Inlägg från: Norrskensflamman |Visa alla inlägg
  • Norrskensflamman

     


    Ninnnis skrev 2010-11-02 09:46:10 följande:
    Flamman, ingen kan vara stark och orka bära allt hela tiden. Men det är väl när man inser att det är för mycket och för tungt och klarar att be om hjälp som man verkligen är stark? Jag tror på dig!

    Tack

    Jo, jag har väl själv alltid tyckt att min styrka sitter i att jag vågar vara svag ibland. Eller att jag inser när det är dags att be om hjälp.

    Jag tror faktiskt att en hel del av min stress också är jobbrelaterat, den situation som är på jobbet nu och med hon "mellanchefen" som jagar livet ur mig och kollegorna, bossar och härjar och har oss som sina "assistenter". En enorm frustration har byggts upp inom både mig och mina kollegor. Klart att det i kombination med situationen hemma förr eller senare utlöser någon form av stressyndrom.

    Har pratat med maken imorse och det var skönt att höra honom berätta hur kul de haft på sitt äventyr. Han verkar ha "hållit sig i skinnet" något så när och jag sa åt honom att jag mår dåligt och vill att han skyndar sig hem.

    Jag har pressat mig in i kön och fått en läkartid imorgon då de ska ta prover (nåt litet ekg, blodprov och ämnesomsättningsprov), så de inte missar något, och så skriver de remiss till kuratorn. Henne har jag också pratat med, så hon vet att jag är på G.

    Sådär, dagens mentalt och känslomässigt jobbigaste punkter har jag klarat av och klockan är inte ens 11. Alltid något

  • Norrskensflamman

     


    TinkerBelle skrev 2010-11-02 12:54:25 följande:
      Glöm inte att kräva att dem mäter B12 (nu har jag lärt mig) och Zink, Magnesium och Järn!

    *noterar B12, Zink, Magnesium, Järn* 4 saker, det ska jag väl komma ihåg...?

    Lanovia: Ring genast VC och om de inte kan hjälpa snabbt så tror jag också det är Psykakuten. Det borde gå att ringa dit. Oj, oj, vad jobbigt! Både för dig och maken. Skickar massor med styrkekramar!

    Villemoa ! Ligger du och föder nu månne, eller håller ni på och knuffa på Puerto så hon ska vända sig Hoppas allt går bra i vilket fall som helst. *nervöööööst*

  • Norrskensflamman

    Men Bruttan, så härligt
    Undrar om min blir from som ett lamm när han börjar sin medicinering Men först måste han klara besiktningen bara... Oroar mig för kolesterolet och blodtrycket. Han har lite högt blodtryck.
    Och sen ska man få honom att TA tabletterna...

    Skit också, försökte länka bilder från Fejjan till er här i tråden som inte har Facebook, men misslyckades
    Det fanns ju dom som ville se mig som långhårig, svarthårig häxa
     

  • Norrskensflamman

    Hej,hej Daa! Hur blev det nu, ska du vara sjukskriven eller jobba deltid? Du behöver verkligen vila upp dig nu inför det som komma skall.


    Bobou: kul att se dig *vinkar*


    Villemoa: Bra att Puerto intagit rätt läge. Hoppas hon hålls där tills det är dags. Synd att det inte var någon trevlig upplevelse för dig det där *funderar på hur man egentligen gör när man vänder ett barn inne i magen...hmm....*


     

  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2010-11-02 21:06:28 följande:
      Daa, Mugglan i granntråden har just varit på UL och fått besked att hon väntar.....tvillingar!!! Det blir tvillingmorsor i båda trådarna samma år! Och hon som har ivf:at precis som jag, utan resultat, sedan skulle göra FET, men ställde n för cyken var konstig och sedan insåg att hon var gravid på den naturliga vägen så att säga. Och nu är det TVÅ!!!Innan dess har hunnit med ett MA dessutom. Hon är lika gammal som jag och den här resan harvarit deras syskonförsök. Istället för paniken att inte få bli tvåbarnsmor innan tiden rinner ut, blir det nu trebarnsdito. Ganska stor omställning i skallen....Skulle tro att ni två har ett och annat att dryfta framöver.
    Wow!!! säger jag bara Vilken lycka!!!  Voj, voj... man måste ju bli helt chockad ju!

     

  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2010-11-02 21:35:20 följande:
      Ja, och just precis idag är det nog ganska blandade känslor. Dels med tanke på den jättesvåra tid som Tinga fick med sina pojkar som pga komplikationer blev tvugnaa att plockas ut ännu tidigare än Elise och dessutom allt vi IVF:are matas med av att man INTE inte inte vill "riskera tvillingbörder" för att man inte ser det som en chans utan en risk. Då blir man ju rätt skrämd kan jag tänka mig. Typ, vad är oddsen att få ETT friskt barn på normalt vis och i rätt tid utan fuck-ups längs vägen, och hur blir då riskerna med TVÅ....
    Jo, alltså jag förstår att det måste svindla för ögonen och hissna med magen pga riskerna. Men den spontana känslan för en som INTE är i karusellen är: "Wow! Vilken lycka" Men jag förstår att det är skräckblandad förtjusning och oro inför vad som ska komma. Men nu var det inte via IVF hon blev gravid eller har jag fattat fel

    Och med risk för att låta ännu dummare: Varför är det större risker om man blir gravid med tvillingar via IVF?


