.
Hattis, ja, mycket roligare . Jag smörjde mig med jojobaolja från rosenserien, hon i hälsokostbutiken talade så bra om den, och det gick jag på 
. Hade även den och smörjde bröstvårtorna med efter amningen de första veckorna och även lite torra fläckar på Daisys hud. Gillade inte riktigt de där kladdiga salvorna som finns till bröstvårtorna. Jag fick inga bristningar på magen men jag fick några små bristningar på brösten, men det fick jag tidigt, och innan jag hade börjat smörja med olja. De blev i alla fall inte värre eller fler efter jag började smörja med oljan, men det hade det kanske inte blivit ändå. Jag tror nog att mycket beror på hormoner, för mina bröst hade inte växt särskilt mycket när bristningarna kom. Men det kan ju knappast skada att smörja in sig i alla fall.
God kväll!
Jag har fixat bloggen nu så att ni som finns i min adressbok ska kunna läsa den. Det gick att lura buggen lite . Det blev ganska långt, och knappast ett litterärt mästerverk, men det är en beskrivning av förlossningen i alla fall.
Jag tror att i princip hela tråden finns i min adressbok, men är det någon som vill läsa och som inte ser inläggen så säg till så fixar jag det.
Nu måste jag laga middag, återkommer senare ikväll.
Muggles, tack för inspirationen, vi kom på hur vi ska fira bröllopsdagen .
Snartis, fy vad jobbigt att må så 
. Och tråkigt att träffa på sån personal inom vården, man är ju utsatt som det är. Skönt att du fick hjälp till slut i alla fall. Hoppas att det snart blir bättre!
Porchez, tycker att han verkar jättegullig som vill laga mat till dig. Jobbigt att du känner dig obekväm, men det kommer förhoppningsvis att kännas helt naturligt och avslappnat när ni väl är där.
Cicci, låter som en bra plan för helgen, roligt för hela familjen .
PB, jag tror säkert att dina nya vanor påverkar vikten positivt. Det kanske går snabbare neråt på grund av sköldkörteln, men du har ju lagt till bra vanor som kommer göra att du fortsätter ner i vikt, även när sköldkörteln jobbar som den ska. Hoppas du får svar på dina prover snart, det är jobbigt att inte veta.
Smint, hoppas att han gillar selen bättre snart. Man blir ganska trött av att gå runt med dem. Det var lyx att vara hemma hos föräldrarna där man hade två famnar till som kunde avlasta lite (Daisy är ganska gnällig om kvällarna och vill helst att man ska gå runt med henne).
Kul med ett ansikte på Gosnosen och söta lilla dottern .
Vickan och Parnassia, tack för er input. Man kanske får räkna med en del strul i början i alla fall. Men om man ska ha den i fem år kanske ett par tre månaders inställningstid ändå är ok. Är inte helt sugen på att börja med något hormonpreventivmedel igen men samtidigt känns det som absolut säkrast för jag vill verkligen inte bli gravid igen på ett bra tag . Fortsätter att fundera...
Fru E, fy vad ledsen jag blir för er skull . Så j*vla orättvist 
. Skickar stora stora kramar!
Vickan, fy vad läskigt med din kompis 
.
AM, vad hemskt och vilken panik . Kan tänka mig vilka tankar som hinner dyka upp innan ni hittade henne. Huhuhh! Skönt att hon är välbehållen. Kram på dig!
MSW, stort grattis! Gud vad kul .
Liten, grattis till huset! Nytt, gammalt, stort, litet? Vill veta mer 
. Fixa lägenhet inför försäljning, vet hur det är och avundas er inte . Lycka till!
Cicci, roligt att höra att ni haft det så bra .
Ore, tack för infon om spiralen.
Tinga, låter som att ni har haft en riktigt bra helg . Och bra shoppat . Köpte ni något i Lammhult? Var det bra shopping i Kosta?
