http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7608731.ab
Det är klart kul att läsa, steriotypiskt och vissa sker är sanna.
Men inte lever man längre tider i ett förhållande där man måste vakta tungan och "ge komplimanger" innan man kan säga något man vill få sagt?
Måste ni diktera det ni säger till er partner på förhand?
Jag har alltid varit väldigt ärlig, jag är nära vän med ett av mina ex och säger alltid vad jag tycker - på gott och ont ;)
Oki, vårat förhållande är dödsdömt!
1. Vi pratar om våra ex och vi båda har kläckt, du är bättre de idioter vi har haft, vi båda har haft misshandlade ex.
2. Vi båda säger, har vi råd med det? Oftas när vi står och tittar på prylar
3. Japp, slappna av om vi blir sena, vi kan inte stressa upp oss över saker och ting som vi inte kan göra något åt. Ja vi måste ut till busshållplatsen i tid men efter det är det inte upp till oss om vi kommer i tid eller int.
4. Det har jag sagt och japp han blev vän med dem, han har inte så många vänner här. Han har sagt det samma om sina vänner och japp , jag gillar hans vänner med.
5. Det har hänt att vi båda har lättat våra hjärtan emot varandra och vi behöver inte säga att jag vet att du kan hålla en hemlighet, det liksom onödigt.
6. Var inte barnslig har sagt här några gånger från bådas sida och sen har vi skrattat och vågat pröva.
Om min pojkvän reagerade som hon beskriver att han skulle göra, då skulle det inte vara en partner som man stannar länge med. Måste man dalta med sin nuvarande och behandla honom som ett barn, kommer det inte funka. Man måste respektera den man älskar visa att man litar på dem och behandla dem som jämnlikar.
Min karl är vän med mitt ex, jag är vän mitt ex , han har ett förflutet, rätt så himla uppenbart, eftersom fröet från hans förflutna lallar omkring och är nittion år och numera min älskade dotter.
Detta känns som dejting råd man hittar i Okej eller Teens eller någon anna halvkass tonårstidning som inte är Kamratposten.
Men det var ju amerikanska råd!
De har ju redan konstiga böcker om hur man ska få en man att fria osv osv. I det landet verkar de ha en ganska osund inställning till män och kvinnors förhållande. (De har ju t ex brudöverlämning som normalfall, så kvinnosynen är inte den bästa i samhället kan man konstatera...)
Ja, dels var det amerikanska råd och därför inte rakt av tillämpliga på relationer i vår vardag, dels handlade de väl om hur man hanterar en ren dating-fas, dvs inte en fast relation där man t ex bor ihop? Så jag tror inte man behöver se så allvarligt på dem för sin egen fasta relation, däremot kanske det kan vara tips på vad som kan vara känsligt i ett precis nytt förhållande (men sen beror det ju oxå helt på vilka man själv är och vad man tycker är viktigt/känsligt/nödvändigt att reda ut tidigt/etc).
Jag finner att råden får mannen att verka som en mentalt instabil varelse.... som vi kvinnor måste stötta dem och ta hand om dem.
Och ja Amerikansk syn på livet är skum, redigt skum, jag har några Amerikanska vänner här i Sverige, en sätter sin man i skuld hela tiden för en kvinna ska inte ta hand om ekonomin enligt henne och den andra finner svenska killar bögiga för att de delar på ansvaret i hemmet.
Ja, ganska ofta får jag en känsla av att kvinnor förväntas vara våpiga utåt o ansvarstagande i hemlighet - vilket omyndigförklarar typ alla - idiotiskt.
Jag funderar på skaffa mig en tshirt med trycket Våga vägra vara våp-
Jag har blivit anklagad ofta för att vara okvinnlig eftersom jag inte vill spendera timmar att prata om skor, kläder, smink och hår .
Men å andra sidan har jag blivit anklagad för att vara en förtryckt kvinna eftersom jag älskar att laga mat.
