Välkomna till Tivoli Empatia!
Piff
Piff älskar att retas med folk, på ett väldigt utstuderat sätt. T ex tar Puff på barns vis gärna en leksak som Piff har, men då tar han den för att han själv vill ha den – Piff däremot tar saker från Puff för att Puff vill ha dem.
Han har aldrig långt till ett leende, och det når alltid ögonen. Han flirtar gärna med folk, särskilt kvinnor (vad ska det bli av honom som redan gör det ) och jag tror att han skulle kunna charma ihjäl en gråsten, om han bara försökte. Piff gör väldigt mycket olika grimaser och miner också, och är en riktig liten skådespelare ibland.
När det gäller leksaker är det bilar, bilar och åter bilar som är favoriten. Helst ska det vara en bil med ett släp påkopplat där bak. Två dar efter att han fått nya jeans är de vitslitna på knäna, efter allt krypande på golvet med bilarna. Att läsa böcker är också populärt, och då särskilt sådana som handlar om djur. Vi är flitiga besökare på biblioteket, och lånar hem lite av varje. Barbapapa brukar också funka.
Sitt dåliga ätande till trots vill Piff väldigt gärna vara med i köket både vid bak och matlagning. Han smakar gärna det mesta, även om mycket spottas ut igen. Oftast vältuggat, men ändå har han svårt att svälja det. Ädelost på tub är fortfarande favoriten, men som väl är dricker han även näringslösning ganska bra nu. Kylskåpskall ska den vara, så ska vi iväg någonstans blir det till att packa kylväska med kylklampar.
Under julledigheten var vi på badhuset, och det var stor succé. Efter en lite tveksam inledning drog han själv igång och gjorde kaffebryggaren och doppade huvudet, och han stänkte glatt vatten på alla som kom i närheten. Att stänka tillbaka var inga problem; vatten i ögonen går fint. När vi duschar hemma vill han gärna att vi sprutar honom rakt i ansiktet.
På kvällen när det är läggdags äter han välling ur flaska i knäet på någon; funkar lika bra med andra släktingar som mamma och pappa. Sen läser vi en bok, och så klättrar vi upp för trappan till hans rum. Efter att ha lyfts upp i sängen brukar han somna själv, en kort stund efter att vi gått därifrån.
Piff är familjens ordningspolis, åtminstone när det gäller att styra upp Puff. Han upprepar gärna om vi sagt till Puff om något, och så kommer det alltid ett bestämt ”Puff” på slutet, ibland åtföljt av aja baja och pekfingret i luften. Han pratar mycket och gärna, och förstår orden han säger också; han pratar inte bara för att höra sin egen röst och för att säga ord, utan det är alltid med en klar mening. S är en svår bokstav och blir oftast ett T, men det går ganska lätt att förstå honom, även för utomstående. Han är filosofiskt lagd, och därför är det så kul att han pratar mycket nu, för äntligen får man lite inblick i allt det som rör sig i hans huvud.