Sjäkv känner mig ganska låg för tillfället. Var hos min psykotant förra veckan, eller min och min, där vi har varit hela lilla familjen tidigare, men denna gången skulle bara jag och Daisy dit. Hon tyckte att jag skulle fundera på om jag ville börja med antidepressiva, och jag blev så paff . Alltså, jag vet ju hur jag mår, och att jag kanske inte är världens mest positiva person för tillfället, men jag har ändå tyckt att jag haft läget under kontroll. Så när hon började prata om tabletter och att jag borde tänka på Daisy, att jag behöver må så bra som jag kan för hennes skull, blev jag ganska ställd. Så tankarna snurrar en hel del här, borde jag börja äta tabletter? Har jag någon slags skyldighet att göra det? Jag vill helst inte börja med tabletter nu, speciellt inte om jag ska sätta in en hormonspiral (vilket det lutar åt just nu) för jag vill veta hur min kropp reagerar på den, utan inblandning av annat. Är jag dum om jag inte vill äta tabletter? Man ska ju inte må dåligt i onödan, men det är ju inte helt okomplicerat att börja med sådana tabletter heller för den delen. Sådana tankar maler en hel del, och jag känner mig ganska förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska göra. Ursäkta ego, behövde nog mest skriva av mig lite.
Tack för era stöttande ord. Jag vet inte om jag skulle få diagnosen deprimerad idag. Kuratorn verkar ju tro, eller i alla fall misstänka, att jag skulle kunna täcka in tillräckligt många kriterier för att få medicin mot det. Jag har ätit antidepp vid tidigare tillfällen och är absolut inte emot medicinering som sådan. Jag vet att det, oftast, hjälper. Jag blev bara så paff när hon föreslog medicin för jag ser mig inte själv som så pass deprimerad för tillfället att jag behöver medicin. Men det väckte en del tankar och när jag börjar fundera på vad jag gör, eller snarare inte gör precis som Oms sa. Jag har väldigt svårt för att ta tag i saker och jag har väldigt svårt att klara av motgångar just nu. Är det någonting som går fel blir hela dagen förstörd. Jag undviker att träffa människor, även om jag egentligen vill. De flesta kvällar får jag ångest och gråter och på något vis har det blivt ett slags normaltillstånd och jag har inte ens tänkt på att man kanske inte behöver ha det så. Jag tror att det var med tanke på det sista som hon tog upp medicinering. Daisy är ofta gnällig och har svårt att komma till ro om kvällarna, och kuratorn menade att hon kanske kände av mitt sinnestillstånd. Jag vet inte hur pass känsliga barn är för hur vi känner oss. Det sista jag vill är att överföra någonslags ångestkänsla på Daisy. Jag vill ju att hon ska känna sig trygg med mig. Därav min fundering på om jag har någon skyldighet att äta medicin. För egen del känner jag så länge ångesten inte gör att jag har svårt att sova, och jag inte är så nedstämd att jag vill sova hela tiden så klarar jag mig utan medicin. Eftersom jag har ätit medicin tidigare vet jag att det tar ett tag innan det börjar verka, man kan få en hel del biverkningar och man kan behöva justera dosen osv. Tabletterna åtgärdar ju egentligen ingenting heller, även om jag vet att de kan hjälpa mig upp någon nivå där det är lättare att ta tag i sådant som jag behöver göra. Jag tror dock att jag kan klara av det mesta utan den hjälpen, även om det kanske tar lite längre tid. Även om jag vet att det inte riktigt fungerar så, så önskar jag att jag bara kunde rycka upp mig och vara lite glad, kåt och tacksam, eller hur det nu var man skulle vara . Tack igen, det känns som att jag benade ut en del av hur jag egentligen känner ang medicinering nu när jag svarade här.
Oms, stackars din tjej . Här sitter jag och nojar över ev biverkningar, och jag har aldrig fått så många, eller så pass allvarliga. Hoppas verkligen att de snart går över så att hon bara får de goda effekterna av medicineringen.
Snaily, tycker att det är skönt att höra att du känner dig riktigt på banan igen . Det påminner om det som kuratorn sa till mig, att förlossningsdepressioner går ofta över av sig själv, man känner sig bättre och bättre med tiden, men märker man ingen bättring inom en viss tid så kan man behöva lite hjälp.