Haha, det var ju en bra kompott: amerikanska seder + Cosmopolitan. Som bäddat för katastrof om man följer råden 
Klipper in mina svar:
1. ”Du är mycket bättre än alla de andra idioter jag har dejtat.”
Skulle inte formulera mig så, men klart de f.d. har kommit på tal.
2. ”Har du verkligen råd med det där?”
Jag litar på att min sambo klarar av att beräkna om han har råd med en grej eller inte. Vad han gör med sina pengar är inte mitt problem. (Vi har inte gemensam ekonomi).
3. ”Slappna av! Det gör inget att vi är lite sena.”
Eftersom det alltid är jag som är först klar när vi ska iväg någonstans, händer det att jag står och jagar på sambon för att vi ska komma iväg. Han är nämligen född till snigel och tidsoptimist, och jag är väldigt noga med att komma i tid. Vi har dock löst det genom att jag säger en tid då han ska vara klar, och så får han såsa på bäst han vill, bara han är redo vid utsatt klockslag.
4. ”Min killkompis är fantastisk! Du borde bli kompis med honom.”
Det har jag sagt och JA han har blivit vän med mina killkompisar. Tror faktiskt han skulle bli mer misstänksam om jag försökte tona ner vänskapen med mina killkompisar bara för hans skull. Vi ser inte vänner som potentiella partners, och dessutom är de flesta av våra vänner redan upptagna, så sannolikheten för att det ska hända något "otillbörligt" 
är inte så stor.
5. "Jag lovade henne att inte säga något, men..."
Har väl hänt att jag sagt saker till sambon bara för att jag inte kunnat panta på dem själv. Dock ej sånt som jag vet att mina vänner inte skulle vilja att fördes vidare, ens till min sambo. Och nej, jag behöver inte säga något om att det är ett förtroende, han är väl inte dum heller
Vi har båda jobb som ofattas av sekretess, så vi är ganska vana vid att inte "prata bredvid mun".
6. ”Var inte barnslig – jag har inte gjort allt det där på flera år”
Vi brukar larva oss tillsammans, det är ganska kul att hitta på fåniga saker och inte ta allt så allvarligt. Ett gott skratt förlänger livet
Usla råd, håller med er som skriver att männen verkar betraktas som storvuxna barn.
Mm, håller med, som om de inte var seriösa med sitt förhållande tycker jag också även om jag håller med om att man inte ska säga att ens ex är bättre så klart, men det är ju bara sunt förnuft och snällhet, varför skulle man säga nåt sånt?
Haha, ja då slås ni av samma tankar som mig då ;)
Men vist är det allra mest en idiotförklaring av mannen?
Känns ju som att man som kvinna borde gå omkring i balettskor för att inte nudda hans enorma ego som skulle kunna brista i tusen bitar vid minsta kommentar...
Testade komentaren Du är bättre än alla idioter jag dejtat innan, till min karl och svaret sagt med glimten i ögot var;
Japp, självklart, jag är ju bäst, jag är ju en Gud, jag är Universum härskare, så nu kan du gå hämta mitt te.
Inget problem med hans ego....
hahaha
Min sambo å andra sidan lagar maten och tycker att jag har för lite kläder, skor och smink. Tvångsshoppar med mig när han tycker det behövs...
Men skämt å sido... tipsen i artikeln kändes mest riktade till de i datingfasen, och då kan jag hålla med om att en del av "tipsen" kan vara kloka, men det är väl mest sunt förnuft när man nyss träffat någon att inte ifrågasätta saker som ekonomi eller nämna exen för mycket innan man känner någon bättre...
Men i övrigt håller jag med. Det där med att komma för sent eller vara barnslig fattar jag inte alls vad dom menar, och kan man inte ta sådana saker med en fast partner så ska man nog fundera över vad man håller på med.
När jag växte upp så dejtade man inte, man gick på fik, träffades bland vänner och om tycke uppstod så sa man till den man gillade och sen blev man ett par eller ej....
Hahaha! Vilket underbart svar ;)
