Usch, det låter inget vidare. Kram på dig!
Flamman, ha det så trevligt på körövningen!
Jag ska också köra hemåt och njuta av att inte få/behöva träna, utan bara slappa med älsklingskillarna ♥
Åh vad härligt! 
*hjärtar lilla Flax*
Nää, det har du inte alls! Det är underbart att se dig här men inlägfg som innehåller både och 
. Det är en gnista som inte går av för hackor! Skit i läkaren, han ska bara göra allt han kan för Elise, sen få han se ut som han vill 
Heja Elise som protesterar och visar läkarna att hon är frisk och stark!
Kram på er alla tre!
Puerto?! 
Flamman, härligt med lyckad körövning! Det är du SÅ värd.
Hej Fru E!
Jag svarar på ditt sms här istället.
Jag har inga direkta symptom. Inte mer än vad jag har haft under hela behandlingsperioden pga alla hormoner etc. Jag känner mig extremt ogravid.
Själv då?
Det är ganska intressant hur psyket fungerar. I början av ruvningen kändes det jättepositivt och jag hade stor tilltro till att det skulle lyckas. När vi sedan fick veta att det inte blev några eskimåer så föll allt. Nu är jag helt övertygad om att det inte har funkat.
Men den faktiska situationen har ju egentligen inte förändrats alls. Embryot i magen är ju precis detsamma som i början när jag var övertygad om att det var ett guldembryo som säkert skulle fästa. Om det hade fryst ner de fem andra embryona på dag 3 när de fortfarande såg fina ut hade det fortfarande känts bra. Sedan hade de kanske inte klarat upptiningen pga bristande kvalitet, men det hade jag ju inte vetat nu. Så det enda som har förändrats är ju mina tankar och min inställning. Och det är ju faktiskt något som jag kan styra över, till skillnad från huruvida embryot fäster eller inte.
Jag vet inte om ni förstår något av mitt svamlande, men nu är det jag som tar mig i kragen och ser till att styra mitt psyke i rätt riktning!
Om mitt inlägg ovan är helförvirrat och oförståeligt så skyller jag på att jag är lite snurrig efter en halvtimmes massage...
