Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Frullan, jag förstår. Faktiskt. Precis vad du känner eftersom jag har massor av liknande känslor själv där jag är med mina vindlande tankar och känslor.

    Skam skuld straff oförmåga misslyckande svag förbrukad lurad fåfäng trögfattad patetisk

    Tja, det går att skriva ner många många fler olika ord som i ett enda tsunamiliknande kaos trycker sig in inombords, fyller till alla breddar och hotar att spränga en inifrån.

    Jag tror faktiskt inte det spelar så himla stor roll vilken typ av händelse, vilket trauma eller vilket skit man råkat ut för, utan när livet serverar mer än man tål just då, så kommer en reaktion och all sorg-oavsett vad den gäller-behöver både få sörjas och sedan bearbetas för att man ska ha en chans att komma vidare som en hel männiksa och klara att välja bort bitterhet och rädsla, så inte de två fula får chansen att styra resten av ens liv.

    Kan vi inte bestämma tillsammans att vi försöker att åtminstone släppa stenarna om skuld och straff? *bonk* *bonk*
    Sedär-nu fick vi två lediga armar var att krama varandra med istället. #== ==#
    Jag vet att ett flertal andra gärna är med.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Page: "spade i huvudet" hahaha!

    Undrar hur det kommer sig att när man tar del av någon annans svarta grejor så börjar man skratta? Är det det som är humor? För alla svenska humorprogram är ju egentligen ren och skär ångest. Iallafall ifall det vore man själv. Och kanske är det nästan man själv, och man skrattar åt igenkännandet? eller inte och så garvara man i ren lättnad över att det inte var man själv?

    Min lista rymmer också dunkanden av huvuden tills blodigt-fler än en gång. (fast inte irl ännu så länge, får man väl tillägga så ingen ringer polisen)


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Mugglan, välkommen hem!

    Det där skriket du beskrev var bland det värsta...fy fan fy fan fy fan!

    Hattis, GRATTIS till plus!

    Piggelin, fyller du år idag? GRATTIS du med isåfall!

    AM, jag tycker klänningen du visade var jättefin-den också. Jag gillar skärningen vid byst/axlar på den. Fast allt beror ju på vem plagget ska sitta på.

    Smint, åh hjälp vad det svängde i den lägenheten!

    Jämställdhet hemma, tja, för egen del känner jag att det inte är om att JAG ska behöva ändra mig till att bli någon jag inte är på grund av någon annan heller. Dvs, jag är ingen Fröken Ordning och Reda, utan också lat och slarvig om man jämför med många andra och har ingen lust att allt ansvar för att den andres tröskel är obefintlig eller för att dagispersonal tex vänder sig till just mig när kläder fattas etc.
    Jag har sagt tusen gånger hemma att det handlar mindre om vilka vi är som personer än om faktisk arbetsfördelning och dessutom insikt om vilka områden som existerar.
    Däremot behöver vi inte göra exakt samam saker i exakt lika utsträckning för att jag ska känna mig jämlik. Men det behöver finnas en gemensam medvetenhet om allal bitar. Precis som att jag fattar att veden måste in, så måste han fatta vissa saker som han gärna negligerar totalt.

    Det finns massor av parametrar, faktorer och infallsvinklar på allt det här och både generella och individuella saker i familjelivet. Situationer ändras också över tid under ens liv och jag är glad att det åtminstone i vårt liv går framårt en del. Fast så känns det ju inte de gånger man kör fast.

    Tiden med barnet, jag uppfattar Telis bara som att det värker att dagen på jobbet är så lång i förhållande till tiden man har chans att få med barnet, inte att man enbart vill vara med sitt barn dygnets alla timmar?
    Jag ser stor skillnad på att vilja kola in på dagis så sent som möjligt samt att ha separationsångest i övergångsfaser, gentemot att vilja vara enbart hemma. Jag tycker kluvenheten har varit jobbig i att vara mamma och samtidigt vilja utbilda mig, få bra jobb och utveckals på andra områden.
    När min son sagt "men mamma jag biHÖVer ju dig" när vi inte setts mer än vid nattning i perioder, ja då har hjärtat gått i bitar, samtidigt som jag varit jätteglad när jag fick jobb igen efter min långa sjukskrivning.
    Skulle jag fått fler barn hade jag absolut gärna varit hemma så länge jag bara kunnat, men framförallt så skulle sextimmars arbetsdag vara en toppengrej i min värld. Då skulle pusslet stämma bättre för både mig, sambo och barn.
    fast nu behöver jag ju inte bry mig, eftersom det inte blir fler.

