Välkomna till Tivoli Empatia!
Hattis - åh nej, vad trist med brunt. Jag hoppas förstås att det inte betyder något, men förstår att du är luttrad efter tidigare misslyckanden. Kramar!
Hattis - åh nej, vad trist med brunt. Jag hoppas förstås att det inte betyder något, men förstår att du är luttrad efter tidigare misslyckanden. Kramar!
Smint - hoppas att magarna håller sig friska!
Muggles - stort grattis på födelsedagen! Kram! Kul att du blev så uppmärksammad på jobbet; lite practical jokes är alltid kul. (Om de hålls på rimlig nivå.)
Snorkis - kan ni inte köpa en vanlig spjälsäng och skruva på hjul själv, typ sådana som finns på Howardsoffor eller liknande. Måste ju gå att köpa på något byggvaruhus.
PB - vad härligt att du redan ser resultat av dina ansträngningar! Även om det mest är vätska du förlorat är det peppande att se att vågen pekar i rätt riktning. Vad duktig du är som både lägger om kost och försöker motionera lite mer nu. Det känns verkligen som att lite av dina krafter börjat återvända, även om jag förstår att det är lång väg kvar. Men man måste ju börja i någon ända, och jag tycker att du gjort det lysande hittills. Kram!
Hattis - hur går det?
Telis - jag gillar faktiskt också Harriet.
Våra barn har bara två förnamn var, trots att både maken och jag har tre. Vi hade jättesvårt att komma på bra namn, så vi var nöjda med två. Piff fick makens tilltalsnamn som andranamn och Puff fick min pappas namn. Jag tycker att Puffs andranamn är jättefint, men kändes för vanligt, så därför fick det bli just andranamn. Piffs namn finns i bottendelen av 100-listan, medan Puff säkerligen inte ens är i närheten av att kvala in. Har faktiskt inte hört om något annat barn som heter som Puff.
Idag har jag beställt blommor till mormors begravning, som är på onsdag. Det blev ett fyllt hjärta med ceriserosa rosor och grönt längs kanten. Jag såg en bild på ett jättefint hjärta fast med orangea blommor, men min mormor var en ungdomlig person, så det kändes lite coolare med cerise. Orangerött kändes lite mer tantigt.
Faktum är att maken blev grymt impad när han blev bjuden på middag hos mormor när hon var i 75-årsåldern och bjöd på en gryta med kiwi. Tror att ganska många 75-åringar idag inte stoppar kiwi i maten, om de ens vet vad det är för något. Mormor var också alltid piffigt kläd, även i hög ålder. Så'n ska jag också bli när jag blir gammal.
Mitt tilltalsnamn var också väldigt ovanligt när jag växte upp, både bland barn i min egen ålder och framförallt bland vuxna. I många år trodde jag att jag skulle bli tvungen att byta till Birgitta, Margareta, Kristina eller något liknande när jag kom upp i 20-årsåldern, för det var ju så vuxna kvinnor hette.
Lappis - vilken himla fart det blev på kön nu, helt plötsligt! Fantastiskt!