Välkomna till Tivoli Empatia!

sweetstreet

Äldre 25 Mar 17:23
24028 svar

Återställ Anmäl

Välkomna till Tivoli Empatia!

Lapinette skrev 2011-03-25 17:11:15 följande:
Som du säger det finns säkert många som skulle öppna sina hem för barn i nöd men ibland blir det tyvärr så att lagar och byråkrati styr istället för känslor och förnuft.

Har denna vecka redan haft diskussioner eller rättare fått höra (åter igen) att "det löser sig nog". Jag är så jäkla trött på att höra det men bet ihop och höll käft. Visst det kommer att lösa sig för vi ska adoptera. Förstår inte varför en adoption skulle var mindre värt än ett biologiskt barn - jag fattar faktiskt inte det! Kanske har jag blivit avtrubbad längst vägen men jag är TOTALT inställd på att vi ska få en liten pojke med mandelformade ögon som vi ska skämma bort och överösa med kärlek. Han kommer att vara VÅR lika mycket som om jag själv hade burit honom i min mage i 9 månader. Ska det vara så svårt att förstå för utomstående???

Den där jäkla historien om "min vän skulle adoptera och då blev de med barn" så ge inte upp, det löser sig nog. Nej, blir upprörd bara jag tänker på det. Fattar inte att jag kunde hålla mig cool och bara nicka instämmande medan tankarna for i skallen. Jag vet, folk menar bara väl men det låter så jäkla dumt!
Lappis vännen!
Försök bara att tänk på att folk som kläcker ur sig sådana saker inte vet bättre. Det handlar om personer som antingen ärdjupt instönade eller också korkade, eller också så tänker de bara inte ett steg längre vilket ibland kan vara samma sak som att vara korkad... ibland är det en kombination av alla de här tre sakerna.

Självklart irriterande, frustrerande och jobbigt för dig att behöva höra.
Men tyvärr kan vi inte rädda världen från alla korkade personer som häver ur sig saker de inte ens tänkt över.

KRAAM!
sweetstreet

Äldre 25 Mar 17:24
#15650

Återställ Anmäl

nennesjuttioåtta skrev 2011-03-24 16:19:46 följande:
hejhej!
Nu har snigelfamiljen (halva, utan korv) åkt hem. Trevligt, trevligt – och gott fika hade de med också! Promenaden blåste bort, herrejäklar, vad det blåst! Nu verkar det ha avtagit något men det är ändå skrammel av soptunnor, snöskyfflar och grannens Fiat som far omkring därute. Yngla är verkligen ursöt, log mest hela tiden (utom när hon sov).

Åh, jag skulle gärna åka utomlands för skattepengarna, men jag vet inte om vi skulle komma så långt. Vad jag anser är mycket pengar är ju en lunch för en annan. Men NYC skulle jag gärna vilja se snart igen, och gärna innan Sweetie flyttar därifrån!

KOM HIT KOM HIT KOM HIT KOM HIT KOM HIT KOM HIT KOM HIT KOM HIT
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
sweetstreet

Äldre 25 Mar 17:30
#15652

Återställ Anmäl

Lappis,
förresten!

Jag blir alltid så överraskad över att folk lägger så stor vikt vid gener och biologi när det komemr till barn. Okej om de SJÄLVA över allt annant värder sin aoch familjernas genpool, men de borde ju inte behöva bekymra sig för andras?? kan man tycka?

Det som gör det hela desto mer spännande är att SÅ MÅNGA BARN växer upp i familjer där man "tror" att de är biologiska barn men där det senare visat sig att pappan inte alls är biologiska pappan.
Min make arbetade ett tag på klinisk genetik på karolinska och där hade man årligen en stor procentandel av de här familjerna. Ni vet, barnet kommer in för att det har en sjukdom som visar sig vara ärftlig. MEN mamman bär INTE genen!!!!! Alltså måste pappan göra det. ME vis screening ser man att han iten gör det! AHA, alltså är han itne biologisk far till barnet ifråga!!!

Detta var VANLIGT!

Och med tanke på att man i många av de här fallen sagt att "barnet är så likt pappan, eller farmodern eller faster eller andra på pappans sida, så tror jag verkligen att det handlar om HUR man ser på barnet och INTE vilka gener det bär. I de här fallen har alla trott att barnet var pappans biologiska och då kunnat "utläsa" saker både egenskapsnässsigt och/eller utseendemässigt i barnet utan att det egentligen funnits några sådana baserat på generna.

