Flamman, du hade sådan här julångest förra året också. Kommer du ihåg det?
Jag tror att du slits ganska mycket mellan vad du tycker att julen borde handla om och samtidigt att du faktiskt själv tycker att det är roligt med prestenter och VILL ge saker-för det är sådan du är, och pyssla och göra fint för det är ju mysigt. Och så ska man som heltidsarbetande kvinna få ihop det där med julefrid och stilla natt...
Prestenter är ju uppenbart en kulturellt jätteviktig sak för din man och hela den delen av släkten eller hur? Och visst har du också präglats en del av det? OCH av din egen bakgrund, där det knappast haft samma plats?
Själv älskar jag att ge prresenter. Ändå är det jag somskrikit STOPP i vår släkt, för jag tycker verkligen inte att det är rimligt att man ska behöva köpa julklappar till elva barn förutom sitt eget och dessutom vaåra sammanlagt fem syskon plus våra föräldrar.
Vi har gjort så att vi köper någon liten grej till dem vi råkar fira jul med just det året. men förra året skippade vi syskon varandra faktiskt.
Jag tycker det är jättevikitigt att lära min son att jul och högtider i övrigt inte är till för att man själv ska inkassera i högsta möjliga grad. Därför engagerar jag honom i julklappsplaner för pappa och morfar i år tex. och jag tycker det är viktigt att han ser att även vuxna får presenter. Annars tycker jag allt blir så himla snett.
Sedan är jag hopplös med att egentligen vara klar med paketen men så "bara den här lilla grejen också..."
Den här julen planerar i att hålla väldigt liten och mysig, eftersom vi bara blir vi tre och min pappa. Förra året var vi ju 12 pers, vilket var skitkul, men detta kommer också att ha sin charm. Ifjol blev det fruktansvärt dyrt, nte minst för att vi ju köpte belysningar, julgrandfötter och en jädra massa saker som vi inte hade, men i år får vi ju glädjen att hänga upp det igen.
När du säger "samma gamla" förresten; Faktum är att det mysigaste jag visste med julen när jag var liten var just att se precis de där juliga skerna som man VISSTE fannas och som när de kom fram liksom trollade dit den magiska julstämningen. inte minst då vi flyttade så mycket, så betydde just de välbekanta sakerna väldigt mycket.
Iallafall, det är lätt att känna igen sig i jul-ågren. men jag tror att det är något man lägger på sig själv och kan välja bort om man verkligen bestämmer sig för det. För den är verkligen så helt onödig!
