Välkomna till Tivoli Empatia!
Jaja.... tids nog lär man väl få rulla tummarna och få panik åt andra hållet d v s att man INTE har ngt jobb.... 
Inlägg från: sweetstreet
|
-
-
Nu ska jag snart gå härifrån iallafall. Ska på ett seminarium som jag hoppas ska ge mig lite info om vad det finns för framtida karriärsmöjligheter...
Eller snarare FINNS det några jobb överhuvudtaget där ute!?!?!?!
Hoppas få några svar på det ikväll alltså....hahahaha!
-
Haha Mugglan,
kanske borde vi döpa om Ada och Beda till Härsan och Tvärsan?!?!?!
Men skönt att allt fortfarande verkar bra!!!
-
Ang att vara på jobbsökarfronten känns sådääää spännande.... Troligen för att jag är tvingad. Jag blir ju arbetslös snart. Hade inte känts lika läskigt om jag ahde sökt nya jobb "bara för att jag ville". Nu handlar det om att man funderar över hur många månader vi kan klara oss på en lön.... Och att jag måste hitta något inom överskådlig framtid för annars blir det svårt för oss att stanna kvar här vilket vore otroligt jobbigt med tanke på att maken inte är färdig än... Buhu!
-
Mopedvin,
hoppas du kan vila upp dig lite nu då när gästerna åkt!
Och du jag VET hur det är när man bor långt bort!!! De gånger man ses blir oerhört intensiva... Det slutar nästan alltid med en viss irritation tyvärr. Även när det fungerar bra.
Men det ÄR jobbigt att plötlsigt ha sitt hem invaderat ELLER att SJÄLV måsta flytta in hos sina gamla föräldrar igen. Särksilt nu när man har småbarn....
Smint,
grattis till bra 3-årskoll!
-
Idag har vädret vänt igen! Inga 23 grader men sol och för närvarande 7 vilket ska stiga till ca 12 under dagen. Najs!
-
Lappis,
vilka är era planer nu då när Japan är inställt? -
Nä nu blir det kaffe!!!!
-
ÅÅÅÅÅ Snorkis vad GLAD jag blir!Snorkfröken77 skrev 2011-03-22 19:57:20 följande:Hej,
här kommer dagens rapport från mig! Visade sig att besöket hos spec MVC var ett TUL! Bebisen viktuppskattades först av en ganska färsk läkare (gissar jag för hon såg ut att vara i min ålder eller yngre) och sedan av en mycket rutinerad BM. Deras siffror diffade med en procent så det borde ju vara godkänt för läkaren som höll på att lära sig
Leffe uppskattades väga 950 g och låg +11% vilket kändes bra såklart! Allt såg fint ut och jag kunde njuta av UL:et, Leffe var dock skitirriterad på UL-apparaten och boxade både med händerna och sparkades med benen när den var i närheten 
Sån häftig känsla att känna den sparka och slå och se det samtidigt! 
Vi frågade även om kön eftersom Leffe vägrat att visa oss sist men läkaren kunde inte se då Leffe knep med benen igen *suck* Sedan kom BM och hon frågade efter mätningarna om vi ville veta, ja så vi. Då säger hon:
Det är en flicka! Jag blev så paff så jag sa spontant: Är du säker? Varpå BM gav mig ett irriterat ögonkast och svarade ett ja som inte lämna något utrymme för diskussion. Maken säger då spontant: Men...då kan den ju inte heta Leif! Varpå BM tittar roat på honom och säger: Nej.
Leffe är en Leffelina!!!
Jag började gråta i bilen på vägen därigrån för alla känslor som kom över mig, det blev helt plötsligt en riktigt person i magen. Jag är fortfarande lite chockad men otroligt glad, könet spelar ju ingen roll, huvudsaken att bebisen mår bra. Jag trodde nog att jag skulle bli mer upprörd om det var en tjej igen, men jag känner bara stor glädje över att vi ska få barn igen och att S ska få en lillasyster. Idag har jag verkligen njutit och varit lycklig, det känns fantastiskt!
Torkar bort lyckotårar nu....
-
Izzie,
stort lycka till idag!