkalas! Jag som älskar hjärtan måste självklart också bidra med ett.
♥
Nu ska jag åka hem och mysa med mina killar. Jag hade tänkt gymma lite på jobbet men när jag googlade lite så verkar det som att många kliniker avråder från typ allt annat än promenader under ruvningen. Fick ni några förhållningsregler om det Blommis, Fru E och Muggles?
Jag tror jag tar en långpromenad med vovven istället för säkerhets skull
Vi fick brev från kliniken idag och det blev ingen eskimå till frysen 
Det lät så positivt med de fem som fortsatte dela sig så jag fattar inte att INGET klarade sig. De skulle tydligen fortsätta odla dem till dag 5. Varför frös man inte ner dem på dag 3 om de såg bra ut då?
Jag tolkar detta som att våra embyon inte är av så bra kvalitet som vi trott. Hur troligt är det att det ena i magen är av tillräckligt bra kvalitet när inget av de andra uppenbarligen var det?
Min positivitet från tidigare idag är som bortblåst och nu känns det bara hopplöst. Undrar hur många fler bakslag vi klarar av...
Jäkla skit
Tack för kramen Blommis.
Jag vet att embryot i magen kan vara guldägget, men det känns väldigt avlägset just nu. Jag ska se om jag kan ringa kliniken imorgon och få veta lite mer. Det står i brevet att "Vi vill dock poängtera att de ägg du fick lagt tillbaka var av god kvalitet och reducerar därför inte din möjlighet till graviditet". Det skriver de säkert till alla, så det betyder väl inte ett skit. *neggo*
Jag fick precis ett par peppande sms av ruvarkompisen Fru E. 
Jag vet att livmodern är det bästa stället för äggen att dela sig och att embryona kanske hade kunnat klara sig bättre där än i värmeskåpet, men det känns bara så skört just nu.
Lyckligtvis har jag världens finaste mest stöttande make som erbjöd sig att laga mat och sedan kura ihop sig i soffan med mig. Jag tror jag tar en peomenad i ösregnet med vovven först, det matchar min sinnesstämning...
Heja Elise som är piggare! Jag håller tummarna för att det fortsätter så och att den lilla fightern uthärdar tester och petande idag.
Kram på er HeliPanzerfamiljen!
Nä, vad trist om det har gått sönder i posthanteringen... Det ligger i tryggt förvar i min ficka nu Vad var ursprunget nu igen? Jag skulle berätta för maken men jag kom inte riktigt ihåg 
Tack! Det känns alltid bra med "solskenshistorier" även om det egentligen inte spelar någon som helst roll, utom för sinnesfriden.
