Välkomna till Tivoli Empatia!

Precis. Det är så jag uppfattar att väldigt många känner och det är väl därför det finns en marknad för att sälja färdiga trädgårdar så att säga? Om alla verkligen vore superintresserade, så skulle man kanske söka mer egen kunskap och dessutom gärna göra jobbet själv? Som min mamma, som verkligen njuter av att vara i trädgården och greja. Det var det som var min poäng-att jag inte tror att Oms är så värst ensam om att inte tycka att just trädgård är ett nöje eller intresse.

När jag gick min floristutbildning, var det inte alls många som hade trädgård som intresse. Förvånande kanske? Många hade istället mer intresse av just färg och form, hade likaväl kunnat bli make-up artister, dekoratörer etc. "Krukväxter och deras skötsel" tyckte de flesta var ap-tråkigt. Många florister köper enbart hem snittblommor-snitta, ställ i vas, kasta när de gjort sitt. enkelt och utan möda.

Hittills vet jag inte så många alls i vår tråd som är så värst intresserade av trädgård?
Snorkis och Parnassia typ? Och jag. Det är nog fler som älskar resor, matlagning, shopping, träning och inredning inomhus, för att bara nämna några exempel.

Vore det inte en viss bredd på vad folk sysslar med på fritid, i jobbet osv, hade det nog blivit rätt trist härinne. Jag gillar våra olika liv. Jag gillar att se framför mig hur alla gör sina olika grejor på alla olika platser vi finns på. Och genom att läsa om vad ni andra gör, får jag liten del av det jag med.

Parnassia, "Combat Gardening" Hihi! Jaså är det DET vi håller på med här? För det är verkligen inte många som skulle gissa att det bor någon som älskar blommor här. Mest har jag hittills plockat sniglar, sågat ner, kapat av och försökt rensa ur. Absolut ingenting ser alls ännu ut som det gör inne i mina drömmars bilder i huvudet. Men långsamt börjar det åtminstone bli lite fason på ett par av de mindre fruktträden.

Jag kan vara lite kluvet avundsjuk också, på de som har råd att göra den där stora helhetslösningen då man rakt av gräver om, fyller upp, planterar och skapar en hel rabatt med en enda gång och som redan är full och färdig att bara hålla efter.  Eller som köper redan stora träd och så vidare. Det vore så himla roligt att liksom bara måla med breda penseldrag och skapa något så radikalt och omedelbart.

Men samtidigt tycker jag att en stor del av charmen och glädjen med just trädgård är att det INTE går så snabbt-det mesta annat i livet går i sådant högt tempo. Och de skott och plantor man fått av någon annan blir minnen. Plantor som funnits med på olika platser och flyttats på, varsamt och med kärlek, har en historia med sig. För mig och min mamma har sådana plantor betytt mycket, då vi flyttat runt väldigt många gånger. I det perspektivet, kan en ssssned och spe liten planta som ingen annan ens tror är där med flit, betyda mer än den vackraste rosenbusken eller så.

Viktigast i min trädgård just nu, är Magnolian jag planterade min första Mors Dag här.Den som jag ska titta på varje år och betänka att jag är en mamma och att jag har en son, någonstans därute i världen. Då, när han är stor sedan länge och kanske inte så ofta har tid och plats i sitt liv att komma och krama sin mamma, utan kanske bor jättelångt bort. Runt den, fyller jag varje Mors Dag på med fler växter, så det ska bli en Mors Dagsrabatt. Där ska jag ha sådant som ligger mig nära om hjärtat.

Och kastanjen. Den som min mamma tagit som ett litet skott ifrån sin barndomshem. Det som från början var ett litet fattigmanskyffe, byggt av hennes fars farfar. Där finns en bild på honom och själva moderskastanjen. Den är bara en liten pinne då, men han står där så stolt bredvid den och sin lilla stuga. Där har min mamma vuxit upp och suttit hästen som brukade stå vid trädet och knapra av de späda skotten. Där har vi barn klängt i grenarna och lekt häst med plastpåsar som sadel och handtagen som stigbyglar. Kastanjerna har vi plockat och putsat så de glänste. Den kastanjen bad min mormor att få bli skjutsad för att se på när den blommade om våren det året hon dog.
De här sakerna vet min son, där han går och kikar på sin kastanj och vattnar sitt lilla träd och hoppas att det snart ska vara så stort att där kommer en blomma och en kastanj på det.

