Välkomna till Tivoli Empatia!

Packa på ni! Själv ska jag kanske jobba lite?!

Lycka till på husvisningen snaily!

Hmmm.. kanske vore något? Och så lite ostar och tryffelsalami ned i kassen också.

Skyddsskor? De enda skydd jag känner till är det där blåa i plast som de använder på SATS men jag antar att det är något helt annat du pratar om.

Jag har skor med stålhätta så jag vet att de kan bli rätt tunga fast de är inga skyddskor.

Exakt .. bara det att jag inte använder mig av dem längre .. men gjorde det när jag bodde ute i förorten och rände på stan om nätterna. Det var bara att sätta ned foten så sprang alla sin väg .

pb - det rasslade till i februari och vi sjönk typ 10 platser . Sist vi tittade låg vi på plats no 37.

vickan - usch, vad trist att du mår dåligt (har inte läst här inne i veckan så jag har säkert missat en hel del).

pb - inga barn adopteras från Japan. De tar hand om sina barn själva. Nu är ju ändå Japan ett av världens rikaste länder men det är ofta samma sak vid stora katastrofer. Ta t ex Haiti. Inga barn har kommit hit. Dels måste landet gå med på att adoptera bort sina barn och sedan måste en massa administration, avtal mellan länder etc. finnas. Ett land som ständigt råkar ut för katastrofer och har ett jättefattigt folk är Bangladesh. Där adopterar man inte bort sina barn och att adoptera inom landet gör man inte heller. Vi hade ett par i vår adoptionsgrupp som var från Bangladesh.

Som du säger det finns säkert många som skulle öppna sina hem för barn i nöd men ibland blir det tyvärr så att lagar och byråkrati styr istället för känslor och förnuft.

Har denna vecka redan haft diskussioner eller rättare fått höra (åter igen) att "det löser sig nog". Jag är så jäkla trött på att höra det men bet ihop och höll käft. Visst det kommer att lösa sig för vi ska adoptera. Förstår inte varför en adoption skulle var mindre värt än ett biologiskt barn - jag fattar faktiskt inte det! Kanske har jag blivit avtrubbad längst vägen men jag är TOTALT inställd på att vi ska få en liten pojke med mandelformade ögon som vi ska skämma bort och överösa med kärlek. Han kommer att vara VÅR lika mycket som om jag själv hade burit honom i min mage i 9 månader. Ska det vara så svårt att förstå för utomstående???

Den där jäkla historien om "min vän skulle adoptera och då blev de med barn" så ge inte upp, det löser sig nog. Nej, blir upprörd bara jag tänker på det. Fattar inte att jag kunde hålla mig cool och bara nicka instämmande medan tankarna for i skallen. Jag vet, folk menar bara väl men det låter så jäkla dumt!

Kram pb, åter igen beskriver du det så himla väl! KRAM

Sweet, jag har lärt mig att bita ihop att låta det rinna av mig men denna gång blev jag faktiskt arg (men visade inget). Det har kommit mer efteråt när jag tänkt på konversationen som jag hade med personen i fråga. Det konstiga med att han sa "det löser sig nog ska du se". Hur menade han då?

Ja, jag borde ha frågat men jag är bara så trött på sådana där diskussioner.