Välkomna till Tivoli Empatia!

Mäh! till Parnassia skulle det vara!

Piggelin, ja det där att veta vad man ska säga är ju för det första svårt nog i tillvaron öht. Och som sagt var så blir ju text och nätet begränsat vad gäller mimik och allt sådant. Dessutom är det svårt att "tiga tillsammans" som kan vara sådant balsam på tilltufsade själar, att sitta i sällskap och låta tystnaden säga allt. Den tystnaden är inte lätt att förmedla på nätet precis...
Däremot kan ord som ses svart på vitt (eller på lila-rosa) ibland bli tydligare, gå mer rakt in och verkligen stanna i hjärtat än det talade ordet tycker jag. och det är ju givetvis på gott och ont, eftersom det ju beror på vad som sägs.

För egen del undrade jag mest just nu vad som lades i meningen att man är "lösnigsorienterad" och ifall man tror att den som blir deprimerad inte är det utan problemorienterad och ältar sig till ett bryt eller så.

Att det är känsligt med råd borde väl varenda människa ha erfarit från båda håll så att säga. Det beror så mycket på vem, när och hur de där råden ges. Och väldigt ofta så tror jag det mer är den som ger dem som har ett behov att artt försöka säga/göra något vettigt, än att mottagaren är i vidare stort behov av just råd. Sedan kan man ju definitivt behöva andras tankar och resonemang, tips och idéer i vissa lägen.
Det kan givetvis också vara så att just det man verkligen inte vill höra är precis det som är nödvändigt att någon säger osv, men generellt sett tror jag man kommer långt med att tro lite mer på den som är nere än den personen själv tror på sig just då. 

Att mod att stanna, vänta och bida tiden tills det frusna smälter, morgonrodnaden breder ut sina vingar och den som tappade luften och låg golvad, sönder och samman slagen av Varats Olidligheter, reser sig och bestämt tar ett befriat andetag och gör sig beredd att dansa igen. Det är svårt både för den som är inuti sig själv och måste stå ut där och den som är utanför och inte kan göra något mer än finnas där.
"Tålamod är ibland det största modet" har någon sagt. Det håller jag med om. Och det gäller såväl den som "mår" som dem som är bredvid tror jag. Och i en massa andra lägen också.

Jag håller med Klockarbol om att det finns en genuin omtanke och intresse för allas våra liv i tråden och det är väl därför vi är här allihop?
Ingen har väl äntat sig att varenda en av oss ska träffa hundra rätt i allt man säger hela tiden? Eller tror att alla ska fatta exakt vad man menar jämt? Därför är det en fördel att man kan undra, fråga och förklara allteftersom också tycker jag. Så gör åtminstone jag i mitt vanliga liv också. Det blir mer givande och intressantare då.

Vad gäller papegojgrejen så försöker jag tänka att jag säger det jag hade velat säga ifall jag själv mötte personen irl och skitsamma ifall andra säger ungefär samma. Men ibland skiter jag i att kommentera när osomligt är uppenbart uttömt eller redan blivit "gammalt" och hoppas det då är rätt val. Fast jag fattar vad ni menar.

Porchez, jag vet hur ensamt det kan vara inför högtider. Av tusen olika skäl. Det är definitivt inte säkert att den ensammaste är just en singel, ensamheten har många ansikten, men att känna sig överbliven eller "off" är värdelöst.
Jag har tillbringat ett flertal nyårsaftnar alldeles ensam, helt utan någon att fira med alls,  inga inbjudningar, ingen som velat ha mig med, ingen att äta med eller krama Gott Nytt År eller skåla med. Det kan vara allt från ett stilla vemod till rent bedrövligt.

Jag hoppas att ditt frusna smälter snart och att det är något riktigt vackert som morgonrodnadens vingar ska ta dig med och visa framöver. Och att du vågar flyga med när det kommer. Du är värdefull och värd det bästa.

Och innan dess en hel massa nätter som man borde sova om istället för att sitta och spamma....

Vår mat blev kanongod och bubbelRoger sitter alldeles innaför pannbenet och pirrar...och nu är det kaffe, hemlagat godis och film tills det är dags att gå ut och kolla fyrverkerierna och dricka Roger i botten.
Sambon och jag tackar Lappis för att ha snackat in Roger i vår värld. han kan gärna stanna. En av få gäster som kommer att trivas med att bo i skafferiet...

Bara för att jag sa sådär så verkar det nu blåsa upp mer och mer...!
Ja, snö har vi sannerligen fått i massor och det redan innan halva vintern ens gått!

Elise har testats positivt för ett mycket ovanligt OCH ovanligt grymt syndrom, som inte har ett dugg med den prematura förlossningen att göra-alla undersökningarna hittills har handlat om hjärnskador etc somman befarat pga förlossningstraumat. Men detta är helt överjävligt.

Båtjobbet visade sig vara någon saalgs jävla "allmän information kombinerat med intervjuer för kommande behov" eller hur de uttryckde det. Dvs det FANNS ingen tjänst ledig att söka utan "vi kontaktar er allteftersom behov uppstår" HUR förbannad tror du jag blev när jag insåg att min sambo suttit i full snöstorm hela vägen upp och ner samma dag för ett jävla kanske om utifallatt! Skitbransch är vad det är och skitjobb med skitlön. Hata hata!

Det finns en del jobb här OM man är tekniskt utblidad, ingenjör eller verkstadskunnig, som svetsare, svarvare eller andra sådana  jobb. Att vara elektriker eller liknande hade varit bra. eller rörmokare. Psykologer, logopeder, bibliotekarier och lärare, kockar, sjuksköterskor och olika typer av chefer ser man en hel del av också. Jag passar in på absolut noll av de alternativen. Och sambons bransch håller bara på med fucking behovsanställningar. Vi får väl se hur det blir.
Känns som att scania, södra cells bruk och så OKG sväljer varsin tredjedel av befolkninge, åtminstone någon i varje familj. En del jobbar iofs i Kalmar också, vården och handeln tar ju en del folk, men de tre stora är verkligen stora om man säger så.