Välkomna till Tivoli Empatia!
PB - starkt jobbat med vikten! Jag brukar också resonera som du; först "tjäna ihop"'till belöningarna, innan man utnyttjar dem. Känslan när man dricker det där vinet eller äter den där kakan blir så mycket bättre.
PB - starkt jobbat med vikten! Jag brukar också resonera som du; först "tjäna ihop"'till belöningarna, innan man utnyttjar dem. Känslan när man dricker det där vinet eller äter den där kakan blir så mycket bättre.
Nähä, nu är fotbollen slut (tusan att vi förlorade ) så nu blir det fika & kvällens inspelade avsnitt av SYTYCD. Trevlig helg på er!
EA - vi är egentligen inte så kreativa av oss när det gäller mat, men däremot flitiga användare av Allt om mats Fredagsgourmet-kokböcker. Eftersom både maken & jag är mat- och matlagningsroade ser vi till att det finns ingredienser hemma till god mat på helgen. Däremot vill vi inte tillbringa hela helgerna i köket, så då är lite snabba recept bra. Ikväll blir det grillad oxfilé med rödvinssås, vaxbönor och ett nybakat surdegs röd med rostade frön (sesam, lin & solros) och så ett gott vin från Valpolicella.
Izzie - med tanke på att du har två möjliga förlossningsvägar låter öppet sinne som en bra ide, men det måste vara lite jobbigt att inte veta? Hoppas iallafall att du får en bra upplevelse den här gången, oavsett metod. Tänk att det snart är dags!
Lappis – jag har också haft ont i halsen i flera dagar, fast jag botade det med träning. Nä, att säga att jag botade det var nog fel, men efter att ha haft ont några dagar utan att det bröt ut ordentligt bestämde jag mig för att strunta i det, och körde långpass igår (15 km) och idag har jag inte haft ont i halsen.
Izzie – nu drog du ur pluggen! Nä, jag lovar, jag ska inte tjata surdeg i all evighet. Min favoritguru på surdegsfronten, åtminstone när man är nybörjare är bloggen Pain de Martin (http://paindemartin.blogspot.com/). Där finns alla tips man behöver på hur man startar och håller en surdeg vid liv, och massor med tips och recept. Det här är en av mina favoriter: http://paindemartin.blogspot.com/2009/04/segt-haligt-och-valdigt-gott.html . Bara fråga om du undrar något specifikt; jag bistår efter förmåga. Hade brorsan med familj på kvällsmat här ikväll, och de var alldeles lyriska över de tre sorters bröd jag bjöd på (trekornsbröd på vetesurdeg med rostade lin-, solros- och sesamfrön, ciabatta på vetesurdeg och rågsurdegsbröd med russin, solrosfrön och krossad råg). Man blir dessutom en väldigt populär gäst hos folk när man har ett nybakat bröd med sig som värdinnepresent. ;-
Snaily – tycker du gör helt rätt i att strunta i de extra besöken på BVC; Yngla blir ju varken tyngre av att vägas ofta eller av att höra en BVC-tant komma med knasiga utlåtanden. I den här familjen har vi ju mästersparrisen Piff, som nu, vid drygt tre års ålder inte ens nått upp till trettonkilosstrecket (12.8 kg häromveckan), men som ändå är en pigg, glad och välutvecklad kille. Visst, det orsakar mycket extra jobb och oro som man skulle slippa om de åt lite mer och bättre, men barnet självt behöver absolut inte må sämre eller utvecklas sämre för att det är litet och nätt. Lita på din magkänsla! Kram!
Gemma – lycka till med sufflén! Har själv ett nyligen utklippt recept, men har inte hunnit testa än. Någon gång i livet måste man ju testa att göra sufflé. Eller?
Hej Kängu! Jag är säker på att du klarar dig finemang på jobbet! Alla vet ju att man inte kan vara expert från början, men med engagemang och vilja att lära sig brukar man komma långt.
September - ja, han är grym, den gode Martin! Han har ett så skönt sätt att uttrycka sig på, tycker jag, så det är inte bara recepten och surdegandet som är behållningen med den bloggen.
Vad bra att det börjar kännas mer och mer som att något är på gång därinne i magen.
Hej PB! Ooops nej; inboxen hade jag inte koll på. Jag ilar!
Svarat!
Sitter just nu och sparar ner diverse surdegsrecept från nätet, för att säkert ha dem tillgängliga när andan faller på. Har några böcker också, som jag kollar igenom med jämna mellanrum, för att hitta ny inspiration och testa nya grejer. Levain i all ära, men det kan man ju inte äta jämt. (Bara nästan. )