Välkomna till Tivoli Empatia!

Å meeen vad var nu alt jag läste...

jaja, iallafall:

Telis KRYA PÅ DIG!!! Fy farao för halsfluss. Dt är helt förfärligt vad ont det gör. Jag har haft alldeles för många sådana och jag begriper inte hur de kan säga att det inte skulle behövas penicillin? BRA att du fick till slut!

Piggelin, ja nuförtiden ser jag ju sakteliga mycket bättre än förr, så nu är linserna inte sådär starka, men jag måste också veta var glasögonen är lagda för att hitta dem.
Ansikten blir tydliga lagom på pussavstånd, och då är det ju så dags...

Angående stabilitet, som bla Parnassia varit inne på, så tycker jag man kan konstatera att om ens sömn inte fungerar så man får de timmar man behöver, så blir vi alla lite rubbade i ordets mest sanna bemärkelse, nämligen helt störda i vår ork och personlighet. Man får ingen kraft. Helt oavsett varför man inte får sova. Det är väl inte för inte som det är ett primärbehov.

Det är därför sömn och vettigt bränsle-mat alltså, är priära prioriteter för mig nu. Att få med utomhusvistelse och viss rörelse-observera att det inte kommer att handla om någon träning i den bemärkelse ni träningsvana lägger i ordet, utan mer just rörelse-är ytterligare delar för att få just de pluseffekter som dagsljus och att inte sitta/ligga helt still ger. Förhoppningsvis kan det, alteftersom mitt normala jag mer och mer återvänder, sedan förändras mot mer träningsinriktade promenader och så. Att de tagit min muskel och ledvärk på allvar känns bra, att det övningschema som sjukgymnasten ska sätta ihop kommer att utgå från just migoch att jag inte kanske kan köra på med värsta grispassen. Mer få in dagliga övningar som inte tar så lång tid, inte är för svåra men som stärker upp rygg och mage etc. Som en början.
jag tycker min början är förvånansvärt bra för att vara från en deprimerad, faktiskt. Jag tänker vara nöjd med mig själv.

Piggelin, jag tycker mars! Precis i början av april (första helgen) är jag bjuden upp till Sthlm av min "bästis" som ska ta med mig på något roligt-min 40-årspresent från henne. Annars kan du komma när du ill vad jag vet än så länge. Men egentligen skulle du ju skynda dig medan jag är sjukskriven, för sedan lär jag bli satt i någon åtgärd från AF.
Nu är jag ju hemma. NÅGON nytta kunde man ju dra av det menar jag.

Piggelin igen, förresten så gör det väl inget om det är lite snö?

Ja i februari har du ju en del!
Mars it is then!

Marsch pannkaka för mig med!

Oj vad mycket mars och marsch det blev...

En kram till förmodligen en aning utsjasad Tinga *kram*
Gå och lägg dig! Du ska ju strax upp!

Ja, egentligen anske jag bara luras? Men lite mer ovanför ytan känner jag mig faktiskt. Om än skör som en såpbubbla.

Jag måste säga att jag vandrar på en mycket smal liten tråd, för det är ett djuupt Å ena sidan och så ett Å andra sidan runt om och både över och under kan man säga.

Jag är jättenöjd och glad över min plan och att jag har en ände att nysta i *kniper hårt hårt tag om änden*
...men jag är skiträdd att själva grejen ska bli en prestationspanik i sig-som då motverkar hela syftet. Jag menar, jag VILL verkligen och behöver gå ner i vikt och tror på allvar att mina i eget tycke smarta drag är bra steg på vägen för att liksom självbehandla och självläka med hjälp av stödetomkring.
Men det får inte bli så att jag lever på "duktighet" om någon enda människa fatatr vad jag försöker mena.

Dvs, jag har väldigt nära till att känna mig bra, duktig och värdig om jag genomför, uppfyller och presterar (vilket jag knappast är ensam om)
Det GÅR inte att "prestera sig" ur en depression eller kris. Det blir på sätt och vis bara en flykt eller ren panikåtgärd, som sedan innebär ett än värre ras när det kraschar.
Så, när jag inatt sov 12 timmar och vaknade mitt på dagen-vilket jag inte vill-så är det lättast att må dåligt över att jag inte vaknade tidigare, att hava dagen är slut och att jag känner mig helt färdig och bla bla bla. Istället får jag anstränga mig och ta energi och medvetna tankar och bestämma att det kanske bhövdes sova, och att jag är en lika bra person även om jag inte kom upp tidigt. Förstår ni?

Därför måste jag ha SMÅ mål, små förändringar, små projekt-samtidigt som det faktiskt inte är så jäkla små projekt att styra upp basbehoven och de dagliga vanorna och göra nya rutiner. Tvärtom. Det är ju skitstora förädringar alltihop.
så jag är försiktigt glad och försöker också komma ihåg att en sådan här process tar tid och går både upp och ner under tiden. jag försöker att inte vara så rädd för nedförsluten och inte bli för speedad när det känns som att det bär lite grann.

ojsan, långinlägg...sorry! svamla svamla...

Ja en liten bit i taget! Och så ska jag vara jättesnäll mot mig själv säger kuratorn. "För du verkar ha mycket omtanke och förståelse för andra, med stor analytisk förmåga, så varför ska du vara så elak och hård mot kvinna du själv är, så skulle du ju inte resonera om det gällde någon annan?"
 (på tal om att vara korkad, patetisk och misslyckad och inte ha gjort något av livet)

Hattis, LYCKA TILL på din inskrivning! Där ska VISST finnas något levande! Så det så!

Klockarbol, ja det låter som mina grejor lite grann. Att jag iallafall ska josa mina juicer och laga mat med halva tallriken grönsaker. Fast det är klart, en promenad om dagen och sedan snart ett pilatesbollövningsprogram av sjukgymnasten är förstås lite fler saker och tar längre tid än att putsa diskbänken...

...därför är jag verkligen extra stolt över att jag nu började med maten och juicerna, sedan accepterade sov-tabletten och påbörjade den delen och nu har skaffat skor såoch jacka så jag kan gå ut och gå. Jag behövde sambon med mig för att komma ut kände jag, men jag gick iallafall. Ungefär 45 minuter eller så både idag och igår. Och skorna är jhelt perfkekta-varma och lätta, ohalkiga så jag får fäste och jag har inte känt ett dugg i benhinnorna (promenaderna i mina andra kängor förra veckan renderade omedelbar och hemsk smärta i benhinnorna)

Iallafall så har jag nu ätit enligt min plan i 17 dagar och imorse efter 16 så vägde jag 5,1kg mindre än när jag började. DET är ju en verklig lättnad kan man ju konstatera.
Läkaren tror förresten att det är ganska solklart att det mycket är hormonerna som stått för ökningen det senaste året. Och att mycket är bunden vätska. Dessvärre är där en massa kilon sedan innna dess också, men dem får jag väl ta allteftersom.

Oj oj, snart blir det ramsning igen, här kommer det barn snart och så har inte heller smint och Oupsie tid att hänga här sedan.-Det är faktiskt en trist sak med barnen som kommer. man måste ju sakna alla som har fullt upp. Fast det går ju över, så det får väl väga upp då...