    När det gäller känslor av att andra tycker si och så, så tror jag det är precis lika vanligt att kvinnan osom verkligen vill vara hemma länge känner sig tyckt om. Då ofta som att det tycks att man faktikst nästan sviker kvinnosläktet genom att inte vilja "mer" med sitt liv och att man borde vara en bättre medsyster och inte så egoistisk och bakåtsträvande.

    Tänk om vi alla kunde leva våra liv utan att provoceras vare sig hit eller dit av hur andra gör? Och föröka förstå ur flera synvinklar än bara ens egna? Som Koko sa, man har ju alla sina fördomar och käpphästar.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Två glada saker i min värld:


     


    *Jag vaknade mitt på dagen idag och insåg att jag fick luft genom båda näsborrarna! Yes! Det har tydligt lett till bättre sömnkvalité, så jag känner att kroppen börjar kunna mota viruset i kroppen en aning.

    *Mina nya glasögon kom på posten idag! Cool
    Jag är skitglad, för jag har behövt nya länge. Konstigt nog har tanken om nya inte slagit mig trots så mycket huvudvärk som jag ofta har. Hittade en båge i somras på vår resa till Österlen och nu beställde jag den när jag gick till optikern då vi var i Växjö. Som av en händelse gick dessutom mina gamla bågar AV samma dags om jag informerade sambon om att jag tänkte beställa nya., så det var ingen återvändo.
    Detta känns som en liten del i att jag framöver måste börja ta tag i alla delar som har med MIG att göra och faktiskt hitta rätt på mig själv igen iallat som har fått ta så stor plats at jag inte riktigt vet vad som hände med mig självlängs vägen. Jag vet inte vem den tjocka tanten i spegeln är och jag måste ta reda på var tjejen jag känner mig som egentligen finns och hur hon ser ut nuförtiden.
    Om någon fattar vad jag svamlar om.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    -Trallalllaaaa

    jag SER så bra!



    *går omkring och ser skarp(t) ut genom brillorna*


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Parnassia, hihi, jag skulle just hoppa in och med barnslig glädje utbrista även idag:


     


    Jag SER så bra!CoolGlad


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Izzie-åh GRATTIS!{#emotions_dlg.flower} Plus{#emotions_dlg.flower}

    Nu kommer väl du och Hattis att ligga väldans lika va?


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    Parnassia skrev 2011-01-15 15:21:06 följande:
    Sitter och surfar på YouTube och hamnar (igen) på Ainbusk... Det är nåt med den här låten som alltid ger mig rysningar och lite tårar i ögonen. Det är så vackert!
    " target="_blank">



    Och för er som har spotify måste ni lyssna på deras sång "Amanda", DÅ gråter jag alltid. Så känslofyllt!
    Jag älskar också den låten!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Vänner, jag instämmer med Vickan-hade heller inte kunnat hålla klaffen, eller mig för skratt högt åtminstone.

    Klockarbol, jag måste bara säga att samma sak har sagts mig om synen. Och det verkar stämma dessutom, eftersom jag nu hade alldeles för starka glas och synen precis som förväntat enligt optikern blivit bättre. Jag är så närsynt att en optiker under min gymnasietid sa"jam du är ju i princip blind", så jag räknar kalllt med att då när jag fyller 100 så ser jag som en hök...

    Så optikern ljög nog inte.
    Du är helt enkelt inte tillräckligt gammal än Klockis.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    Snorkfröken77 skrev 2011-01-15 19:08:45 följande:
    Grattis till ny syn på världen Blomman!
    Tack ska´ru ha!

    Och stryk skulle din släkting ha! Vilket jädra komplett stolpskott till vanartad folkvettslös ursäkt till människa. Jag blir alldeles matt. Eller, egentligen önskar jag att jag fick ett par minuter med henne i enrum-eller det går bra in a crowd med för den delen. Oj vad jag skulle hinna säga mycket och hon inget alls.{#emotions_dlg.djavulsk}DemonDet vore liite grann som att få strykDöd
    Vilket hon vid det här laget har tjänat ihop till med råge i min bok. Räkhjärna!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!