Intressant.

Inte tror jag heller att papporna i dessa fall börjat älska barnet mindre bara för att de råkat få reda på att de inte delar gener.
Hur de känner inför mamman till barnet är däremot en helt annan femma......
sweetstreet

Äldre 25 Mar 17:42
#15654

Återställ Anmäl

Ja du skulle ha frågat honom?
HUR MENAR DU NU????

Eller om du inte menar ngt så kasnke du kan hålla truten....
sweetstreet

Äldre 25 Mar 17:52
#15656

Återställ Anmäl

Jag förstår precis.

Synd bara att det fortfarande finns så många korkade personer där ute som inte bara kan hålla tyst. ELLER i ännu bättre fall försöka förstå! Jag tror att de flesta inte skulle tänka och säga som de gör om de bara ägnat det hela en liten djupare tanke?
sweetstreet

Äldre 27 Mar 16:10
#15705

Återställ Anmäl

muggles skrev 2011-03-26 18:03:07 följande:
Jag tycker du ska spara bebiskläderna till ev barnbarn - släng dem inte!

Och jag har börjat säga till folk om den där myten om att man ska slappna av. Det är märkligt hur spridd den är - ALLA mina tjejkompisar, inkl singlarna (som rimligtvis inte vet ett jota om allt som ska klaffa när man försöker i barnverkstaden) har kommit med de där kommentarerna. Jag brukar upplysa folk om att det är en myt och sedan ställa frågan "hur skulle psyket kunna påverka tex ägglossningen?". Jag tycker det är ett märkligt skuldbeläggande av kvinnan - för märk väl, det är alltid kvinnan som ska slappna av! För att säga så "om du inte stressar så mkt över det, om du bara slappnar av" är ju som att säga att det är kvinnans fel att hon inte blivit gravid.
Ja man blir förvånad och förbannad när man inser hur den här myten sitter fast!!!
Otroligt egentligen!
Stress KAN påverka men då handar det om EXTREM stress. Typ krigssituationer, tortyr eller svält. Inget man direkt kan överföra till oss som lever i ett fredligt västerländskt land...??
sweetstreet

Äldre 27 Mar 16:17
#15706

Återställ Anmäl

Idag ska vi ha en baby shower för en av kompisarna. Det är deras andra barn men eftersom det är en pojke (det första är en tjej) så tyckte vi det var kul att ha en. Själv är jag en unisex person vad gäller kläder och färger till barn, men här i USA är det verkligen så att mycket är rosa resp blått så de kan säkert bli glada åt lite blå kläder...

Dessutom ville vi nog allra mest ha en shower för att ha en ursäkt att ha en "tjejträff" utan barn hahaha!
Det blir afternoon tea på ett teställe här. Sedan på kvällen blir det vårt "kärngäng" med män och alla barn som ska hem till en annan av oss och då blir det koreansk take out. Hon ahr nämligen cravings av koreansk mat! (Hon är koreansk amerikan) och jag som älskar asiatisk mat säger inte nej precis!

Men det var lite lustigt för igår var jag med lilltjejen på Central Park Zoo och där hittade jag en söt body jag köpte till den blivande lillebrodern. Jag sa att dottern fick välja något också som vi skulle ge hennes kompis lillebror, Lilltjejen ville då att vi skulle köpa en rosa för den tyckte hon var fin. Men eftersom jag vet att de har tonvis med rosa kläder efter "storasyster" så fick jag försöka komma på ett sätt att säga att nej han ville inte ha rosa utan blått. MEN det skar liksom i hela mig att säga ngt sådant för så känner och tänker ju inte JAG!!!
Vill heller inte att hon redan nu ska börja tänka så. Rosa--tjejigt och blått-killigt. Så jag försökte säga ngt i stil med att nej jag har hört att "lillebrodern" tycker bäst om blått." Det godtog hon bra eftersom just blått är en av HENNES favoritfärger. Så hon sa bara "Som jag!" och så valde hon en blå pyjamas med isbjörnar på!
sweetstreet

Äldre 27 Mar 16:18
#15707

Återställ Anmäl

BTW jag gillar SEGA maränger!!!
sweetstreet

Äldre 28 Mar 18:44
#15761

Återställ Anmäl

Oms skrev 2011-03-28 16:42:28 följande:
sorry att jag inte kommenterat på ett tag, haft lite mkt på sistonde.

Idag träffade jag o stora dottern, psykolog, skolläkare och specialpedagog för att få en sk diagnosöverlämning.

Nu är iaf diagnosen helt klar som för evigt finns journalförd sålänge vi inte begär att socialstyrelsen ska förstöra journalerna. Min stora tjej har en typisk ADHD med huvudsvårigheten uppmärksamhetsstörning om än att hon har ADHD på ALLA parametrar till ngn grad.

Det var intressant men inget nytt faktiskt, de beskrev Oumie samt vad skolan bör kunna göra för att hjälpa henne. vi fick en bunt papper, ansökan till ADHD center, ansökan om vårdbidrag hos FK samt information om ADHD och vad man kan ha rätt till som barn/förälder. Vi pratade medicinering med centralstimulantia som hon def är en kandidat för men att vi måste tänka över det själva och sen boka en ny läkartid för det och gå igenom för o nackdelar med de olika medicinerna. hon har inget fysiskt som hindrar henne men medicinerna fungerar på olika sätt, vissa ger en kortidsverkande effekt, andra ger mer biverkningar och det är en djungel om ni frågar mig... funderar på att konsultera ngn av våra psykiater i frågan fast det blir nog ändå bara hörsäg, man måste elt enkelt pröva sig fram med vad som fungerar bäst.

Det var skönt att se att det jag alltid sett och egentligen vetat men inte satt ord på eller tagit tag i utredningsmässigt faktiskt stämmer. lite som ett kvitto på att man känner sitt barn. (jag väljer att se det på det sättet, att jag faktiskt HAR gett henne utökade möjligheter och förståelse med denna diagnos även om jag har gjort det väldigt sent i hennes liv)

De tyckte att hennes starka sidor är att hon är lättlärd, oerhört glad o positiv, skrattar mkt har många vänner och duktigt på musik, dans och sporter - dessa sidor ska man boosta än mer så att hon känner en trygghet i detta.Vdare tyckte de det var så bra att hon själv satt ord på dess känslor, att hon vet vilka svårigheter hon har. det är inte alls vanligt och framförallt inte bland tjejer så det var bara + i kanten där

hur hon tog beskedet? jo jag tyckte nog att hon lyssnade bra, hon nickade mkt, tror att hon kände igen sig, men såklart blir det ju för mkt information att verkligen ta in och förstå. VI får väl gå igenom detta material tillsammans i omgångar och se om det dyker upp ngt som påverkar henne mer eller mindre.

nu ska jag använda dagens egentid vid datorn till att googla ADHD och tips för oss vuxna...

imorn börjar jobbet med att fylla i ansökningar, kontakta skolan ang återlämningen dit (Att de bokar tid för möte redan nu i avvaktan på läkarintyget) kolla med ALLA lärare hur resten av terminen ser ut, kontakta rektorn för en ny elevhälsokonferens, läsa på om vad jag kan kräva för stöd och hjälpmedel från skolan och vad jag får fixa /bekosta själv. vidare är det visst ngt prov nu imorgon som jag i vanlig ordnign inte fått info om vilket gör att jag nu har en stressad tonåring här hemma som glömt böckerna i fredags och då inte kan läsa på...

andas....

kram på er!
Oms, vad BRA att mötet kändes bra. Det måste vara otroligt skönt att som du beskriver få lite "feedback" på dina egna känslor och tankar kring vad du sett tidigare. Och att få veta mer om detta gör ju även att man kan ha någon form av handlingsplan som förhoppningsvis ska bli mer "specificerad" på just din dotter och hennes problem?!
Kram!
sweetstreet

Äldre 28 Mar 18:45
#15762

Återställ Anmäl

BS,
vil även skicka kramar till dig!
Det låter dock som om den här graviditeten inte skulle gått fullt ut även om du inte fattat beslutet. Kanske kan kännas som en tröst?

«
‹
Sida 68 av 71
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!

Välkomna till Tivoli Empatia!

INNEHÅLL