I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Fru Sy, skönt att du fått tabletter hoppas de hjälper. Jobbigt att du skall behöva må så dåligt. Ta vara på den tid du blivit sjukskriven, alla tid man kan vila är värdefull.

Sådär jag nu har jag hunnit läsa igenom allt ni skrivit idag medans E har kämpat emot att börja somna.

Appropå nattningsrutiner är min brorsdotter en sådan som man är tvungen att lägga sig hos när hon skall sova. Jag älskade det när jag var gravid, underbart tillfälle att få sova lite extra på.

Nu måste jag ta hand om disk och elände här. Vi lever just nu med hela vårat kök i TV-rummet och diskar gör vi i tvättbänken på badrummet. Lite bökig vardag.

Nej men nästa helg, 11 september.

Hvidis grattis till jobb!

*vinkar*
Tittar in och säger hej lite snabbt. Fy tusan vilka dagar vi haft. Fullt rulle från morgon till kväll. Pappa och maken renoverar, jag tar hand om E, tar hand om hundarna och sköter marktjänsten.

Jag har läst här, gråtit skrattat och känt med er och allt ni skrivit men inte hunnit kommentera.

Heloise, tror du gör det ända rätta gentemot dina föräldrar.

Sonja *kramar om*

Blommis lycka till till maken. Njut av lite lediga dagar även om jag förstår att det är en konstig känsla. Vart är familjen?

Fru sy: försök att itne bry dig om vad kollegor ev tänker. Man kan inte planera livet så att man kan parera gentemot eventuella uppsägningar etc.

Daa jag har inte hunnit läsa allt som hänt när jag var borta men har på något vis lyckats ana mig till att du nu gjort UL? Allt så bra ut vad jag förstod?

Aleta gullig dotter du har.

Ninnis skönt att dagis fungerar bra och trevligt med agility.

Fru E, hoppas på bättre lycka nästa gång. Du verkar ju ha kört väldigt bra redan denna gång.

Till övriga har jag glömt bort vad jag skulle men skickar en dunderstor kram till alla.

Vet ni jag har lite små ångest, håller på o trappar ner på amningen. Ibland är jag bara så less på att vara uppbunden, att vara den som måste planera hela dagen efter när E kommer vara hungrig. Det är ju klart att man måste göra även när hon inte ammar, men då är det ju inte bara jag som kan återgärda det hela. Men samtidigt som jag börja lessna får jag ibland ångest över att jag är en dålig mamma. Det är sånt himlans trycka på att man SKALL amma från alla håll o kanter så inte ens efter 7 månader känner jag att jag kan slappna av och tycka att jag gjort tillräckligt. Nu menar jag inte att jag abrupt tänker sluta här och nu idag. För jag vill fortfarande amma på morgonen, mellanmål och ev lite efter vällingen på kvällen. Men succecivt vill jag börja avveckla även dessa tillfällen. Och jag fattar ju att jag inte kan amma hela vägen tills E är 18 år. Men bara att ta tänka på att snart sluta amma får mig att känna mig som jordens sämsta mamma.

Mäh
Ni kan ju inte skriva så himlans mycket, jag har ju knappt en sportslig att läsa ikapp.