Välkomna till Tivoli Empatia!

Vickan: beskriv halvavancerad! Ska den tex gå att surfa snabbt med (snabb processor)? Ska den ha stor bra skärm? Kostnadsramar?

AM: nej ingen förlossning idag. Jag går gärna en vecka till men sedan får det nog vara bra fast det styr man ju inte över. Har så utspänd mage nu så jag har inte känsel på vissa ställen. Känns som att ha tandläkarbedövning på vissa ställen på magen.

Smint: det kan inte vara en pojke och en flicka...

Alltså jag vet inte om man eg kan se på en bebis vilket kön de har, de har ju så androgyna anletsdrag. Men lite lustigt att både jag och maken tyckte samma (vi pratade inte om det förrän efteråt). Och väldigt lik Moa var den! (Vilket kanske motsäger pojke då... ) Pojkar vore roligt och vi har ju namnen klara (för flickor velar vi fortfarande). Ettan (Ada) ligger iaf med huvudet neråt ganska långt ner i bäckenet så det ser hoppfullt ut för vaginalt. Beda ligger i tvärläge som innan. Och drygt 4 kg barn i magen.

Porchez: jag tycker det är härligt att höra om hur bra du mår nu! Inte alls tjatigt... Gött att det framskrider med Hunken, go for it! Det sk SF-måttet är ett enkelt sätt för BM att mäta att barnet växer som det ska. Med våra täta UL är det eg överkurs att mäta SF också men BM gör det ändå för att följa alla ritualer...

Telis: härligt med skidåkning! Fick Televinken också testa?

Vickan: har du fastnat för en Ericsson alltså? Det märket skulle inte jag ha valt för en smartphone...

Telis: jag ska fixa ett nytt kort snarast, här är vi lite slappa på att ta de där magkorten bara.. Men jag vill inte lägga det i galleriet, det får hitta till dig på annat sätt.

Ja men det finns ju billiga varianter av andra märken också. Men du verkar redan ha bestämt dig så... Ericsson har så dålig kvalitet bara, jag förstår ärligt talat inte varför man väljer en sån.

Hattis: grattis till lyckat RUL!

EA: här kommer en extrakram från mig också!

Snorkis: fy fasen för oförskämda svärfäder! Undvik låter som rätt metod (lära gamla hundar sitta går sällan...)

EA: been there... Det är oerhört svårt att inte känna bitterhet när man så gärna vill och försöker allt medan andra blir hoppsan-gravida. Det ÄR en jättesorg att inte kunna få de barn man vill (vilket min psykopat bekräftade i höstas). Det såg ju så hoppfullt ut denna gång

Ang dagisflytt håller jag nog med Piggelin. Det är ju dessutom väldig skillnad på att ta en plats och sedan byta en gång till sitt förstahandsval mot att byta "stup i kvarten" - varför dra allt till ytterligheter. Kanske är situationen i Gbg vs Sthlm dessutom väldigt olika? Här får man som sagt vara glad om man får en plats till det datum man sökt. Vi bytte dagis i somras (vi sökte plats i vår nya stadsdel i okt -09 och fick plats i aug -10 så vi körde Moa till och från vår gamla stadsdel i nästan 8(!) månader...). Men det funkade väldigt bra att byta eftersom vi pratade mkt med henne om det innan, vi besökte det nya och träffade personal och barn tillsammans med Moa osv. Det var absolut inga som helst problem. Det innebär såklart inte att drömsituationen är att byta "stup i kvarten" men det är ju sällan nödvändigt. Det är bara så att i Gbg kan vi inte alltid vänta på vårt förstahandsval för det kan dröja år... Tilläggas kan att vårt förstahandsval i vår nya stadsdel fortfarande inte erbjudit oss plats (nu 1,5 år efter att vi sökt), så att vänta på det hade inte gått. Och nu är vi som tur är så nöjda med vårt nuvarande dagis att vi inte ens vill byta till vårt förstahandsval (som iofs ligger närmare rent geografiskt men som jag hört en del negativt om från andra föräldrar).

Jag är rent generellt emot det överdrivna sockerintaget hos barn i dagens samhälle. Jag kan tex inte förstå varför små barn får coca cola att dricka till sin lunch istället för mjölk el vatten. Men jag tycker att lite glass när de fyller år är helt ok. På vårt dagis har de gjort så att de "samlar ihop" alla barn som fyller samma månad och så får barnen glass en dag i månaden (det är alltså inte vi föräldrar som tar dit glassen). Funkar för mig. 

Fy fasen vad jag har ont om nätterna nu I efterhand kommer jag att tycka att det är värt det för att bebbarna stannar i magen men just nu är det kämpigt. Jag sover nästan ingenting fram till kl 05 ung när jag somnar av utmattning. Igår somnade jag i soffan kl 17, idag kl 10 efter frukost (jag som aldrig sover på dagarna annars). Dagarna är helt ok, men ibland får jag nästan ångest över att gå och lägga mig för jag vet hur jobbigt det blir

Självklart får man gnälla (förstår att Telis gnäller - det är inte det). Det jag reagerade på var andra saker.