AM, min sambo frågade igår särskilt och mycket intresserat:"Du, hur gick det med den där snubben som tycker han ska läsa tidningen i 45 minuter innan han duschar en halvtimme? "
Om jag säger så här: Du har hans fulla och helhjärtade stöd. Ochhan tyckte att du skulle införliva ett plötsligt behov av att springa eller så på morgonen "bye bye sweet family, nu drar jag". Jag-som aldrig skulle komma på tanken att springa just på morgonen (helst inte alls) lutar mer åt att "mamma har frukostmöte-med sig själv, adjö"
Fast det tenderar förstås att bli en väldans dyr metod, varför istället låsa kontorsdörren och plugga in hörlurar är mer rimlig-ifall springandet går bort så att säga.
Sur? Tja, det är du ju redan själv på den helknäppa fördelningen, så det är väl inte frågan om hur man ska lägga upp snacket så inte han blir sur, utan hur han ska få dig nöjd och glad? Eller? Om han nu vill ha några presenter och lattjolajban i övrigt framgent.
Slutligen så är det precis just exakt det här, med hur fördelningen av det totala ansvaret med hem, planering, roddning och hela den given, som verkligen uppenbart fortfarande är det som haltar mest för de flesta i våra i övrigt någorlunda jämställda familjer tycker jag det känns som. Om man fet-generaliserar menar jag. Som BS och Fossing och andra sagt: när man väl börja jobba åda två, jaha, då kvarstod visst markserviceansvaret för henne, medan han varit duktig färdigt när han var hemma och sedan JOBBAR han ju. Det där han säger om att han ju har ett viktigt jobb AM, det sätter full fyr i huvudet på mig...
Därför, nu när jag är arbetslös/sjukskriven, så har jag helt konsekvent vägrat bli hemmafrufixaren från himmelriket som ör allt och curlar hela familjen. Jag har inte råd med det för framtida energiåtgång. RUT har vi inte heller råd med, så resultatet i vår familj är att jag påpekar att vi måste städa, sedan skäller jag när ingen gör det och när vi gör det förfäras jag över hur dammsugaren kan vara uppenbart trasig när han dammsuger men funka när jag gör, han blir arg och så valsar vi några varv till i vår vardagsdans...