• Ore

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Fru E: Hoppas, sådär litet i smyg, på att du och maken har fel, och att en glad överraskning väntar er. Jag vet dock statistiken för graviditet vid ivf, och det kan ju hända att det är som ni tror. Men det vore förbaskat tråkigt!

    Lappis: Stolpskottskommentarer - så tråkigt!

    Jag förstår inte heller varför biologin skulle vara så viktig i sammanhanget. Det är ju absolut inte det enda kriteriet för att älska någon, t.ex. är jag ju inte släkt med min man men älskar honom väldigt mycket. Tror inte att man älskar ett barn mindre än så. Och vad gäller likhet, så ser jag på lillkillen att många av de saker där han är lik sin pappa eller mig, är att han gör som vi. T.ex. vill sitta och läsa tidning vid frukostbordet, precis som vi. Älskar samma maträtt som sin pappa. Och det har ju ingenting med gener att göra?

    september: Skönt med en ny kontroll vid RUL nästa vecka. Imponerad av att du fortfarande, iaf nästan, kan hålla det hemligt Särskilt som magen (väl?) börjar växa tidigare när det inte är första graviditeten...

    Vickan: Hoppas du piggnar till mer, jag var synnerligen trött och hängig även efter att jag blivit "frisk" tidigare i veckan.

  • Ore

    BS: Kan ju mycket väl vara så att det inte var som det skulle med graviditeten. Men nu blir det som det blir i alla fall, och jag tycker det låter som att du ändå är ganska trygg i ditt beslut, och hoppas att det kommer kännas som rätt beslut även fortsättningsvis!

    Mugglan: Låter jättemysigt med skötbords- och klädfixande

    Själv har jag shoppat loss litet via internet i helgen. Och på barnklädesmarknad. Extra gummistövlar för 10 kr, bland annat  Sedan beställde jag skor från sidan som Sweet rekommenderade, de skickar även till Sverige. Så nu räknar jag med att lillkillen kommer vara 'ensam på dagis' om just de skorna Nu måste jag bara ha en tunnare sommarjacka till honom också. En snygg, enfärgad Kanske skulle leta litet mer i utländska butiker? Tycker att om man handlar på Lindex, Kappahl och liknande så kan man räkna med att minst 5 andra barn har exakt samma saker. Och även om det är litet småfjantigt, så vill jag ha litet mer unika kläder, särskilt på ytterkläder som man faktiskt har varje dag.

    BS: Barnfötter kunde växa upp till 15 mm/år, enligt personalen i den skoaffär där lillkillens vinterstövlar köptes. (Jag fick litet ångest för ett tag sedan, att stövlarna kanske var för små, eftersom alla strumpor i motsvarande storlek blivit rejält små... Men det var fortfarande lugnt, och borde vara så resten av stövelperioden, enligt mätningen.)

  • Ore

    Barnskor var det, www.pediped.com

    Dessa skor var tydligen 'da shit' over there (Verkar ha någon rekommendation från något ortopediskt ställe också). Jag köpte ett par joggingskor och ett par sandaler för 110 dollar inklusive frakt - inte så blodigt. Återstår att se om jag får betala moms och tull också, dock...

  • Ore

    Oms: Skönt att det äntligen är dags! Hoppas att det blir ett riktigt bra möte, som kan ge mycket positivt kring dotterns diagnos. (Hmm, jag har verkligen ingen koll på vad ett sådant möte egentligen innebär, men det ska bli väldigt intressant att höra, om du sedan vill berätta här)

  • Ore

    Igår kom jag förresten på att jag hade en 'bortglömd' e-postadress. Skapade en ny när jag sökte jobb, eftersom jag inte kunde använda min jobbmail, och för att min privata adress är baserad på ett smeknamn.

    Så när jag väl loggade in där, så låg det ett mail från mitten på december om att "tack för visat intresse, vi hade många kompetenta sökande varav du var en, men den här gången valde vi en annan sökande till tjänsten men du är välkommen att söka andra tjänster hos oss". Skönt att veta i alla fall

    Hmm, måste ta tag i jobbsökandet. Hittills har jag mest bara lusläst platsannons-sidorna i tidningen och hoppas på att det skulle dyka upp något lämpligt. Vilket det alltså inte har gjort, än...

    Det som svider är att jag verkligen gillar branschen. Och det är svårt att hitta ett annat inom samma bransch, med mindre än 3 timmars pendling per dag. (Med bil, ännu längre tid annars...)

  • Ore

    BS: Kram! Du verkar inte ha så ont iaf...? (Jämför med vad som berättats om mf, fast jag vet att det inte är riktigt samma sak...)

  • Ore

    BS: Som de andra sagt så måste det vara skönt att det löste sig av sig självt, och att veta detta.

    Men oj vad jobbigt det låter att ha ångest över alla beslut man tar. Jag tyckte jag var litet sådan, men jobbar aktivt på att bli bättre där. Har grundtanken att jag är ju inte dum i huvudet, så om jag fattar ett beslut som jag tycker är det bästa tänkbara, med de fakta jag hade där och då, så är det ingen idé att ångra beslutet. Skulle jag vara i exakt samma situation igen, och veta exakt samma saker, så skulle jag ju garanterat fatta samma beslut igen. Har jag fått nya fakta senare, som visar på att jag kanske valde fel, så var det ju ändå inget jag visste när beslutet skulle fattas.. (Möjligtvis kan man fundera på ifall det går att få reda på något mer innan man fattar beslutet).

    Men jag har nog heller aldrig haft någon jätteångest över att jag valt fel smak på glassen, 'för vad gör det om hundra år...'

    Sweet. Läskig läkare, tur att det inte var gynundersökning.

    Tror att jag kommer bli jättenöjd med skorna

    Jag såg litet på En unge i minuten. Var tvungen att kolla av med maken emellanåt "sa jag något sånt", eller "gjorde jag så?". Men tydligen så sa jag aldrig att jag inte ville vara med längre, eller att 'de bara skulle få ut barnet'. Eller så säger han det jag vill höra...?

  • Ore

    Fru E: Håller tummarna så att de vitnar, och säger inte så mycket mer...

  • Ore

    Lappis: Mitt i veckan-date låter suveränt. Jag skulle kunna tänka mig en helgdate också, faktiskt... Ska nog bjuda ut maken på middag och bio någon kväll, tror jag

    Tinga: Hur långt åker din syster för att måla? Det var verkligen jättefint!

    Hattis: Underbart med sprattlande keps!

    BS: Skönt att det inte behövdes något mer!

    Och en sak som jag glömde kommentera igår...
    Oms: Skönt att diagnosmötet gick bra, hoppas att det nu leder till förbättringar i skolan. Blir det mer "officiellt" eller vad man ska säga, mer ok för skolan att lägga extra resurser på dottern? Behöver de ha diagnosen innan de kan sätta in resurser? Vore ju väldigt skönt för dig om skolan kunde ta en del av den mastodontstöttningen som du nu ger dottern, och som hon behöver.

    Angående medicinering så vet jag, från en släkting till maken som jobbat som extraresurs mot elever som behövt hjälp, att om man slipper svåra biverkningar så har de flesta tyckt att det fungerat jättebra, och varit jättenöjda!

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!