Men så drömmer jag som sagt om grävmaskiner, lass med jord och att köpa plantor i tillräckligt stort antal för att få mängdeffekt. Också.

Fast sedan var det ju egentligen det där med biologisk mångfald, humlor, fjärilar och bin, äng, lund och å-strand. Att igelkotten och paddorna trivs och vill bo hos mig. Det är en del av trädgårdslivet jag egentligen bryr mig allra mest om. Så här i klimatkristider.

BS, jag minns inte om det var vid fyra eller fem som vi köpte tvådelat istf overall. Fasen, ibland känns det som jag inte minns någonting alls! Men någonstans där var det i varje fall.

Tycker du alltså du märker skillnad med snigelmedlet? För det har jag tänkt ta om någon säsong, när jag fått ner dem lite i antal, för det är märkbar skillnad i år mot förra året här. Det finns grader även i ett snigelhelvete. Det finns visst också ett medel som tar kål på deras äggproduktion, så de lever men inte kan bli fler. Det ska visst funka rätt bra sa en trädgårdsnisse på Ölands plantskola.
Har sett en annons om att kakaoflis ska vara effektivt som täckmaterial istf bark-som ju sniglarna trivs bra i. Men det vet man ju inte förrän man prövat.
Annars välkomnar jag grannens myskankor, de gånger de kommer simmande över på besök.

GÅR det att fatta det där med bebisar i magen? Jag fattade aldrig och verkligen inte nu efteråt. Nu är det HELT surrealistiskt att den där snart elvaåriga pojken har börjat sin tillvaro inne i min kropp. Det går inte. Helt omöjligt. Fast alldeles fantastiskt.

Apropå honom och kramar: ni som har lite äldre barn, kramar de er än? För idag leker min son (de har studiedag) med en klasskompis om sedan länge vägrar kramas  Alls. Hans mamma får alltså inte några kramar mer av sin son. Och han är tio år.
Jag skulle kunna gråta bara jag tänker på det! Min son kommer varje dag och säger "mamma, nu har vi glömt en sak idag-KRAM!" eller "Nu behöver jag en av dina kramar mamma!"
Hans kusiner, som är 15 och 18 kramas också gärna och på eget initiativ med båda sina föräldrar. Både i min och min sambos familj kramar vi om varandra och vi kramar våra vänner med när vi ses. Pussar förstår jag att det med åren blir en annan sak än när man är liten, att de liksom blir för någon annan-även om jag inte alls tycker det är konstigt om man har kvar även pussar. Fast jag pussar nog faktiskt mest min son på kinden numera.

Hur är det i era familjer?

Koko, ja, så är det ju absolut! Hade vi stått här med ett nybygge, vore det en annan-och snabbare-femma. Nu kommer det att ta evigheter, eftersom man inte kan göra hur snabba grepp som helst på sådant som är hundra år. Fast med lite bättre ekonomi hade vi kunnat skynda på åtminstone ett par av mina drömprojekt. Men det får ta den tid det tar, precis som viktminskning och allt annat.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/levande-padda-i-salladsmixen_6483474.svd

Herregud!

Men, då var det miljövänligt odlad sallad åtminstone. För groddjur är bland det första som stryker med när man håller på med gifter i odling. De är jättekänsliga för allt sådant. och förövrigt är de fridlysta också, allihop. Hoppas hon som fick paddan i salladen visste det...

Det HÄR var ju en god nyhet för alla husägare som är less på mögelprickarna som så snabbt blir på färgerna numera (eftersom de inte är giftiga nog att ha död på mögel längre)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ny-malarfarg-blir-mindre-smutsig_6483338.svd

Nenne, skönt att du fick VUL, så kanse du hajjar...

Paddor är förövrigt torra och knottriga och helt oslemmiga, det är grodor som är fuktiga.
Men däremot kan de ibland vara så jäkla stora-paddorna-att de ser ut att kunna bita av en ett finger eller två med den där bredäften de har.

Jag brukar bära paddor jag ser över vägen, så de inte ska bli mosade.

Har ingen hört av Izzie idag?