Välkomna till Tivoli Empatia!

Mugglan, phew, vad underbart att det gick att operera! Fortsätter tumhållningen...

Parnassia, det är som förut med Televinkens mage. Men nu är det "bara" två veckor kvar tills vi ska på utredning.

Ursäkta svordomarna men vilken j-a f-rbannad skitdag. Nya jobbet verkar helt okej och alla är trevliga osv men jag står inte ut med att inte få träffa Televinken mer än två-tre timmar på kvällen varje dag. Det känns FEL, FEL, FEL i hela kroppen. Sitta på ett j-a urket kontor och göra något skitjobb som knappast gör världen till ett bättre ställe, så jädrans meningslöst. Samtidigt som min lilla finaste kille alldeles för snart är stor. Jag dör lite för varje minut.

Men det är ju inhumant att behöva vänta tills imorgon med UL:et! För oss alla! Även om det förstås måste vara ren och skär tortyr för mugglan och mugglemannen.

AM, kan ni inte packa ner familjen Telis också så blir antalet bäddar lite mer lagomt?

Tack alla för jättegulliga kommentarer om hur mycket jag hatar att vara ifrån Televinken! Tinga, jag vet inte heller vad jag är ute efter så det är lugnt!

porchez, min chef sa igår att det är värst dom första dagarna, jag hoppas att det stämmer! Men gumman, varför skulle jag skälla på dig?

Nu är ju min man hemma med T så det är inte riktigt läge för mig att gå ner i tid, vi behöver pengarna helt enkelt. Men så snart han börjar jobba igen tänker jag gå ner i tid, ingen tvekan om saken.

Jag har hört talas om folk som jobbar hemma på kvällen ett par timmar men om jag känner mig själv rätt så har jag alldeles för dålig självdisciplin för det. Jag skulle aldrig ta mig ur soffan för att jobba när Televinken väl har somnat.

Klockarbol, jag kan inte heller säga att jag var så förtjust i småbarnstiden hemma, det var fruktansvärt jobbigt och rätt tråkigt. Men det är ju precis det som gör det så extra tungt och surt att börja jobba nu, nu när det börjar bli roligt med Televinken och att vara hemma med honom.

Jag vet att alla är olika men för min del tycker jag att det stämmer så mycket som någon (Lars H Gustafsson?) sa, man sitter inte på ålderdomshemmet och ångrar att man inte la fler timmar på jobbet, bara att man inte la fler på barnen. Jobba gör man ju i kanske 30-40 år, man hinner nog med det också, medan barnen är små så kort tid.

Inte en radbrytning så långt ögat kan nå! J-a BT!

Kramar till alla, det verkar vara eländes elände på alla håll och kanter nu!

Förutom för Hattis - IIIIIIIIIHHHHHHHH!!!! Vad GLAD jag blev när jag läste om ditt plus! Men du, banga inte nu utan sök det där roliga jobbet!

En timme till Vaxholm är högt räknat men det beror förstås på vart i Stockholm city man ska och om det är rusning. Men bussen tar 45 minuter så med bil kan det ju gå ännu fortare.

BS, det beror ju så mycket på förstås men när jag bodde i Vaxholm hade jag en timme från dörr till dörr. Men då bodde jag nära busshållplatsen och jobbade på Gärdet så jag kunde gå från Tekniska Högskolan.

Det var faktiskt väldigt skönt att åka den där bussen på morgonen, dom släckte alltid ner och det var tyst och mörkt så man kunde sitta och småslumra. Den skramliga och ljusa tunnelbanan som jag åker med nu är inte alls lika mysig och nu har jag 45 min från dörr till dörr så det är ju inte sån himla stor skillnad egentligen.

Pendlingen är faktiskt det minsta problemet med att bo i Vaxholm.

Vilken plusvåg - GRATTIS Hattis, Snartis, Izzie och september! Vad skönt med lite glada nyheter!