Välkomna till Tivoli Empatia!

Kram till Lappis. Det är ett tungt besked, och väcker alltid mycket tankar. Men som AM skriver, prognosen är i många fall god! Gissar på att de har riktigt bra sjukvård där dessutom.

Mardrömmar hade vi är i flera omgångar i natt. Jag blev uppäten och vi har fått en mycket detaljerad beskrivning. Dagisstart och syskonankomst i en härlig blandning. Stackars liten.

Kram till Koko. Man får ta en dag i sänder.

Hattis - hur mår du? Hur går tankarna?

Själv är jag i 38+0 idag.

Hattis,

visst skiljde det bara någon vecka eller så mellan oss?

Det är mycket förlossningstankar här också. Mycket kring saker som kan gå snett med barnet, en del rationellt och annat mer av noj-karaktär. Fragminet är kvar, bra för allt utom att det kan ge en ökad blödningsrisk, men det ska vara ur kroppen hjälpligt på 12 timmar så det kan gå att planera.  Inom 12 timmar får man heller ingen epidural, men det vill jag ändå undvika.  Dock kan Fragminet ge snabbare förlossningar och starkare värkar vilket är bra eftersom jag hade problem med värksvaghet sist. Snabb förlossning blir därmed lite orosmoment, få hem make från jobb (fel sida stan)  få hit barnvakt, vill helst till sjukhus på andra sidan stan, måste kanske åka taxi själv om maken är på sjukhussidan och det är bråttom, kan vara rusningstrafik mm.

Å andra sidan är jag rädd för utdragen förlossning med mycket dropp och klocka som sist, för bebisens skull. Suck.

Det är väl kontrollfreaket i mig som spökar bara, det är ju helt okänt både till tidpunkt och förlopp. Mycket sammandragningar i soffan på kvällen, annars mår jag bra och går promenader, jobba lite hemifrån, lunchar och håller rätt högt tempo. Jag tror det går över en bit och blir igångsättning. Nästa vecka, vid 39+0 ska vi  börja med ananas och färdknappar tänkte vi...

Boken är strålande, sitter med kurskompendiet som är light varianten men ska ta fram boken. Jag är ändå nöjd med min förra förlossning trots dropp och klocka, jag kunde inte krysta men ser det inte som ett pyskologiskt misslyckande utan som ett kroppsligt som har en massa externa orsaker. Stort barn, lång latensfas men dåligt med sömn samt att jag kräktes upp en del mat under gång så att näringsintaget nog var för litet är det jag tror på mest och det kan ju faktiskt bli annorlunda denna gång! Sprickningen var kontrollerad, fem små stygn och jag läkte snabbt och var mig själv efter en dryg månad inklusive bra sexliv (när man nu hann) så det är jag mindre rädd för nu. 

Men baksidan av dropp och klocka är just riskerna för barnet som jag tänker på samt vad klockan gör med min bäckenbotten - vill ju kanske till och med ha fler barn (viskar det sista).  

Och eftersom vattnet gått redan i början lite grann så fick jag skalpelektrod innan jag fick dropp, har inte vattnet gått och de inte vill ta det än får man be om CTG kontinuerligt, så visst har de koll och det behövs när det är dropp.

Jag är lite rädd att jag pga min rädsla för att något som hända med barnet ska bli blockerad och därmed ha svårt att klara smärtan, sist gick det bra, men då var ju värkarna svagare - kanske gjorde det mindre ont?

Andning, TENS och akupunktur hjälpte mig jättemycket sist så det hoppas jag på nu också.

Och jag slänger med det senast lästa, fick den BB Stockholm och den har varit bra just kring tankar om smärta.

http://www.bokus.com/bok/9789172322042/att-mota-forlossningssmartan/

Oj Snartis, fy. Börjar förstå varför det blev snitt. Är så nyfiken på din berättelse! När du har tid såklart!

Och ännu viktigare såklart!

Hur mår du nu? Hur känns med lillbror hemma? Vad säger storebror?