Välkomna till Tivoli Empatia!

Är det någon som går på den här bilden (reklam för ögonfransnäring på FB):
 
(inte bara världens längsta gonfransar utan också världens största ögon! Som grapefrukter!)  

Tack, Kängu för medhållet! Det är du och jag som slår vakt om kulturarvet!

Förresten Kängu: jag såg en film häromdagen där en liten pojke hette som Ru! JAg reste mig nästan upp och ropade: Jag känner honom!

Liten: skönt att maken är på plats igen!

En gång i tiden - då jag var ihop med mitt EX-EX - köpte jag helvita boxershorts - bytte knapp framtill till hjärtknapp och målade hjärtan lite här och var med textilfärg (på den tiden - läs 20 år sedan  - fanns det inte så mycket skojiga kalsonger att köpa). Men hjärtknappen var en liten kul detalj.

Jag shoppar nog loss i London på Valentinpresenter till hela familjen (jag brukar även köpa något litet till barnen). 

Oupsie: ja det är allt vatten du samlat på dig som du svettas ut - minns att man vaknade sjöblöt! Twilfit har bra amningsbehåar vill jag minnas! Grattis till VG!

Jag åker imorgon bitti till London! Ska bli kul men det är ju med knepiga svägerskan så vi får se hur det går ... Som tur är ska min coola brorsdotter med (det är för hennes skull vi åker hon har precis fyllt 18 och det är en överraskning!). Vi kommer få fullt sjå att mota bort alla killa som kommer hänga efter henne

Cicci: usch så sogligt för väninnan ...  

Lappis: det blir bra - låt maken träna svenska nu i 5 veckos så får ni komma hit på lammgrytsmiddag sedan och så får han öva sin svenska på våra barn med egna idéer om vad saker heter. Hektors ord för strumpor är t ex: Prrrtt-tttro (ett dubbelt pruttande ljud med fladdrande ankmun)

Grattis Iris på namnsdagen - och grattis till ett otroligt fint namn!!!

Amaryllisen är fortfarande bland oss! Jag har inte vattnat den på flera veckor - men den verkar inte bry sig om såna petitesser. Idag kom jag på den med att försöka luta sig fram och snoka i skötväskan som stod bredvid på bänken! 



Nu dagishämt i snöovädret. De har varit inne hela dagen eftersom deras stora gård är för hal för att leka på ... Igår halkade en i personalen omkull och bröt axeln/armen på två ställen ... Ska bli intressant att se om det är sånt som behövs för att halkbekämpningsentreprenören ska vakna till liv vid fikabordet.  

Snorkis: angående dina frågor:
1: Det beror helt på bebisen och hur du/ni landat efter förlossningen om ni kan gå på bröllop eller ej - med behållning ... Svårt att säga bu eller bä alltså. Men sannolikt så borde ni väl kunna tacka ja, och sedan i om ni känner att det inte kommer funka, lämna återbud. Förmodligen har väl brudparet förståelse?

2: Jag skulle nog säga nej på den frågan tyvärr. Det är klart att man KAN åka - men man ska ju känna sig lite relaxad och bekväm i sin roll för att njuta av resan. Det kan ju också bli lite för varmt och soligt för bebisen om det blir en pangsommar i Medelhavet. Om jag var ni skulle jag vänta lite. Jag får förmodligen pisk av Cicci eller någon annan positiv energispruta nu!

När Hektor var två månader hyrde vi hus i skärgården - det var massor att tänka på att få med (och då var vi ju ändå på pendlings/hämtningsavstånd) och dagarna var ändå mest som ett töcken av amning, kinkande osv. Det blev hysteriskt varmt efte halva tiden och jag hasade mest runt och letade efter skugga för oss två. I och för sig var det under den semestern som han började sova från 21 till 05 (och fortsatte med det genom hela sommaren) men sånt är ju en slump.
I övrigt var vi bara på landet den sommaren och hade planerat det så eftersom vi skulle ha en nyföding och inte ville flyga med honom. Livia var 8 månader vid sin första utlands-/flygresa, Hektor likaså (och Storsonen 11 månader). Alla gör ju som de vill förstås men jag hade inte velat flyga/resa långt med dem när de var mindre. Och då måste jag ändå tillägga att när Storsonen var liten var jag inte alls så mesig som jag är nu med resandet allmänt - vi var när han var lite större, 2+, i Indien och Thailand med honom, i Brasilien, bodde i hyddor och red på farliga elefanter. För mig handlar inte mitt svar på din fråga så mycket om faran med att resa utan med att undvika att försätta sig i otrygga, okända situationer med en nyföding. Det är så mycket som ska klaffa - amningen ska sätta sig, ni ska lära känna varandra. Man vill liksom skala av alla oroligheter. Eller man och man ... jag och vi ville det, menar jag!