    Min kompis fick tvillingar nu när hon var över 40 och det var himla överrumplande för dem. Från att hon levt singel och så helt plötsligt, sambo, barn 1 och sen innan det barnet fyllde 2 så födde hon tvillingar. Allt inom loppet av ca fyra år.


    De var ju tvugna att byta bilen som de nyss köpt, för det gick ju inte. Tre bilbarnstolar tar PLATS! Men allt gick jättebra för dem, och jag tror att pojkarna är enäggs (det är ingen som riktigt vet tydligen), för de är lika som bär.


     

  • Norrskensflamman
    Fru E skrev 2010-11-02 22:00:02 följande:
    Okej, dum som jag är var jag inne på FL och läste att kombinationen av progynonet och progget kan skjuta upp tanten dvs ingen tant kan bli minus men hur vanligt det är vet jag inte. Progget kan ju med skjuta upp tanten men där har spåren kommit ändå de andra gångerna och tanten efter jag slutat med dem.........f-n Nu sängen och lite depp till och maken har förbjudit mig att läsa på FL
    *kramar om och vet inte vad jag säga* Inget är väl hundra ännu, åt något håll? Ta inte ut sorgen i förskott. Allt är möjligt.
  • Norrskensflamman

    Maken har ringt och vi hann börja bråka lite på telefon. Han började tjafsa lite med sin hårda jargong. Nu har jag blivit så himla känslig helt plötsligt att jag går igång på alla cylindrar direkt. Jag börjar låta som honom och bete mig som honom ! Kanske det är jag som har ADHD?? Jag känner mig bara så ARG på honom. Vet inte varför. Så många år som gått... som jag tagit så mycket skit. Tänk om han hade kunnat fatta tidigare att han inte beter sig "normalt" och gå till läkare och få hjälp. Då hade det besparat både honom och mig en massa bekymmer. Jag hade kanske sluppit allt tjaft och ständig gråt och förtvivlan när jag var gravid med K eller mammaledig med henne. Vi hade kanske kunnat skaffa ett tredje barn t o m.


    Jag VET att det är FEL, FEL FEEEEEL att tänka så. Särskilt som vi inte vet ännu hur han kommer reagera på medicinerna.


    Men det är ialla fall såna tankar som far runt i huvudet. Jag vill hämnas och låta honom få känna på sin egen medicin på nåt sjukt sätt. Fula, mörka tankar m a o i Flammans förvirrade hjärna just nu Samtidigt så älskar jag ju karlsloken, för han har många jättefina sidor också, men just nu förmår jag inte minnas och se dem. Och det är orättvist av mig. Men jag orkar inte vara rättvis just nu. Vem har varit rättvis med mig de senaste jävla femton åren?


    Nog om detta, ni har väl sår i ögon och öron redan i detta ämne så nu lämnar jag det för ett tag.


     


     

  • Norrskensflamman

    Jag gick in i den här tråden med vetskapen om att det var en bebistråd. Och jag berättade genast att jag förmodligen inte kommer att hamna i bebissvängen nå mer. Men som småbarnsmorsa så känner jag ändå att jag kan komma ihåg många funderingar kring graviditeter och även uteblivna graviditeter (det var ju inte bara tjong i medaljongen för mig heller att bli gravid.) Det var jag som fick kastat i ansiktet på mig när jag var 34 att jag var alldeles för gammal för att mitt landsting skulle hjälpa mig med IVF eller något sådant. Jag blev rådd att genast kontakta en privat klinik. Minns ni?


    Det glömmer jag aldrig!!


    Och jag känner att jag verkligen är genuint intresserad av alla IVF:ar och ÄP:ar och eskimåer och trådbebisar och både gläds och gråter med er alla.
    Jag hoppas att ni känner det och att ni känner mitt stöd genom cyberrymden.


    Tyvärr har väl de senaste veckorna varit lite mindre snack om barn från min sida, men jag ska försöka skärpa mig där. Ska inte låta min make ta för stor plats här. Samtidigt så känner jag att jag har fått så fina vänner här som i sin tur är genuint intresserade av hur JAG mår och har det och lever, även om jag inte är i bebisverkstad eller bebissvängen, utan "bara" småbarnsmorsa och medmänniska med vanligt familjetrassel.


    Jag tycker den här tråden är jättemysig med härliga personligheter Och jag glömmer INTE dess ursprung, det vill jag poängtera.


    kram till alla!


     


     


     

Svar på tråden I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans