Välkomna till Tivoli Empatia!

Själv sitter jag och väntar på vår jullunch! Ska bli på en av Jean-Georges restauranger här vilket känns himla kul!

Jag är hungrig nu också vilket passar så bra!

Igårkväll bakade vi pepparkakor med lilla tjejen och två av hennes bästa vänner. Eller bkade och bakade... hahahahaha!!!! DET var sjukt skoj iallafall men blev ine så mna kakor i slutänden. Tur att jag sparade mesta av degen eftersom jag insåg att det inte skulle bli så många kakor när tre 2-åringar sätter igång.! Kan meddela att vår dotter hade ett väldigt snygg "getskägg" efteråt. Av Kristyr med strössel!!!! Runt munnen! Så snyggt!

Hattis!!

NEEEJ vad jobbigt! Skickar kramar!

jag tror det är väldigt olika det där med hur man känner inför att berätta. Vi berättade först inte för några alls. Jag hängde ju här vilket var TUR för fan vad man nojade om allt. Skönt för maken att slippa. Till viss del var det säkert också en orsak till varför det dröjde så länge innan vi berättade för några andra. Och de vi senare berättade det för var enbart våra bästa vänner. Ett fåtal av dem. Inte alls familjen. Både maken och jag kände att familjen endast skulle öka det tryck och den press och stress vi själva redan kände. och det ville vi inte. Men vänner kändes annorlunda. De vill ens bästa men har mindre "egna" känslor i detta på ngt vis. Tyckte vi. Inte direkt svagare kasnke än familjen, men annorlunda. Så det kändes mer som stöd än som press att de visste.

Men visst de flesta av vännerna visste inget heller. Eftersom vi inte träffas "naturligt" var det likosm svårt att bara ta upp det de få ggr vi hördes. Att bo lång bort gör skillnad. Inget sådant kommer liksom upp på ett naturligt vis. Endast en av mina allra bästa vänner fick veta ngt via "telefon" men sedan fick ytterligare en kompis veta det hela när hon var här och hälsade på oss. Mitt i inseminationer och annat...

Men som sagt, det där är så individuellt hur man känner.

Hattis,

haha ja min lite mer frekventa närvaro här i tråden igen beror nog på att jag inte riktigt orkar vara såpass effektiv som jag egentligen borde på jobbet... Längtar efter julledighet Fast nu har en annan grej dykt på på jobbet så jag tror min "fantastiska" ledighet har blvit rejält naggad i kanten.... Å andra sidan var det en positiv nyhet så det är blandade känslor över detta. Mest är jag nog faktiskt väldigt glad trots att det handlar om mer jbb över jul och nyår.

Tinga,

aha då missfärstod jag operationen. Läste ngn inlägg som lät som om den blivit av och gått bra. Sorry!!! Men då håller jag tummarna till torsdag istället!

Ang din väninna så förstår jag din reaktion så väl! Det jag menade var mest att jag itne ille berätta under själva försöken eftersom jag själv stressade upp mig så mycket. Tror dock att jag lugnt berättat om jag hade haft vänner närmare som ev gått igenom liknande situationer. Men så var ju inte fallet. Men som du säger så tycker även jag. Man vill inte alltid vara den som "ger". Man måste få ngt tillbaka också. Det gäller ju alla relationer, både till vänner och ev livspartner. Så OM det inte blir bättre med sin vän kanske er relation helt enkelt kommer att "rinna ut i sanden" lite när du inte längre tar initiativ. Kan på ett vis kännas sorgligt, men samtdigt tycker jag att de gånger jag varit med om liknande så har det i slutänden mest känts rätt befriande. Vem vill slösa sin LILLA tid på relationer som inte ger en ngt tillbaka????? 

Alltså jag menar, det är skillnad på om personen inte VILL ge ngt tillbaka än om en vän har det väldigt jobbigt och därmed inte orkar. Men i detta fallet låter det nästan som det är mer att din vän inte vill dela med sig av sig sjjälv och sina tankar och erfarenheter till dig, och i så fall känns ju er vänrelation lite haltande???

Telis,

så ni har kollat upp Televinken "på riktigt nu". Hm, jag funderar på detsamma om det inte blir bättre. Försöker nu "tvinga" henne att dricka mer vatten och så blandar jag fräckt katrinplommonpuré med annan fruktpuré (främst päron då) för att hon ska få i sig plommonen.....

Jag vill ju inte att hon ska uppleva bajsande tsom traumatiskt.

För det känns nästan lite som hon gör det nu. Att hon är så rädd att det ska göra ont så varje gång hon måste bajsa börjar hon gråta och säger med väldigt gråtig röst: "bajsibajs igång!!!!" Vilkt betyder typ "bajs på gång".....

Om det inte vore för att jag tycker det är så hemkst när hon är hård i magen så skulle jag skratta åt hennes ord. För det låter rätt sött.....

September,

ja det är nog smart att låta den värsta snuvan gå över. Hoppas du ine får alltför ont när du ska flyga imorgon.

Å jag hinner inte skriva så mycket. Vill kommentera en amssa efter att ha försökt smygläsa (men ni skriver ju sååååå mycket att man knappt hinner det ens! ). Nu blir hrä ett krot inlägg bara. Och vääldigt ego. Sorry!

har haft en sjukt BRA dag idag!!!! Eller kasnke bra vecka den senaste!

Egentligen bör man inte säga/skriva ngt för att inte jjinxa det hela men just nu kan jag itne hålla mig! Har haft ett positivt och optimistiskt möte med den forskare jag samarbetar med ang framtida jobb. jag blir ju arbetslös i mars/april och har börjat kolla runt efter jobb. Han lät himla positiv nu idag när vi diskuterade det hela men kunde självklart inte lova något. Men jag är SÅ GÖAD över att det ändå ser ljust ut. Jag var beredd på att få ett "nej" direkt. Men som sagt han skulle prata med sina chefer. Nu hoppas jag så mycket att jag blir blå.

Det andra roliga är det jag nämnt lite innan här i tråden. Det som gör att jag måste jobba mer under min planerade julledighet. MEN det är skitintressanta saker OCH jag blev SÅ smickrad över förfrågan! Min chef frågade om jag ville vara med och skriva en review med en av de ledande experterna inom "birth defects och preimplantaion" SÅ JÄVLA GLAD att cehfen frågade lilla MIG!?!?!? Själva ämnet är ju superintressant tycker jag. Jag forskar ju om just pre.implantation stadiet (dvs vad som händer med det mycket tidiga embryot innan det fäster i livmodern). Den expert som ska vara med och skriva är min förra chef som ju är en riktig höjdare inom detta fält samt inom IVF. Han fick förövrigt sin "training" i just Årets Nobelpristagares labb! Och han var tidigare mycket involverad i IVF-kliniken här som är en del av min arbetsgivare nu. Även om jag inte jobbar kliniskt då utan med forskningen.

Jag isner att det kommer bli sjukt mycket jobb närmaste månaderna men det känns ändå otorligt häftigt att bli tillfrågad!

i wish...!

Sedan är det ju flera av er underbara personer härinne jag vill skicka mina varmaste fleecegosekramar till!!!!!!

Ni vet vilka ni är!

Tuffa tider. Jag vet hur det är. Har varit igenom många i livet. Ni är starka och även om det känns extremt tungt nu så kommer det blir bättre sedan. Klyscha jag vet, men det är så. Och det är BRA att ni sökt och fått hjälp!!!!!!!! Starkt och modigt av er!