Angående fritidsaktiviteter så visst är det svårt, tycker ni inte det?? Hur vet man att man valt rätt, såväl till barnets förutsättningar som till vad barnen tycker om på kort och lång sikt? jag har haft en lååång resa med min stora tjej ang detta, mång atidigar mornar, mång amackor som fixats och sena kvällar som man väntat på att passen ska bli klara och idag...idag gör hon ingenting... så tråkigt;-(
Stora tjejen har ju prövat mkt och det första var friidrott och simning som hon började på när hon var 4 och det höll hon på med i några år. I Friidrotten blev hon jätteduktig och vi åkte runt på klubbar och var med i tävlingar som hon oftast vann - jättekul och man var såååå stolt som förälder. Men så en dag då hon var 9 år fyllda lade hon av. Då tränade hon för Spårvägen och då med 13-åringar eftersom de inte hade ngn grupp för hennes ålder. Hon kom med i den gruppen på sina meriter då hon ansågs vara oerhört begåvad, men det sket sig direkt när alla andra var äldre och längre... synd...
mellan 8-10 års ålder var det också gymnastik som gällde o då med Stockholm Top Gymnastic, hon tränade 2 ggr i veckan och blev duktig där med och jag blev väl lite kaxig som förälder och sa att den här ungen e ju en naturbegåvning och det här måste ju ändå vara hennes gren... 2 ggr senare slutade hon då det blev känt att hon skulle byta till en mer avancerad grupp och det var läskigt...
dans påbörjade hon när hon var 9 år fyllda- mitt i terminen-, efter 3 lektioner hade de uppträdande och hon stod längst fram osh satte hela koreografin. Jag filmade det och visade det stolt till en dansare som jag känner, hon sa att herregud hon måste satsa på dansen, jag fixar en audition för Lasse Kuyler (?) sagt o gjort men Stora tjejen vågade inte, hon ville inte sticka ut. började dock på en annan dans som satsade lite mer på sian elever oc efter en termin var det audition för nästa klass vilket gick jättebra.. hon älskar att dansa men tyvärr så missade hon 4 gånger då vi var utomlands så då -vid 13 års ålder - ville hon inte fortsätta av rädsla av att inte kunna lika mkt som de andra...
Sen hann hon med Karate en termin på sthlms främsta dojo, eller halv termin var det för hon blev ordentligt osams med tjejen som hon gick med och då hoppade hon av, efter 4 gånger ville tränare att hon skulle gå upp för gult bälte under helgen som kom då hon tydligen där också var en naturbegåvnign med total musklkontroll, kordination och en otrolig styrka (gjorde armhävningar på fingertopparna som 10-åring). När hon slutade ville han kalla till ett möte och reda upp allt detta med kompisen då han sa att hon inte får kasta ivöäg en talang sådär... men nej...
Sen har hon ju sjungit i kör under många år och uppträtt uner örfetivaler, under högtider i flera kyrkor runt sthlm, men när hon skulle fylla 14 så hoppade hon av då det inte var så mång akvar i hennes ålder längre. hon sjöng bla Händels Messiah och jag var så stolt så stolt...
Jaa, som ni ser så är det inte lätt att lotsa de rätt till en sport som stimulerar, utvecklar och motiverar dem, iaf inte om de har ADHD -det är också ADHD som man tror gör att hon blev så bra på allt så länge det var roligt då de ger 100% hela tiden oavsett tid på dygnet och hälsotillstånd samt att de lär sig bäst genom att observera vad de andra gör.
I vårt fall så har jag alltid låtit henne pröva på de sporter hon har velat, jag har själv sportat 4-5 dagar i veckan upp till 20 års ålder och det var bra och nyttigt för mig. mina föräldrar lät mig prova på allt jag ville, och det gjorde jag 
sen självklart har vi gjort det så att hon inte får gå 2-3 gånger o sen hoppa av efter att man betalat för en termin då det kostar en del i innerstan, utan antingen har hon fått gå klart terminen (därav många sporter samtidigt ibland) alt att hon fått avdrag på sin månadspeng med en symbolisk summa.
