Natti natt Hattifnatt!
Så, Circadin nedsvalt med lite grönsaksjuice.
En av de saker jag inte gillar med de här olika tabletterna, dels denjag nu givit med mig och tar, dels andra som diskuteras och även så enkla saker som Ipren som kunde stilla min led-och muskelvärk, är att det ju faktiskt är så att trots det ihjälklubbade hoppet på rimliga siffror på ivf och hela den given (tack Livet för den), så kvarstår ju faktumet att jag inte är HELT död som kvinna ännu, och även om chanserna är så pass små att det inte känns rimligt att pressa sig igenom fler ivf:er, så KAN det ju rent teoretiskt sett ske dett sådant där mirakel och ett sista bra ägg skulle råka lossa i samma veva som vi råkar ha haft sex och i rätt äggledare dessutom (min ena är ju stängd)
-Här kommer skammen igen "meeeeen är hon HELT dum i huvudet, när ska kvinnan FATTA och för alltid ge UPP nång gång, patetiska ursäkt för människa"
Iallafall, så tror jag ni fattar, eller bestämmer trots skammen att ni nog gör det ändå, att det inte är så att jag går och tror att det ska hända, men OM det gjorde det-vilket vore så JÄÄÄvla typiskt för då kunde ju alla sedan bomba mig med att "där ser du , nu när du slutade försöka" och jag då skulle ha skadat det barnet med att äta medeciner-då måste jag ju för fan ta livet av mig!
Som nu, när dag 35 har passerat utan tillstymmelse till menskänningar, iofs inget helt ovanligt för mig, det har varit längre många gånger, men tanken kommer ju likförbannat upp.
Samtidigt är jag jävligt trött på att stå ut med smärta och undvika ditten och datten för ett barns skull när det ändå aldrig blir något. Men ändå har jag svårt att låta bli att se det där"får inte tas om du är gravid eller ammar".
Oj, nu svär jag sådär mycket igen! Ett ämne som berör fortfarande kan man konstatera.