Ea, tänker på er! Tyckte att det lät bra det som Vickan föreslog, att åka iväg och rymma från vardagen ett tag, om ni har möjlighet. Kram!
Snorkis, folk är verkligen osmidiga med sina kommentarer ibland... Kram tillbaka.
Tinga, typiskt med 10 cm skillnad, vilken möbel är det? Norrgavel har många fina saker . Får kanske ta en tur till Kosta Outlet i sommar, nu när det inte blir några amerikanska outlets (stackars mig ).
Vänner, vilken säljare . Bajsbrun . Hoppas att du hittar någon bra jacka!
Muggles, jobbigt med lock för örat, men som du säger har det säkert med nästäppan att göra. Jag hade också testat med nässpray för att se om det går över. Och heja Ada och Beda!
Jag har förresten svarat, eller kommenterat, era kommentarer i bloggen.
Nu måste jag sova, eller kanske amma Daisy först.
*pustar ut* har äntligen fått Daisy att somna. Vilken dag! Hon har varit supergnällig och knappt sovit någonting. Är helt slut. Men hon har hållt på hela dagen och jag tycker att jag har varit på ganska bra humör idag (till en början i alla fall ), vilket borde motbevisa kuratorns teori .
Tack för era kramar! Just nu känner mig väldigt säker på att jag inte vill börja med tabletter. Nästa besök är först efter påsk och då får vi väl se hur det känns då. Men idag lyckades jag i alla fall ringa ett samtal för att kolla om jag kan göra så som jag tänkt med skolan, och det kunde jag. Och där slapp man en sak som låg och gnagde i alla fall .
Fru E, alla här har nog all förståelse i världen att du är nere just nu och att du skulle vräka ur dig vad du känner för hade knappast dragit ner tråden. Svär, skrik, slå, gråt, gör vad du vill! Gud vad jag önskar och hoppas att det där testet visade fel och att allting är som det ska. Stora stora kramar!
PB, ja andra hundägare kan f*n i mig vara värst . Bara för att de inte har någon pli på sina hundar betyder inte att jag tycker att min hund kan bete sig hur som helst. Bland det värsta jag varit med om (på det temat) är när jag blir utskälld av en hanhundsägare för att min hund löper. Han tyckte att folk med tikar minsann kunde låta bli att rasta dem under löptiden eftersom det gjorde att hans hund rymde . Det där uttrycket att det ibland är bättre att låta folk tro att man är en idiot än att öppna munnen och bevisa det kändes klockrent i det fallet. Kan tillägga att jag skällde tillbaka med några väl valda ord (vilket jag fortfarande är mycket nöjd med och inte gick undan som en grå lite mus, som jag gör ibland)
. De flesta brukar förstå när man säger att "nu tränar vi på att inte hälsa/springa fram utan tillåtelse" eller vad det nu kan vara, men jag vet hur frustrerande det kan vara. Och den där Schäfern låter jätteläskig .
Mugglan, grattis till fint TUL. Och jag tror faktiskt att jag förstår din känsla precis, att önska att graviditeten var över samtidigt som man vet att det är bättre för dem i magen ett tag till.
Fossing, hoppas att det går bra hos psykologen och att du förhoppningsvis är mindre förvirrad efter ditt besök där.
Angående Gotland så håller jag med Mugglan, jag förstår inte heller riktigt vad som är såååå fantastiskt. Även om jag gillar ön och gärna åker dit. Fast har man sina rötter där så förstår jag lite bättre, för man har ju ofta ett särskilt band till där man har växt upp eller tillbringat mycket tid när man var liten. Och när jag är på Gotland så äter jag också gärna den där saffransglassen nere vid hamnen, den är god . Men jag kommer inte att bo på Hotel1, för det har vi redan gjort en gång och vi var inte nöjda, men förhoppningsvis har de bättrat sig sen dess.
Porchez, grattis! Vad roligt .
Vickan, men om hon är frusen, ett underställ i silke kanske? Gav ett par sådana byxor till min syster och hon tycker att de är super! Finns på Twilfit.
