Välkomna till Tivoli Empatia!

Oms förresten, kul att du lyckades så bra med din shopping på så kort tid.

Nä, jobba var det.

Lappis - ja, jag skulle kunna ta tjänst som reklampelare för Boomerang; har säkert 30 plagg från dem i garderoben. Deras stil passar mig perfekt - Scandinavian preppy kallar de den, och det funkar för mig; klassiskt, välklätt och sportigt på samma gång.

PB - härliga sommarbilder! Midsommarkramar till dig!

Ore - de brukar börja sin "riktiga" rea runt den 25 juli; då brukar det vara 30-50% rabatt på hela sommarsortimentet. Vid midsommar brukar "fuskrean" börja; då brukar det vara 30% på bara en liten del av sortimentet. Så har det iallafall varit i flera år i min lokala butik här i stan.

Snorkis - glädje och sorg är ju på något sätt ofta tätt förknippade med varandra, och i ert fall är det ju extremt mycket så, så det vore väl konstigt om ni inte samtidigt kände sorg inför vad ni INTE fick med S, samtidigt som gläds över just det ni får med Leffelina. Det är en av de grejer som far runt i mitt huvud i samband med tankar på en eventuell trea - kommer jag då, om allt går bra och blir så som i normalfallet med en bebis, att jag isåfall kommer att känna mig ännu mer ledsen över det jag missat med Piff & Puff, pga all ilska och frustration lver matsituationen? Just nu känner jag ju egentligen inte till något annat än det vi haft, men om jag skulle bli medveten om det - skulle det "träffa mig i nacken" ang Piff & Puff, eller skulle jag bara bli tacksam över att få uppleva det normalt med åtminstone en bebis? Många kramar!

Apropå mat - remissen till ätteamet är godkänd! Efter sommaren hör de av sig med kallelse om när det blir fullständig utredning av Piff & Puff. Logopeden som ska hålla i det träffade vi idag, och hon kändes SUPERBRA och vi klickade verkligen med varandra. Dessutom fick vi lite råd och tips om vad vi kan träna på under sommaren, så att vi kan försöka komma lite mer framåt redan nu, plus att hon gav mig och maken jättemycket cred för det jobb vi hittills lagt ner, och vad vi faktiskt uppnått. Ibland är det bra att bli påmind om att saker och ting faktiskt gått framåt, även om tempot (i mina ögon) är extremt låååångsaaaaamt (men som tydligen ett helt normalt tempo för att lösa den här typen av ätproblem). Känns super att ha detta i ryggen inför semestern - nu har vi en plan både för den närmaste tiden och lite mer långsiktigt.

Liten - jag har aldrig vågat testa att inte packa in ömtåliga saker i wellpapp, så mitt fegisråd är att skaffa wellpapp att linda in grejerna i.

Liten -

MSW - här kan vi Pippi och Barnen i Bullerbyn utantill.

Ore - jo, mindfulness är en bra grej, men som du säger; en del av problemet är att vi fortfarande inte kommit ut på andra sidan. Själva tiden på Neo har jag kunnat lägga bakom mig och även om det är något jag aldrig kommer att glömma, så är det något som jag har accepterat som en del av mitt och barnens liv. Där vet jag ju utgången nu; vi kom därifrån med två fina barn. Maten jobbar vi ju fortfarande som tokar med, och det är svårt att "lägga något bakom sig" som fortfarande pågår. Jag vet ju att mindfulness även handlar om här och nu, eller kanske till största delen det, men jag är inte där än att jag accepterat det som faktiskt blivit vad gäller Piff & Puffs ätande. Förvisso går det i vågor; oftast accepterar jag det som en normal del av vår tillvaro, men ibland blir jag bara arg/ledsen/frustrerad och kan absolut inte acceptera att vi har det som vi har det, och känner att jag vill säga upp mig som mamma. De tillfällena kommer dock mer och mer sällan, så lite bättre har det blivit på acceptansfronten. Jag tror också att utredningen hos ätteamet kommer att hjälpa mig på den punkten, för det handlar inte bara om utredning av barnens ätande utan även om utbildning av föräldrarna, för att vi ska kunna hantera situationen på bästa sätt, både utifrån barnens och vår egen synvinkel.

Nenne -

Vilket matprat - blir ju hungrig fast jag nyss åt frukost. Fast om en liten stund väntar rågsurdegsmacka med plommon (i brödet) och philadelpiaost, Mignonskinka och körsbärstomater.

Igår var vi på vår årliga utflykt till Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Perfekt timing med tanke på vädret. Svårt att veta hur vädret ska bli när man bokar biljetter över ett halvår i förväg. Vi hade picknick före och det blev kallskuret med en sallad (tomater, avokado, oliver, spenat, ruccola, fetaost och sockerärtor med balsamicovinägrett) och så förstås gott bröd och ost. Sen fikade vi på en chokladkaka jag inte testat förut, men som blev väldigt god, med Kick (så'n där mjuk lakritskola) i smeten. Blev en liten bit över att gå loss på idag.

Väldigt intressant diskussion om mor- och farföräldrars "rätt" till sina barnbarn. Själva tvingades vi ju dela våra barn med "kreti & pleti" på sjukhuset i 3 mån, så när vi väl kom hem hälsade vi släkten att vi ville kokonga själva ett par veckor, innan vi ville vara sociala. Det accepterades utan tjafs och mina föräldrar åkte iväg på semester. Sen dröjde det bara några dagar innan maken & jag höll på att helt gå i däck, pga alla problem med mat, syresättningsövervakning, sömnbrist och 3 månaders konstant oro på Neo, så jag ringde hem mina föräldrar från semestern och de kom genast ilande, trots att de var 50 mil hemifrån. Sen tog makens föräldrar huvudansvar för barnen i ett dygn med maken som närvarande back-up - då fick jag sova ut en natt - och sen tog mina föräldrar ett dygn med mig närvarande, så att maken fick vila. Jösses, jag börjar nästan grina när jag tänker på hur tufft det var. Våra föräldrar har iaf varit underbara hela tiden och gett oss hjälp när vi bett om det och hållit sig undan vid andra tillfällen.

Vänner - visst är det underbart med lyckad shopping! Själv lyckades jag köpa en blus på Lexington och en klänning på Newhouse igår, trots att jag inte behöver några nya kläder egentligen. I veckan som kommer ska barnen vara hos farmor & farfar ett par dar, så då tänkte jag försöka komma iväg och köpa lite underkläder, kanske en ny bikini och lite leggings och så. Jag är dålig på sådan där mer accessoarshopping (bortsett från skor ).